.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

7 månader senare  

Jag tar fram mobilen och ringer efter en ambulans.

 

Jag hade ringt resten av killarna påvägen till sjukhuset och nu satt vi alla utanför operationssalen och försökte tänka på annat. Eleanor och Danielle hade också följt med och satt nu och drack kaffe medans dom pratade allvarligt med varandra. 

Då öppnas dörren och en man kommer ut med en uttrycksslös min. Jag reser mig snabbt upp och tar dom få stegen fram till honom. Han suckar och tittar på mig.

"I'm really sorry. There was nothing we could do."

Jag bokstavligen känner hur mitt hjärta krossas i tusen bitar. Men istället för att bli ledsen, känner jag hur jag snabbt blir förbannad.

"What do you mean you couldn't do anything?!" skriker jag åt honom.

Louis tar tag i min arm men jag rycker bort den.

"I'm really sorry." säger han och tittar snabbt ner i marken och sen upp igen. 

"What about the baby?" hör jag Niall säga.

"We were able to save her and she's now being taken good care of."

"Her?" ekar jag.

"Yes, you have a babygirl." säger han och går sedan därifrån med blicken i marken igen.

"Alice." mumlar jag.

"What?" säger Louis.

"They babys name. That's what Amanda wanted." säger jag och nu börjar tårarna rinna.

Niall lägger en hand på min axel och jag slår armarna om honom.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Det var dags för ultraljud. Harry var mer nervös än mig. Jag höll han i handen hela vägen ner till sjukhuset. Nu satt vi inne på ett rum och väntade på en barnmorska.

Harry stampar otåligt med foten i marken och kollar överallt förutom på mig.

"Hey. Calm down." suckar jag men ler lite. "You're making me nervous."

"Well, you should be." mumlar han och lutar sig tillbaka i stolen.

"Harry, don't do this. Please."

"Okey, fine." säger han och pressar fram ett svagt leende.

Dörren öppnas och en lång, ung, mörkhårig tjej i vit går in. Hon hälsar på oss och börjar sedan rota i ett skåp.

"So, have you been eating well? No alcohol?" frågar hon och sätter sig ner på en pall bredvid mig.

Jag skakar på huvudet.

"Well, then." säger hon och tar fram en tub men något blått innehåll.

Hon drar upp min tröja och sprutar dit lite gele. Jag rycker till av kyligheten men slappnar snabbt av när Harry tar tag i min hand. 

Hon sprider ut gelén med en sorts dosa och ber oss att kolla på skärmen. Då hörs ett högt, dunkande ljud. Jag kollar på Harry som ser helt borta ut. Det rinner tårar från hans ögon när han kollar på mig.

"That's you're babys heartbeat." konstaterar sköterskan och ler mot oss. "It looks fine. For now." 

"Everything's fine now, is that what you're saying?" frågar Harry.

"Yes, you can go home now." säger hon, ler och går ut från rummet. 

Harry tittar upp på mig igen och ler, nu mer övertygande.

"I love you." viskar han och lutar sig fram och kysser mig mjukt på läpparna. 

 

När vi kommer hem, står mamma och Paul och lagar mat i köket.

"Hey guys!" säger mamma glatt när vi slår oss ner vid bordet. "How did it go?"

"It was fine, mom." säger jag och ler.

"Really?" säger hon och kollar en stund på mig som för att se att jag inte ljuger.

"No really." säger Harry då. "Everything's fine so far."

"I'm glad to hear." säger Paul och sätter sig ner mittemot mig.

Mamma ställer fram en stor gryta på bordet och frågar sedan om jag kan duka.

"Mom." suckar jag men reser mig upp och går fram till skåpet med tallrikar. 

Då känner jag hur magen drar ihop sig av smärta. Jag tar några steg tillbaka och tar mig för magen.

"Amanda?" säger Harry och jag hör en stol skrapa i golvet.

Han är framme på nolltid och håller i mig. 

"Sit down." säger han och leder mig tillbaka till stolen. "I'll do it."

Han går fram till samma skåp och tar ut fyra tallrikar. 

När vi alla sen sitter ner och äter av soppan från grytan, frågar Paul hur vi hade tänkt göra när barnet kommer.

"What do you mean?" säger jag och tar en sked soppa.

"Well, it's hard to take care of a child. You have some sort of plan, right?"

"I...I don't know. For now we're just gonna wait for the baby to come and not get our hopes up in case something would happen." säger Harry och lägger en arm om mina axlar.

Paul nickar och fortsätter äta av sin soppa. 

 

Efter en stund har jag börjat gäspa så mycket att mamma bönat och bett att jag skulle gå upp och sova lite. 

Jag tar Harrys hand och vi börjar gå mot trappan, men Harry stannar och vänder sig mot min mamma.

"Harry, what are you..."

"Can I sleep with your daughter tonight?" frågar Harry.

Jag slår handen i pannan och suckar pinsamt.

"Well, it hasn't stopped you before." säger mamma och tar en klunk av sitt vin.

Paul skrockar bredvid henne och jag tar återigen Harrys hand och går uppför trappan.

Vi lägger oss under täcket i sängen och han lägger en arm om mig. Vi kollar på varandra en stund.

"You scared me like hell down there." viskar Harry och smeker min kind.

"I'm sorry. But I'm fine now, really." 

Han nickar och tar bort en hårslinga från mitt ansikte.

"God, you're beautiful."

"Oh please." suckar jag och tittar bort.

"No, really." säger han och jag tittar på honom igen. "Everytime I see you, you get more and more beautiful. It shouldn't be possible, but you must be doing something right." 

Jag drar mig närmare honom och kysser honom mjukt på läpparna.

"Same for you, babe."

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

"You're not gonna be, Amanda." säger jag och tittar upp på henne. 

"Well, then, you'll take care of her. I know you will."

"Do you really think I could ever love her if you died?!"

"Harry, it's not her fault."

"I don't wanna talk about this, until you made the right desicion." säger jag och går snabbt ut ur rummet.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

"Amanda, använd inte händerna." säger mamma och puttar bort mig från köksbordet. 

Jag suckar och kollar bort mot Harry som står lutad mot bänken. Hans perfekta leende lyser upp hela rummet när jag börjar röra mig mot honom. 

Han slår armarna om mig och jag lägger mitt huvud mot hans bröst, medans hans haka vilar mot min hjässa. 

"I love you." viskar han och lägger en hand på min mage. 

Min mamma vänder sig om och kollar sorligt på oss.

"You guys..." säger hon och jag ser att hennes ögon blir blanka.

"No, no, no." säger jag och trycker mig bort från Harry. "We're not gonna cry. Not today. Let's just enjoy this, okey?"

"No, you're right." säger hon och torkar bort en tår med förklädet.

Då plingar det på dörren och Harry går bort och öppnar precis som Louis springer in, skrikandes. Efter honom kommer Eleanor, som bara skrattar och kramar om Harry innan hon springer efter Louis. Jag hoppar upp på bänken och skrattar jag med när jag ser hur Eleanor får tag i Louis och smäller till honom lätt på armen. 

"Not funny." säger hon allvarligt till honom.

"What's not funny?" säger Niall när han kommer innanför dörren. 

"Nothing. Lou made this awful joke." säger hon och ger honom en mördarblick. 

Niall skuttar glatt fram till mig och slår armarna om mig.

"Hi beautiful! How are you doing?"

"I'm good thanks. We're good." säger jag och ler.

"Where's the party?" hör jag Zayn skrika precis när han syns i dörröppningen. 

Efter honom kommer Liam och bakom honom går Lauren och Danielle glatt bredvid varann och pratar ivrigt. Jag glider ner från bänken och går bort till Eleanor.

"Hi Amanda." säger hon och kramar om mig länge. "How are you feeling?"

"I'm really good."

"Hi Paul!" skriker då Harry och jag vänder mig om precis för att se han och Liam hoppa upp i famnen på Paul. 

Mamma ger ifrån sig ett högt och pinsamt fniss innan hon säger att maten är klar. 

Vi slår oss alla ner vid bordet och börjar prata glatt. Detta är perfekt, tänker jag och ler åt allt. 

