.

Everything about you, Kapitel 41

Tidigare i Everything about you:

"But...I was with you the hole time, right?" "What do you mean?" "I didn't like...dance with Niall, did I?" Det blir tyst en stund. "Um...no, not what I saw. Mabye you dreamed it?" "Yeah, hopefully." säger jag och suckar. 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tre veckor senare:

 

Jag slår mig ner bredvid Louis i soffan. Vi satt hemma hos honom och Harry och skulle ha en liten filmkväll, bara vi tre. Eleanor skulle egentligen varit med också men hon var så jäkla förkyld så hon skippade det.

Så nu sitter vi där i soffan, jag, Harry och Louis.

"What movie are we watching?" frågar jag glatt.

"Why don't you choose?" säger Harry.

Jag kysser honom på hans mjuka läppar och jag reser mig och går bort till filmhyllan.

Högt där uppe ser jag 'Abduction' som jag sträcker mig efter. När jag får tag i den känner jag ett hårt tryck i magen. Jag rycker till och tar några steg bakåt, samtidigt som filmen åker ner i marken. 

"Amanda?" säger Louis.

Jag håller mig för magen och vänder mig mot