Det börjar kittlas på ryggen och jag känner en hand smeka mig upp och ner. Jag njuter av Harrys beröring och kysser honom snabbt på hans fylliga läppar. 

"Amanda, have some meat now." säger mamma och skjuter skålen med köttbitar mot mig. "And no kissing by the table."

Men då tar Paul tag i hennes haka, vrider hennes ansikte mot hans och kysser henne mitt på munnen. Huset börjar nästan skaka av allas ekande skratt. Jag ser då även hur Zayn tar Laurens hand och strycker bort en hårslinga från ansiktet. Jag ler åt dom och kollar sen på Niall, som inte alls verkar vara berörd av allas gullande. Istället sitter han och blippar med sin mobil och skrattar ibland tyst för sig själv.

"Hey, Niall." säger jag och han tittar upp från mobilen. "Welcome to earth. Who are you texting?" 

"Um...no one special."

"Niall is in loooove." retas Louis och Harry harklar sig för att sen skratta lite. 

"No way! Who is she?" säger jag glatt och nyfiket.

"Just a girl." säger han och viftar bort det.

"Fine, you don't wanna talk about it. But I will find out, sooner or later." säger jag och tar en klunk vatten. 

Harry vänder sig då mot Louis och börjar ivrigt prata med honom. Eleanor tar då tillfälle att fråga igen hur jag mår.

"Really Eleanor. I'm fine." säger jag och ler.

"I know you guys, and we also, are really scared about this..."

"You don't have to be." avbryter jag.

"But listen, Amanda. Everyone has just been telling you not to keep the baby. And I can't say I'm so thrilled by your decision, but it's yours. I just wanted to say congrats. I'm really happy for you and Harry."

"Thank you, that means a lot." säger jag och kramar om henne.

Då hörs ljudet av en stol som dras ut snabbt och jag ser hur Harry stormar ut genom ytterdörren. Jag lägger en hand på Eleanors axel och följer sen efter. 

När jag kommer ut står Harry vid grinden och snackar med 3 tjejer med kamrer i händerna. När jag förstår att det är fans, vänder jag mig om för att gå tillbaka in men då skriker en av tjejerna mitt namn. Jag vänder mig om och dom står alla och tittar mot mig. Jag ler och går fram till dom. 

"Hi Amanda! How are you?" säger en tjej med långt blont hår.

"I'm good thanks. How are you?" säger jag och Harry lägger då en arm runt min midja som för att säga att jag gör det på ett bra sätt.

"I'm really good!" säger hon och ler. 

"Could I take a picture of you two?" säger en tjej med svart, kort, page hår.

"Um..." säger jag och kollar på Harry som ler. "Sure."

Vi går närmare varann och alla tre tar upp kamrorna och knäpper några bilder. Men det som händer sen gör mig förvånad. En av tjejerna frågar om hon kan få ta en bild med mig och Harry, tillsammans. Harry säger att det är helt okej och tjejen ställer sig mellan oss. Jag ler mot kamran när den blixtrar till. 

"Thank you so much!" säger hon. "And by the way, you guys look amazing."

"Congrats as well." säger den blonda och nickar mot min mage.

Jag hör Harry sucka och jag puffar till honom i magen med armbågen. Han stönar till och tjejerna fnissar till. 

Harry tar min hand och vi börjar gå mot dörren.

"Harry, don't be mad at Eleanor. What she did, that's everything that I want. I just want you to tell me everything's gonna be fine and that we're gonna happy. " säger jag och lägger armarna om hans hals. 

Han suckar och tittar ner i marken.

"Don't you think I'm scared? Cause I am. I could die at night, because of the nightmares I'm having. But I just need you to help me out. Please Harry. Don't ignore me." säger jag och hans blick möter min.

"Everything's gonna be okey. We're gonna be happy, I promise."

Jag blundar och andas ut.

"Thank you."

"But I can't really promise you that. But I'm gonna do everything I can, to make it happen."

Jag slappnar av och kollar upp på honom. Hans ögon glänser och jag känner hur klumpen i halsen börjar bildas. Jag tar tag i hans ansikte och kysser honom mjukt på läpparna. Han lyfter upp mig i sin famn och kysser mig tillbaka. Det var såhär det skulle vara föralltid.

Förlåt för att det tagit så lång tid! Har haft massa att handskas med och har bara mått piss egentligen. Men här har ni! Nu är det inte många kapitel kvar, så jag tänkte ha en fråga, som ni mer än gärna får svara på! Och era kommentarer slutar aldrig göra mig rörd, fortsätt så!

Som ni ser står det ett A mitt i tjejens ansikte, men det är för att ni ska veta vem det är. Så det är alltså Amanda. Nu vet ni om det skulle komma någon till sån! Tack för att ni finns!

"But...I was with you the hole time, right?" "What do you mean?" "I didn't like...dance with Niall, did I?" Det blir tyst en stund. "Um...no, not what I saw. Mabye you dreamed it?" "Yeah, hopefully." säger jag och suckar. 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Jag slår mig ner bredvid Louis i soffan. Vi satt hemma hos honom och Harry och skulle ha en liten filmkväll, bara vi tre. Eleanor skulle egentligen varit med också men hon var så jäkla förkyld så hon skippade det.

Så nu sitter vi där i soffan, jag, Harry och Louis.

"What movie are we watching?" frågar jag glatt.

"Why don't you choose?" säger Harry.

Jag kysser honom på hans mjuka läppar och jag reser mig och går bort till filmhyllan.

Högt där uppe ser jag 'Abduction' som jag sträcker mig efter. När jag får tag i den känner jag ett hårt tryck i magen. Jag rycker till och tar några steg bakåt, samtidigt som filmen åker ner i marken. 

"Amanda?" säger Louis.

Jag håller mig för magen och vänder mig mot dom. 

Då känner jag en konstig känsla i halsen och jag springer mot toaletten, precis i tid för att tömma magen. 

Harry kommer springande efter mig och håller upp mitt hår. Han strycker mig över ryggen när en ny kväljning kommer. 

När det sen känns rätt okej, reser jag mig från golvet och jag tvättar av ansiktet i handfatet. Magen gör fortfarande obeskrivligt ont när vi går ut till vardagsrummet.

"Is she sick?" frågar Louis oroligt.

"I think so." säger Harry. 

Då dras magen ihop ännu mer och jag tappar all kraft i benen. Jag faller på Harry som tar emot mig påväg ner mot marken.

"Amanda?!" säger han oroligt.

Louis reser sig upp från soffan och kommer fram till oss.

"What's going on?" säger Harry frustrerat.

Jag börjar skrika av smärta och jag ser att Harry inte vet vad han ska göra längre.

"Louis, call an ambulans!" skriker han då.

 

 

Jag sitter i korridoren utanför Amandas rum. Louis sitter bredvid mig och är helt uppslukad av sin mobil, troligen informerar han Eleanor och resten av killarna om vad som hänt. Då öppnas dörren till Amandas rum och en vitklädd man kommer ut. Han ler sorgset åt mig när jag reser mig upp.

"Is she going to be okey?" frågar jag direkt.

"She'll be fine." säger han, men något i rösten gör mig osäker. "There's one thing though..."

"Yes?" 

"She's pregnant." säger han.

Jag vänder mig om och kollar på Louis som ser rakt på mig. Han ler lite och reser sig sedan upp han med.

"But..." fortsätter läkaren. "It's not a normal pregnancy."

"What do you mean?" Leende försvinner från Louis ansikte.

"She has a kind of cancer in her uterine."

"Cancer?" säger Louis och jag hör att han, precis som jag, också har en klump i halsen.

"Yes. And that's the big problem here. If she has the baby, it's most certain that she won't survive."

 

 

Harrys point of view:
"Seriously, Amanda. We're gonna be late." skriker jag från hallen. 

Jag hör henne skratta och efter en stunds tystnad dyker hon upp i trappan i en blommig kort klänning. Hennes hår hänger lockigt nerför hennes kinder och på hennes läppar leker ett av dom vackraste leenden som finns. 

"Wow." är det enda jag får fram.

Hon tar sig sakta och försiktigt ner för trappan och gör en liten min på sista trappsteget.

"Hey, how does it feel?" säger jag och tar hennes händer i mina. 

"It's okey. Really." säger hon och kollar upp på mig. 

"Just let me know when I'm suppose to carry you, babe." viskar jag och vi börjar gå mot dörren.

"Hey kids, I wanna take a picture first." hör jag då Amandas mamma säga och vi vänder oss om och ser henne stå med en kamera riktad mot oss.

"Mom, that's on the first date, I think. You're not suppose to take a picture now." säger Amanda och trycker min hand.

"Come on now, squeeze in together." säger hon och går lite närmare oss. 

Jag skrattar till och harklar mig. Amanda trycker sig närmare mot mig och jag lägger en arm om henne. Sedan ler vi mot kameran som blixtrar till.

"You guys are so cute." säger hon och ler.

Amanda suckar och så går vi ut genom dörren och bort mot bilen. Jag öppnar dörren åt henne och hon sätter sig. 

 

Efter en stund stannar Harry bilen och kommer runt för att hjälpa mig ut. Det första jag ser är en stor byggnad med massa blommor och fina tallrikar i fönstren. Över den gigantiska dörren står det 'Paradise' med guldiga bokstäver. 

"Harry." mumlar jag och kollar upp på honom. 

Han fixar till sin slips och kavaj och smeker sedan min kind.

"Hey guys!" 

Jag vänder mig om och ser Liam och Danielle komma springande över gatan. Liams svarta kavaj fladdrar i vinden och Danielle håller i sin långa, smala, blå klänning för att inte snubbla. När dom kommer fram till oss, omfamnar Danielle direkt mig i en lång, varm kram. 

"Hi Amanda. I haven't seen you in ages! How's your leg?" säger hon och kramar sedan om Harry.

"It's better." säger jag och ler varmt.

Liam ger mig en kram och frågar sedan vart resten är.

"I got a text from Niall to just walk in, so let's go." säger Harry och öppnar dörren åt oss. Jag stiger in och kollar mig runt omkring. Marmor bord och stolar och stora ljuslyktor hängandes från taket. Detta kunde ju inte vara något billigt ställe.

Då hörs ett rop och jag ser Louis vinka på avstånd. Jag och Danielle skyndar oss dit och ser att alla sitter där. Niall, Louis, Eleanor, Zayn och en till tjej, som Zayn har armen om. Lauren, antar jag. Hennes mörka hår ligger platt över hennes axlar och hennes bruna ögon glittrar i ljuset från ljuslyktorna. Jag kramar om Niall direkt och går sedan bort mot Lauren.

"Hi, you're Lauren right? Zayn has told me so much about you. I'm Amanda." säger jag och ger henne en kram.

"Hi Amanda. I've heard a lot about you too." säger hon och ler varmt mot mig. 

Jag går runt bordet och sätter mig ner bredvid Harry som ger mig en kyss på kinden. 

En servitris kommer släntrande och lämnar av några menyer. Jag och Harry tar en tillsammans och tittar i. 

"Everything okey so far?" viskar han i mitt öra.

"Yes." säger jag och ler. "Everything is just great."

 

När vi sedan sitter och äter, börjar Louis förhöra Lauren.

"So, Lauren. How old are you?" 

"I'm 19." säger hon och Zayn räcker ut tungan åt Louis, av någon konstig anledning.

"Okey then." säger Lou och tar en tugga av sin kyckling. "And you work at a café, right?"

"I do." säger hon och nickar.

"Do you have a weird family? Any psychologically damaged fathers mabye?"

Jag skrattar tyst och lägger ansiktet i händerna. Jag känner Harry hand på min rygg.

"Lou, seriously." säger Zayn och kollar på mig.

Jag kollar upp ur händerna. Zayn sitter med en oroad blick och resten sitter mest och rör runt i maten. Lauren därimot kollar stinkt på mig.

"I'm sorry, I don't understand."

"It's fine guys." säger jag och sätter mig rakt upp i stolen. "I don't care." 

"I still don't get anything." suckar Lauren.

"Just answer the question." säger Louis och tar en klunk vatten. 

"Um...no. Not that I know of."

Jag skrattar och viftar bort samtalet. 

 

När alla ätit klart bestämmer vi oss för att gå till en pub i närheten. Vi betalar och beger oss sedan dit. Inne i lokalen är det varmt, mörkt och fullproppat. Jag och Harry går bort till baren och sätter oss ner.

"What do you want?" säger han och kollar roande på mig.

"Um...I don't know. I've never had alcohol before."

"Never?" säger Harry.

Jag skakar på huvudet och flinar.

"Well then, you have to try this." säger han och viskar något till killen bakom baren. 

Efter en stund ställs det fram två små glas med ett rött innehåll.

"Together?" säger jag och tar upp glaset. 

Han nickar och vi slänger i oss den röda vätskan. Min hals börjar brusa smått och jag får en obehaglig känsla i magen, men jag gillar det. 

Innan jag vet ordet av har vi båda svalt 7 glas var till. Synen har blivit blurrig och jag känner att jag sluddrar lite på orden. Harry dock, verkar helt normal och drar med mig ut på dansgolvet. Jag hänger över honom och vi dansar sakta till en alldeles för snabb låt. Jag blundar och bara följer med i Harrys rörelser. Jag trycker mina läppar hårt mot hans och öppnar sedan ögonen. Men det är inte Harrys ansikte jag ser framför mig, det är Nialls. Hans läppar rör sig till en röst jag hör på avstånd.

"She's drunk, Harry. Take her home."

Jag känner hur några drar bort mig därifrån och jag ser hur Nialls ansikte blir mindre och mindre ju längre bort jag kommer. Jag sluter ögonen igen.

 

Nästa gång jag öppnar dom, ligger jag utsträckt i Harrys säng. Mitt huvud dunkar och hela rummet snurrar när jag sätter mig upp i sängen. 

"Wow, take it easy." hör jag Harry säga.

"What happened?" säger jag och gnuggar mina ögon.

"Don't you remember? We were out with the guys last night."

"I remember that, but what happened after that?"

"We went to a pub and you got a little bit drunk." säger han och jag hör han fnissa. 

"But...I was with you the hole time, right?"

"What do you mean?"

"I didn't like...dance with Niall, did I?"

Det blir tyst en stund.

"Um...no, not what I saw. Mabye you dreamed it?"

"Yeah, hopefully." säger jag och suckar. 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det knackar löst på dörren och jag skuttar dit och öppnar. Där står Niall med händerna i byxfickorna och med ett leende på läpparna.

"Hi Niall." säger jag och kramar om honom. 

Han håller om mig hårt och viskar ett tyst hej i mitt öra.

"Are you hungry? My mom is making pancakes, I think."

"I'd love that, thanks." säger han och tar av sig skorna. 

Vi går ut till köket och sätter oss ner på barstolarna.

"Well hello there, Niall." säger min mamma och ler stort. "Are you hungry?"

"Yes, he is." konstaterar jag glatt.

"Hello." säger han och viftar med handen. 

Jag skrattar lätt åt honom. 

"Here you go." säger mamma och lägger upp två pannkakor var åt oss.

Vi hugger in direkt och jag skrattar högt när Niall tappar en bit på sina byxor. 

"I'm sorry." säger han och ler charmigt mot min mamma.

"That's okey, Niall. Here you go." säger hon och lägger upp en ny på hans tallrik. "So, guys, I'm off now."

"What? Where are you going? I thought you were gonna be home today?" säger jag och suckar. 

"I'm sorry, but I'll be back in a few hours. Plus, you have Niall, right?"

"She's in good hands." säger Niall och tar en bit pannkaka till.

"Yeah, okey." säger jag och mamma pussar mig på pannan innan hon går ut genom dörren. 

Jag kollar på Niall som frustrerat försöker rulla ihop en hel pannkaka och få in den i munnen. 

"What the hell are you doing?" 

Han kollar upp på mig och skrattar så att innehållet i munnen nästan flyger ut. 

"Ew." säger jag och reser mig upp från stolen. 

 

När vi båda ätit upp, går vi in till vardagsrummet och sätter oss ner i soffan. 

"I guess you wanted to talk to me about something, right?" säger Niall och kollar på mig.

"How did you know that?" frågar jag och tar upp knäna mot min haka.

"You've never invited me over alone, so I just figured..."

"Oh, well, yeah. There's one thing I needed to talk to you about. Something that Harrys mentioned yesterday."

"Did he tell you I had a crush on you?" säger han och suckar.

"Um...yeah." 

Det blir tyst och ingen av oss kollar på varann på en stund.

"Do you?" säger jag då och kollar på honom. 

"Since day one." säger han och kollar på mig.

"Niall..." 

"No, you don't have to say anything. I know." säger han och rycker på axlarna. 

Jag hoppar närmare honom och tar hans hand.

"I know what this must feel like..."

"Like your heart being ripped to pieces every time Harry even touches you."

Jag kollar förskräckt på honom.

"Is it that bad?"

"Pretty much." säger han och får fram ett snett leende.

"Niall, I had no idea. I'm so sorry." säger jag och lägger armarna om hans hals. 

Han andas tungt och jag känner hur mitt hjärta bara brister. Jag hade ingen aning. 

"Will you forgive me?" viskar jag och han håller om mig hårdare. 

"Always. I love you, you know."

"Oh, Niall." säger jag och blundar.

"You don't have to say it back just because you feel bad for me, it's okey."

"I love you too." viskar jag och hans armar blir hårdare om min midja. 

Efter en stund lutar jag mig bort ifrån honom. Han ler mot mig men hans ögon är rödgråtna. 

"Do you hate me?" suckar jag.

"I could never hate you." säger han och strycker min kind löst. "I should go now."

"I'll walk you out." säger jag och vi reser oss upp från soffan och går ut till hallen.

Jag drar på mig Harrys tjocktröja som jag fått låna och ett par tofflor och följer Niall ut till bilen. Han öppnar bildörren och bara står där ett tag. Jag drar in honom i en till kram och ger honom en puss på kinden. Han rodnar och kollar ner i marken. Jag ser blixtar på håll och hoppas att det bara är ett oväder som drar in över London. Han sätter sig i bilen och kör ut från uppfarten. Jag står kvar och bara kollar efter honom. 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Asså kapitlen blir så dåliga nu för tiden :( Men det betyder massor att ni stannar kvar och läser, i nästa hade jag tänkt ha med lite snusk...haha. Så stay tuned osv. 18+ till nästan? :)

 Det har gått en vecka sen jag skrevs ut från sjukhuset. Harry har inte velat lämna min sida och efter mycket övertygande, lät mamma honom sova i min säng. Han har tagit hand om mig en hel vecka nu. Gjort varm choklad, bärt ner mig till vardagsrummet för att se film och även åkt och köpt tamponger åt mig, för självklart fick jag mensen i förr går. 

Jag har fortfarande rätt ont i benet och har svårt att gå. När inte Harry har tid att bära runt mig, har jag ett par kryckor som jag gärna använder. 

Jag ligger i sängen i en av Harrys stora tröjor och suckar frustrerat. 

"Fuck this." säger jag och drar undan täcket från min kropp och sätter mig på kanten av sängen.

Då öppnas dörren och Harry kommer in med en mugg i handen.

"Hey, where do you think you're going?" säger han och försöker trycka ner mig på rygg igen.

"Harry, knock it off. I want to get out of here." suckar jag och försöker få bort honom från mig.

"Doctor said rest, so rest, you knucklehead." skrattar han och lägger över täcket igen.

"But I'm soooo bored. I've been here forever, I just want to get out." suckar jag och slår med händerna på täcket.

"You've been here for a week, it's not that much. And you're still weak, so quit whining." 

"Jerk." suckar jag.

"I'm only looking out for you. You have no idea how much you scared me that day when I heard someone was shooting at your school. I thought I was going to lose you forever." säger han och tittar ner i sängen. "So just lay down and sleep. You owe me that much."

"Harry. I'm so sorry." viskar jag. 

"No, I'm the one who's sorry. You have no idea how sorry I am." 

Jag sätter mig upp i sängen och hoppar närmare honom. Han smeker min kind och tittar in i mina ögon, sedan kysser han mig sakta. 

"Please, just get me out of here." viskar jag och tar tag i hans hår.

"Fine!" skriker han och reser sig upp. "Ouch, you're dangerous. But you're not going out, we can watch a movie or something."

"Is that all?" suckar jag och sätter mig återigen på sängkanten.

"Oh yes. That's all." skrattar han och bär upp mig i famnen. 

Jag lägger armarna om honom och vi går tillsammans ner för trappan. Han sätter ner mig i soffan och jag lägger upp mina ben.

"Where's my mom?" säger jag medans han lägger en filt över mig.

"She's out with Paul, I think." ler han och sätter sig så att jag kan lägga huvudet i hans knä. 

"Oh, that's great. How's that going either way?" 

"I honstly have no idea. I asked her, but she blushed and then walked out. But I guess it's fine." säger han och strycker mitt hår.

"Do you think they're having sex?" säger jag och Harry jämrar sig.

"I don't even wanna think about that. Paul's like my dad, I don't want thoughts about him like that."

"I know, so sorry." säger jag och skrattar.

Då knackar det på dörren. Harry ropar att det är öppet och in kommer Zayn, i kostym.

"Wow, Zayn. Looking good." säger jag och ger tummen upp åt honom.

"I know right!" säger han och sätter sig ner på bordet framför oss. "How are you?"

"I'm good, that's what I keep telling Harry, but he's very..."

"Stubbern." avslutar Zayn och ler mot mig. "I know. But he only cares about you. Just like we do."

Jag tar hans hand och tittar på honom.

"So, why...?" säger jag och pekar på kostymen. 

"I'm going out with Lauren." säger han stolt.

"Really? That's great! If it goes well, I wanna meet her sometime." säger jag.

"If? What do you mean if? It's going to be epic. I have it all planed out." säger han och reser sig upp. "Later."

Han öppnar dörren och vänder sig då om.

"Oh, and by the way, Niall says hi." säger han och ler.

"Tell him I said hi back." ler jag och trycker mig lite närmare Harry.

"Well, bye." säger Zayn och går ut genom dörren.

Jag kollar upp på Harry som kollar rakt fram.

"You okey, Styles?" säger jag och tar tag i hans haka och drar den mot mig.

Han skakar på huvudet som för att vakna upp ur en hypnos och tittar ner på mig.

"I'm good, just great." säger han och kysser mig. "But I have to tell you something, and Niall might hate me for this."

"Then, don't tell me." skrattar jag.

"I don't know, I think you should know."

"Well, then tell me." 

"He's still in love with you." säger han snabbt.

"Really? Well, that makes sence, he's been very nice and caring lately."

"Yeah, could you mabye talk to him sometime? Cause I think he feels pretty bad about it."

"Of course I can. He can come over tomorrow if you text him. My phone is upstairs."

Harry ler och tar fram sin mobil från fickan. Han knappar in något och låser den sedan.

"Sent." säger han och böjer sig ner för en till kyss. 

Då plingar mobilen till och Harry läser högt.

"I'd love that. Tell her I'll be there around three. Many x:es." säger han och skrattar.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Harrys' point of view: 

Amanda ligger helt stilla i sjukhussängen. Läkare har kommit in flera gånger den senaste timmen för att titta till henne. Dom säger att det är kritiskt för dom vet inte när hon kan vakna, pågrund av mängen blod hon förlorat. Jag vet inte hur länge till jag kan stå ut med att bara sitta vid hennes sida och kolla på hennes stängda ögon. 

Niall tar det inte heller så bra, han sitter antingen och kollar ut genom fönstret eller på Amanda. Han äter inte mycket alls, och det är rätt ovanligt när det gäller Niall. 

"Niall, come on. Go home and get some sleep and something to eat. She'll be here when you get back tomorrow." säger jag.

Han kollar på mig och sen tillbaka på Amanda.

"I don't know...I don't wanna leave you here all alone."

"It's fine. Besides, her mom should be here any minute now." säger jag och ler smått.

Han suckar och reser sig upp. Han tar sin jacka och hänger den runt sig.

"Hey." säger jag och han stannar upp. "I'm really sorry about...you know. I shouldn't have said those things to you."

"It's okey. You were drunk." säger han och suckar.

"That's no excuse." 

Jag reser mig upp och går fram till honom.

"I'm so sorry. I know you like Amanda and I'm really greatful that you said no to the date after all. I know I don't deserve her, but I love her, Niall."

"I know, me too. Just be good to her, okey?" säger Niall och lägger en hand på min axel.

"Of course." säger jag och ler.

Niall nickar och går sedan ut ur rummet. Jag går tillbaka till stolen och sätter mig ner. Amanda har inte rört sig så jag lutar mig tillbaka och stänger ögonen. 

När jag vaknar, sitter Amanda mamma på andra sidan av sängen och håller henne i handen. Från hennes ögon rinner tårarna. Jag sätter mig upp rakt i stolen och hon ler mot mig.

"Hi Harry, I didn't wanna wake you up. I guess you havn't slept that much, huh?" 

"Um, no not really." säger jag och pressar fram ett trött leende. 

"It's really amazing." säger hon och tittar på Amanda. "I'm really glad she found you, or you found her. Cause if it wasn't for you, she wouldn't be alive right now. You've saved her more than you could ever imagine."

"She saved me as well." suckar jag. 

"Thank you, Harry. For being so protective of her. She's really lucky to have you."

Då visste hon inte hur taskig jag verkligen varit mot henne, tänker jag men ler smått åt henne.

"I will always take care of her. She's my world now." säger jag och tar Amandas hand i min.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Asså gud, förlåt för ett världelöst kapitel men jag är sjuk så jag orkar inte, haha. Hoppas ni ändå gillade det. Tack för alla jättefina kommentarer också! Ni är bäst! 15+ till nästa? :D Och, det lovar jag, kommer bli bättre!

Det var onsdag. En helt vanlig onsdag, eller hur?

 

"So, are you excited for the schools talentshow?" säger Alex när vi går ifrån klassrummet till våra skåp.

"Um, I guess. But I'm not gonna enter."

"Oh, why? You have to have some sort of talent right?" 

Jag stannar och öppnar skåpet.

"Nope. I pretty much suck at everything." säger jag och lägger in min geografibok. 

"I'm sure you don't. I'll be right back, wait for me okey?" säger han och ler innan han skyndar iväg till sitt egna skåp. 

Jag skrattar för mig själv och stänger igen skåpet. När jag vänder mig om ser jag den storvuxna killen komma gåendes med händerna i fickorna. Han kollar nervöst runt sig och skyndar sedan på sina steg. 

Då hoppar Alex fram framför mig och ler stort. 

"Are you hungry?"

"Yeah, let's go." säger jag och vi börjar gå mot matsalen. 

När vi går igenom en glasdörr och ska svänga vänster, stannar mitt hjärta till. Där står den stora killen med en pistol riktad mot två killar framför mig och Alex. Människorna bakom killen har satt sig ner på golvet och trycker sig mot skåpen. Alex fattar tag i min hand. Då avfyras ett skott och killarna framför mig, slänger sig undan snabbt. Jag känner en outhärdlig smärta i benet och då kollapsar allting. Människor börjar springa hejvilt, dom springer förbi mig och knuffar ner mig på marken. Jag tappar greppet om Alexs hand. Det sista jag hör innan jag får en spark rakt i huvudet, är ett iskallt skrik igenom hela korridoren. 

 

Harry och Louis kommer springade fram till mig och börjar prata i mun på varann.

Vi står utanför skolan som är omringad av poliser och ambulanser. 

"What do you know? Is Amanda okey?" säger Harry och hans ögon är vidöppna och skräckslagna. 

"I have no idea what's going on. The police won't tell me anything." 

Harry kollar bort mot en polisbil och det blixtrar till i hans ögon innan han börjar småspringa dit. Jag och Louis följer snabbt efter.

"Hey, what's going on?" skriker Harry en bit ifrån polisen.

"I'm sorry, son. I can't tell you anything at the moment. Go sit down and calm down a bit."

"Calm down?! My girlfriend is in that school and all I've heard is that it's a guy with a god damn gun in there, and you're not gonna tell me anything?! Well, that's just great!" säger Harry och vänder sig mot skolans byggnad.

"Harry, I know that look. Don't do anything stupid." säger jag och lägger en hand på hans axel. "I'm sure she's fine."

"I can't just wait." säger han och suckar högt. 

Innan jag hinner reagera har han börjat springa snabbt mot porten, jag och Louis skriker högt efter honom. Louis kollar på mig och börjar sedan springa efter Harry. Polismannen skriker högt till dom andra och trycker bort mig ifrån avspärrningen. 

"Get those kids back!" skriker han.

 

Harrys' point of view: 

Jag springer rakt in i korridoren. Där är det helt tyst och det ligger väskor,papper och jackor överallt på golvet. Då hör jag någon bakom mig och vänder mig om och ser Louis komma springade fram till mig.

"Louis, what are you doing? Get out!" viskar jag.

"I'm not leaving you, okey?" säger han och ställer sig bredvid mig.

Han kollar på mig och kollar sedan ner i marken.

"If you got shot again..." mumlar han.

"I'm not gonna get shot, Lou." säger jag och lägger en hand på hans axel.

"I'm not leaving, Harry!" säger han lite högre.

Jag nickar och kollar runt mig.

"Splitt up then?" säger jag.

Louis nickar och börjar gå åt höger.

Jag går sakta genom korridoren. Då ser jag en glasdörren och en stor blodpöl. Jag skyndar dit och ser att blodet fortsätter, som om någon har krypit därifrån.

Jag följer blodet fram till en stor dörr. På väggen hänger en skylt där det står 'Library'. Jag öppnar sakta dörren och går tyst in. Där inne hörs inte ett ljud, men blodet fortsätter bort mot en hylla. När jag kommer närmare hör jag en avlägsen snyftning. Jag tar ett djupt andetag innan jag rundar hörnet. Där ligger Amanda, blodig och gråtande. Hon kollar upp och ser rakt på mig. Hennes ögon blir stora och hon brister ut i gråt. Jag faller ner framför henne och drar upp henne i mitt knä.

"Amanda." viskar jag och håller om henne.

"Harry, it hurts so much." snyftar hon och trycker sig närmare mig.

"What hurts? Amanda, what?" säger jag frustrarat.

"My leg." säger hon.

Jag kollar på hennes ben och ser att hennes byxor är genomsura av blod. 

"I think it's a piece of glass or something." mumlar hon när jag sakta drar upp byxbenet. 

"That's not glass, Amanda." säger jag och drar ner det igen. 

"I'm so cold and tired, Harry. Can we go home now?" viskar hon.

Jag vet inte vad jag ska svara. Hon har förlorat massa blod, men om killen med pistol fortfarande är kvar där ute skulle det inte spela någon roll, för då skulle vi ändå vara döda. 

"We have to wait a bit." viskar jag och håller om henne hårdare. "I'm so sorry, for everything. I love you."

"I love you too."

 

Jag vet inte hur länge vi suttit här nu, kanske en timme, kanske två. Amanda har inte sagt något på en stund, men jag känner att hon andas. Jag måste få ut henne härifrån. 

Jag reser mig upp och bär upp Amanda i min famn. Jag går sakta mot dörren och öppnar den. Korridoren är fortfarande helt tyst förutom några avlägsna fotsteg. Jag skyndar mig ifrån dörren och börjar smyga mig mot porten. Amanda blundar i min famn och jag känner inte längre om hennes hjärta dunkar, men det kanske är för att mitt slår i hundraåttio. 

"Harry?" hör jag då någon halvskrika genom korridoren.

När jag vänder mig om ser jag Louis komma springade.

"Omg, what happened to her?" säger han när han kommer fram till oss.

"She got shoot in the leg. She's lost a lot of blood, Lou. We gotta get out." 

"Hey! No one leaves." hörs då en röst. 

Jag och Louis vänder oss mot rösten och ser en storvuxen kille i en mörkröd tjocktröja och med en pistol riktad mot oss. 

"Please." säger jag. "Do you really want her to die? Cause she will, if you don't let us go."

"I never meant for her to get shot." mumlar han och det rinner en tår ifrån hans öga. 

"Why are you doing this?" säger Louis.

"Why?" säger killen och tittar upp på oss.

Det finns inte längre något ledsamt med honom, nu ser han bara förbannad ut.

"You have no idea what it's like. To be different. Ugly, fat, disgusting. I come to school every day, and people laugh and hits me."

"I'm sorry." mumlar jag och kollar på honom. "But this girl, she hasn't done anything to you. Please, just let us go. I can't lose her." 

Han tar sig i håret och tittar sig runt. Efter en stund kollar han tillbaka på oss.

"Fine! Go, but don't send anyone inside, cause if you do, there will be more blood spilled." skriker han, vänder sig om och går därifrån. 

Jag kollar på Louis. Det rinner svett nerför hans kinder och han pustar ut.

"Come on." säger jag och vi skyndar oss mot utgången. 

När vi kommer ut, lyser solen starkt på oss och vi går med snabba steg mot närmaste ambulans. Jag lägger ner Amanda på en bår och dom kör in henne i bilen. Niall kommer snabbt fram och kramar om oss. Vi sätter oss alla tre i ambulansen och jag tar Amandas hand i min. 

"I'm so sorry..."

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag drar mig nerför trapporna och öppnar ytterdörren. Där står Alex med ett flin på läpparna och en hjälm i famnen.

"Well, you don't look like you're deathly ill." säger han och granskar mig från topp till tå.

"I'm not sick. I'm just having a bad week." säger jag och suckar. 

"Dude, it's thuesday." säger Alex och skrattar. "Come on now, you can't hide at home forever."

"The bus just left. We're gonna be late either way." 

Han fingrar på hjälmen och flinar mot mig.

"Ever ride on a scooter before?" 

 

"Alex, I'm gonna fall." 

Jag hade gått med på det och nu satt vi på moppen påväg mot skolans parkering. 

"Just hold on tight." säger han och gasar.

När vi äntligen stannar, hoppar jag av direkt och tar av mig hjälmen. 

"That was awful!" säger jag och skrattar.

Alex tar av sig sin egna hjälm och låser moppen. 

"I thought you did well." säger han och vi börjar gå mot entrén. 

Inne i skolan är det dödstyst. Vi går direkt till skåpen och jag hänger av mig jackan.

"Amanda." hör jag då en välbekant röst bakom mig. 

Jag vänder mig om och ser rakt in i Harrys gröna ögon.

"What are you doing here?" säger jag och lutar mig mot skåpet. 

"I needed to talk to you." säger han och tar min hand.

"I don't want to talk to you, Harry." säger jag och drar åt mig handen igen.

Harrys ögon blixtar till och han kollar bort ifrån mina ögon.

"Come on, you're breaking my heart here." säger han och skrattar tyst för sig själv.

"You broke mine first." suckar jag och slänger igen skåpet.

Då tar han tag i min arm och vänder mig emot honom. Jag ser i ögonvrån hur Alex skyndar mot mig med snabba steg.

"Hey! Stop that." säger Alex och tar ett hårt grepp om Harrys handled.

"Alex, go. I can handle this." säger jag och försöker trycka bort Alex.

"Yeah, you heard her." säger Harry och ler mot Alex.

"Alex." säger jag och han tittar ner på mig. "Go. I'll meet you in class." 

Han kollar tillbaka på Harry, suckar och släpper hans handled. Han kollar en sista gång på mig innan han osäkert går iväg. 

"What's wrong with you?" suckar jag och Harry släpper min arm.

"Your new boyfriend?" säger han och kollar efter Alex.

"No, why do you care?" säger jag och stryker min hand över stället där Harry greppat tag om.

Han kollar tillbaka på mig och tar ett steg mot mig.

"Why I care?" säger han och tar mitt ansikte i hans händer.

Jag hinner inte ens reagera innan hans läppar trycks hårt mot mina. Jag försöker trycka bort honom från mig men ger upp då jag förstår att han är starkare. Hans läppar känns mjuka mot mina och jag känner hur jag kopplas bort ifrån stunden. Utan att jag kan kontrollera det, märker jag hur jag lägger mina armar om hans hals och kysser honom tillbaka. Kyssen avbryts och Harry kollar rakt in i mina ögon.

"That's why I care." suckar han och går därifrån. 

Jag kollar länge efter honom och märker inte ens att folk har börjat komma ut från sina lektioner, innan någon lägger sin hand på min axel.

"Are you okey?" säger Alex och lägger en arm om mig.

"Yeah." säger jag avlägset. "I'm good." 

Mina tankar avbryts när en stor kille ramlar precis framför mig och Alex. Böckerna som han hade i sin famn, glider ut på golvet och jag ser hur han slår i huvudet i golvet. Han vänder sitt ansikte mot oss och då känner jag igen honom. Det var han som hade blivit knuffad den dagen jag skulle till Holmes Chapel med Harry. 

Han kollar vädjande på mig och då kommer två killar fram till honom och drar upp honom från marken. Den ena håller fast honom hårt medans den andra börjar sparka killen i magen. Jag vänder mig bort ifrån scenen och kollar på Alex.

"Can't you do something?" säger jag vädjande.

"Sorry, you don't mess with these guys. If I could, I would." 

Dom två killarna släpper honom då och han glider ner på marken, medvetslös. Killarna skrattar högt och springer därifrån. Jag går tvekande fram till killen och sätter mig ner på huk.

"Hey." säger jag och petar på hans rygg.

Han rycker till och reser sig sakta upp och kollar på mig.

"I'm sorry." säger jag.

Han fnyser och går sedan därifrån.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag drar täcket över huvudet och suckar högt. Det var inte riktigt såhär jag hade tänkt att en helg hos Harrys mamma skulle bli. Han hade ringt och smsat flera gånger sen i lördags men jag hade inte svarat på något. Jag ville bara vara ensam. Nu har jag inte hört av honom på ett dygn. 

Jag drar bort täcket och kollar på klockan. 9.43. Jag skulle igentligen vara i skolan nu, men jag bryr mig inte. 

Då hör jag fotsteg utanför dörren och en låg knackning.

"Amanda?" hörs Nialls tysta röst.

"Yeah." säger jag och sätter mig upp i sängen.

Dörren öppnas och Niall kikar in.

"How did you get in?" 

"I knocked at the frontdoor but you didn't open, so I went around and the backdoor was unlocked." säger han och sätter sig på sängkanten. "I thought something had happen to you."

"I'm fine." säger jag och pressar fram ett leende.

"No, you're not. If you were, you should been in school at the moment." säger han och lägger en hand på mitt ben. "Harry told me what happened. So, how are you really?"

"I don't know, Niall. It's hard to think about. Me and Harry had a great time and then this women showes up saying Harry is the father to her child. I don't know what to think about that."

"Yeah. I want to make you feel better but I was pretty wasted as well that night, so I don't remember if he did do anything with her. Sorry." säger han och flyttar lite närmare. 

Jag ler mot honom och tar hans hand i min. Jag har nog aldrig känt mig såhär nära Niall.

"Come with me." säger han och drar mig ur sängen. 

 

En halvtimme senare åker vi sakta in på uppfarten till hotellet.

"Niall, I don't wanna talk to him right now." säger jag och försöker få med honom på att åka tillbaka hem.

"Come on." säger han och jag följer efter honom med tunga steg. 

När vi står utanför dörren blir jag riktigt nervös av någon andledning.

"Niall, please, can't we just go home and watch a movie or something?"

"Later, I promise." säger han och öppnar dörren. 

I rummet är det knäppt tyst. Inga lampor är tända, även fast att gardinerna är fördragna. Vi fortsätter in mot Harrys dörr, som är stängd. 

"Go on. I'll wait here." säger Niall och nickar mot dörren.

Jag sväljer och vrider om handtaget. Dörren glider smidigt upp och där inne står Harry med ryggen mot mig.

"Harry?" säger jag osäkert och tar några steg mot honom.

Han vänder sig om och jag blir som förstenad. Hans ögon är nästan mordlysta, han är kritvit i ansiktet och i hans hand har han en flaska med något genomskillnigt i, antagligen alkohol.

"What are you doing here?" säger han med en skrovlig röst.

"I...I wanted to see how you were doing." mumlar jag tyst. 

"I'm doing great!" säger han högt och snurrar runt med flaskan. 

"Have you heard anything from...Rebecca?"

"No, and I don't care." säger han och skrattar.

"You're drunk." suckar jag högt.

"So? I don't care about that either."

"I should go..." säger jag och vänder mig om.

"Yeah, just run off, like you always do!" skriker han högt. "Why don't you go visit your dad as well?"

Jag vänder mig snabbt om och kollar förskräckt på honom.

"Who are you?" säger jag med gråten i halsen, sedan springer jag ut och bort mot ytterdörren. 

 

Amanda springer förbi mig och jag ser att hon gråter.

Jag kollar på Harry som nu står i dörröppningen till hans rum med en flaska vodka i handen. 

"Why do you have to be such a jerk, Harry?" suckar jag.

"I'm not a jerk. It's all her fault."

"Non of this is her fault!" säger jag högt och känner hur jag nästan vill slå till honom. 

"Shouldn't you run after her? That's what you always do. Take my left overs." 

Jag går med snabba steg fram till honom och knyter min näve som jag sedan drämmer till i hans ansiktet.

"Man, what the hell?!" skriker han och faller ner på golvet. 

Flaskans innehåll flyter ut på golvet och det börjar sakta rinna blod från Harrys näsa. 

"I love Amanda, I can't say I don't. But I know you do too, that's why I cancelled the date with her, because I've never seen you so in love. Every day since then I've loved her, and it's been real hard to see you two together. But now, I'm angry as hell because you threat her like this! She doesn't deserve you!" skriker jag och börjar gå mot ytterdörren.

"Fuck off." mumlar Harry när jag smäller igen dörren efter mig. 

 

Jag hittar henne sittandes utanför hotellet på en stor sten. Hon har huvudet mellan knäna och jag ser att hon skakar. Jag går med snabba steg mot henne och lägger en hand på hennes axel. Hon tittar snabbt upp och försöker med stor ansträngning att få fram ett leende. 

"Let's go." säger jag och vi börjar gå mot bilen. 

Jag lägger en arm om hennes axlar och ser då en blixt ifrån långt håll. Fint, nu kommer den bilden finns över hela internet.

När vi kommer innanför dörren hemma hos Amanda, går hon direkt fram till soffan och lägger sig ner. Jag går efter henne och lägger mig bakom henne. Hon tar hand i min arm och lägger den om sig. Det ska inte kännas bra, men det gör det. Det får inte kännas bra.

"Niall?" viskar hon och jag känner hur hon trevar med sina fingrar på min hand. "You're bleeding."

"No, it's not my blood." mumlar jag i hennes öra.

"Did you punch him?" 

"Yes."

Jag känner hur hon börjar skaka igen. Men hon gråter inte, hon skrattar.

"Why are you laughing, Amanda?" 

"I don't know. This is all so weird. I never thought Harry could be so mean." får hon fram mellan skratten.

"It's the alcohol." säger jag och håller henne närmare mig.

 

Där ligger dom i soffan och skrattar. Sättet Niall håller om henne får mitt hjärta att krampa hårt.

Jag hade följt efter dom tillbaka, för jag hade fattat att jag gjort något fel. Men det verkar inte som att jag kan göra något. Niall och Amanda, ekar i mitt huvud när jag står där och tittar in genom fönstret. Jag har förlorat henne.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag gör ett länkbyte med Therese ( http://Dayswithoutyoufanfic.blogg.se/ ) och här är handlingen på hennes fanfic:

 

"Harry har gömda känslor för Louis, han klarar inte av att se Louis älska någon annan. En morgon sitter han där på badrumsgolvet, redo med alla piller, men han skriver ett långt brev till Louis innan han lämnar världen. I denna fanfic får man följa med Louis genom Harrys död i en dagbok som Louis skriver. Kommer allt bli bra? Läs denna fanfic för att få reda på det."

Solen lyser starkt in genom fönstret när jag slår upp ögonen nästa morgon. Bredvid mig ligger Harry och snarkar högt. Jag suckar och smäller till honom i ansiktet med min kudde. Han vrider på sig och vaknar sedan till. Hans ögon flyger upp och mjuknar när han ser mig.

"Hey you."

"Hey, sorry about that." säger jag och fnissar.

Han kollar frågande på mig. 

"Nothing." säger jag och rycker på axlarna. 

Jag lägger mig ner på sidan mot honom. Han lägger en arm om mig och smeker mig över ryggen. Plötsligt slutar han och kollar på mig.

"What's this?" 

Han vänder på mig så att jag ligger med huvudet ner i hans kudde och han fortsätter med sina händer på mig rygg.

"Oh my god, did I do this?" säger han och flyttar sig en bit ifrån mig. 

Jag sätter mig upp och kollar förvirrat på honom.

"What are you talking about?"

"The scar, on your back."

Jag suckar och hoppar närmare honom.

"No, you didn't. My dad did, when I was a kid." 

"But...it looks so..."

"Fresh?" avslutar jag.

Han nickar tyst och sväljer. Jag tar hans händer och kollar upp på honom.

"It's never gonna heal completly, this is the best it gets. But I promise, it doesn't hurt."

 

Vi går tillsammans ner till köket. Där sitter Anne och läser tidningen. Hon ler stort när hon ser oss i trappan.

"Well, goodmorning." säger hon och tar en klunk ur sin mugg. 

"Morning, mum." mumlar Harry och ger henne en kyss på kinden. 

Jag sätter mig ner mittemot Anne och kryper ihop på stolen.

"Slept well?" säger hon och ler.

"Yup." säger jag och kollar på Harry som fnissar för sig själv.

"You know, Harry used to wake up in the middle of the night and cry because of monsters under the bed, when he was younger. Sometimes there was even an accident in the bed, if you know what I mean."

"Mum!" skriker Harry och ställer ner ett juicepaket på bordet framför mig. 

"What? She's your girlfriend, she should know." 

"Not these things." mumlar han och tar fram bröd, pålägg och glas. "Dig in, babe." säger han och ler mot mig.

 

Jag och Harry har klämt ner oss i soffan och ligger och kollar på Aladdin.

"Seriously, this movie is soooo good." säger jag och lutar mig mot Harrys axel. 

"I think it's weird."

"What's weird?" säger jag och skrattar.

"Well, in real life, a homeless doesn't get a princess. But I was kind of lucky, don't ya think?" säger han och flinar.

"Yeah...but you're not homeless though."

Harry skrattar högt och drar in mig i hans famn. Han kysser mig långsamt och kollar sedan länge på mig.

"Are you happy about what we did?" frågar han.

"Yeah, I am. It was one of the most wonderful nights ever."

Då hörs ett avlägset knackande på ytterdörren. 

"Mum!" skriker Harry.

"She's in the shower." säger jag och ler. "I'll go."

"It could be Matty, just let him in then."

Jag hoppar ur soffan och går ut till hallen. Jag öppnar dörren och där står en lång tjej med mörkt, platt hår. 

"Can I help you?" säger jag med len röst. 

"Is there a Harry Styles here?" säger hon och försöker få en glimt bakom mig. 

"Um, what do you.." börjar jag men blir snabbt avbruten.

"I'm Harry." 

Harry kommer fram bakom mig och lägger en arm om mig.

"Hi, I'm Rebecca, remember me?" 

Harry granskar henne noga och skakar sedan på huvudet.

"No, sorry. Should I?"

"Your 18th birthday at the club down town? I had blonde hair then." säger hon och ler stort mot Harry.

"Um, no, sorry."

"Oh, well. There's this thing...you were pretty wasted as I remember."

"Yeah, that I remember." flinar Harry.

"Do you remember anything from that night? Anything at all?"

"No, it's pretty dark." säger Harry och hans grepp om mig hårdnar lite.

"Well, you and I danced a lot and then...oh god. This isn't easy to say in any way."

Nu märks det hur Harry blir nervös. Han börjar skaka lätt och kollar rakt på tjejen.

"Okey, so, we hooked up. And, I'm third months pregnant." säger hon snabbt och andas ut. 

"Wha...what?" säger Harry och sväljer hårt.

Jag vänder mig om och börjar springa uppför trappan. Harry skriker efter mig men jag kan inte tänka, jag kan inte höra, jag vill inte höra. 

Jag springer in i Harrys rum och sätter mig ner på golvet. Tårarna rinner nerför mina kinder och jag känner hur hjärtat dunkar hårt och okontrollerat.

Har Harry verkligen legat med den där tjejen på fyllan? Och kommer han bli pappa snart då? Jag kan inte ens tänka tanken. 

Då dyker Harry upp i dörröppningen, andfådd och med stora ögon. Han lutar sig mot kanten av dörren och suckar.

"Is it true?" får jag fram, snyftande. 

"I don't know."

"What do you mean you don't know?!" skriker jag. 

"I don't know! I was drunk, I can't remember anything!" säger han högt och argt. 

"Do the other boys know then?" säger jag och reser mig upp. 

"I have no idea." mumlar han.

"You know what, I don't think I can do this." säger jag och går fram till garderoben och tar ut min väska.

"Do what?!" säger han och tar några steg mot mig.

"This! It's not going to be the same now, is it. I can't be here anymore, I'm sorry."

"You can't just go home!" konstaterar han högt.

Jag ställer väskan på sängen och börjar packa ner alla kläder. Harry biter sig hårt i läppen.

"Please, we're going home tomorrow. Just stay for the night."

"No, I can't. This is too big." säger jag och lägger i det sista innan jag drar igen väskan och trycker mig förbi Harry. 

Jag går nerför trappan och fram till ytterdörren, Harry springer snabbt ikapp mig och tar tag i min arm. 

"Don't go, Amanda. I can't do anything about this."

Jag torkar bort tårarna.

"Bye, Harry." säger jag och går ut genom dörren och bort mot bussstationen. 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

"Are you sure your mom's okey with me sleeping in the same bed as you?" säger jag och ställer ner min väska på Harrys säng.

"If not, I'll make her." säger han och skrattar. "Hey, by the way. I texted Matty on our way here, he said we could come to his place and eat when we got here."

"Matty? Who's Matty?" 

"Oh, sorry, it's my cousin. I havn't seen him in a while and I thought we could go visit him. If you want to, of course." 

Jag går fram till honom och lägger mina armar om hans nacke.

"It's fine by me. And I am pretty hungry actually!"

"Well, let's go then." säger han och ger mig en snabb kyss.

 

En timme senare står vi och plingar på hos Matty. Dörren öppnas nästan direkt och en lång, smal kille med mörkblont hår, ler stort mot oss.

"Harry, hey man!" säger han glatt och kramar om honom. "Wow, you actually look really fit, what happened?"

"Yeah, I look better then you now." säger Harry och skrattar. 

"Hey, don't push it." säger Matty och rufsar om Harry i håret. Då kollar han upp och tittar rakt på mig.

"Well, hello." säger han och tar ett steg mot mig.

"Hey you." säger jag och ler mot honom.

"Harry, you didn't tell me she was so beautiful." säger Matty och tar min hand. "It's really nice to meet you, Amanda."

"You too." ler jag.

Harry knuffar undan Matty, lägger en arm om mina axlar och drar in mig i hallen. 

"So, I have some pizza here for us. Do you like ham and cheese, Amanda?"

Jag nickar och drar av mig skorna.

"I love it."

Vi följer efter Matty ut i köket och slår oss ner på varsin barstol medans Matty plockar fram glas och dryck.

"So, Amanda. Harry told me about your little scare-night."

Harry harklar sig högt och drar sin hand framför halsen.

"Yeah, it wasn't really the movie night we planned." säger jag och skrattar åt Harrys knäppa rörelser.

"Well, I'm just glad you're okey. Both of you." säger Matty och börjar hälla upp cola åt mig. 

 

"What the hell, Matty. Stop stealing the ball from Amanda." skriker Harry och börjar springa efter Matty.

Vi har gått ut till bakgården och Harry hittade direkt en fotboll som vi var tvunga att spela med. Jag kollar på hur dom slåss om bollen och skrattar högt.

På bakgården finns också en stor pool, med en liten trampolin till.

Jag står en bit bort och kollar på det klara vattnet när jag hör ett högt skrik bakom mig. Jag vänder mig snabbt om och då lyfts jag upp av ett par starka armar. 

"You're gonna be sooo wet." säger Matty och springer fram till poolkanten med mig i famnen. 

Men då slår paniken in. Ända sen vi var ute med båten och jag fick kramp och sjönk, har jag inte varit i närheten av vatten. I duschen och kranen och så, men inte pooler eller ens i vårt badkar. 

"NO, PLEASE. STOP!" skriker jag högt och känner hur mitt hjärta börjar banka hårdare. "STOP! LET ME DOWN!"

"Matty, come on. Put her down." hör jag Harry bakom mig. 

Han börjar svinga mig fram och tillbaka över vattnet. Då tar jag i allt vad jag har och skriker. Tårarna tränger fram och rinner hejvilt ner för kinderna.

"Matty! Quit it." säger Harry med lite hårdare röst.

"Oh, come on, that's no fun." skrattar Matty.

Harry tar tag i Matty och vrider hans händer så att jag faller ner på marken, gråtandes och uppskakad.

"Hey, that hurt!" säger Matty och gnuggar sina händer.

Harry sätter sig ner på huk hos mig och vänder mitt huvud upp mot honom.

"Are you okey?" 

"No." säger jag, reser mig upp och går in genom altandörren. 

Jag fortsätter in till badrummet, låser om mig och glider ner längs dörren.

"What's the matter with her?" hör jag Matty säga avlägset.

"I think she's afraid. When we were on Louis' boat, she was unconscious in the water, and Niall had to do CPR on her. When I think about it, she hasn't been near water since then." suckar Harry.

Jag känner hur andningen avtar lite men jag hyperventilerar fortfarande. 

Då knackar det löst på dörren.

"Babe."

Jag torkar bort tårarna och reser mig upp. Jag öppnar dörren och kollar rakt på Harry som står med händerna i sina fickor.

"Hey." säger han.

Jag trycker in mig i hans famn och hans armar håller hårt om mig.

"It's okey. You're okey, babe."

"I'm really sorry, Amanda. If I'd know..." börjar Matty.

"It's okey, Matty." säger jag och torkar bort en tår. 

"I think we're gonna go home." säger Harry och klappar Matty på axeln.

"Yeah, that's fine. I'll see you sometime. Bye." säger han och ger Harry en snabb kram. "Bye, Amanda."

"Bye." säger jag och vi går ut till bilen.

 

Harry öppnar dörren till huset och vi börjar ta av oss skorna.

Hela vägen hem hade Harry tröstat mig. Nu var jag tillbaka till mig själv men fortfarande lite uppskakad.

"Are you home already?" 

Jag tittar upp och ser Anne stå i dörren till köket.

"Yeah, we...missed you." säger Harry och tar min hand.

"I'm sure you did." skrockar hon. "Are you guys hungry?"

"No, we ate at Mattys." säger Harry och börjar dra mig uppför trappan.

"Fine. But don't expect me to go buy you snacks later then." skojar Anne.

"We will eat, mom. We'll be down later." skrattar Harry.

Vi går in i hans rum och han stänger dörren om oss. Jag går fram till sängen och sätter mig ner. Harry sätter sig ner på golvet framför mig och tar mina händer i sina.

"I'm not ever gonna let anyone hurt you." viskar han och kollar in i mina ögon.

"I know."

Jag lutar mig ner och kysser honom. Han flätar in sina fingrar i mitt hår och kysser mig tillbaka. Våra kyssar blir mer intensiva och efter en stund, lägger jag mig ner i sängen och Harry lägger sig lätt över mig. Vi fortsätter kyssa varann och jag rullar över på Harrys bröst. Han avbryter kyssen plötsligt och kollar noga på mig.

"Are you sure?"

Ja, jag var helt säker. Jag ville ha honom, nu och för alltid.

"Positive." viskar jag och kysser honom. 

Jag börjar smidigt knäppa upp hans skjorta och smeker hans bröst. Han sätter sig upp och jag låter honom dra av mig min tröja. 

"I love you." viskar han och jag stönar till.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------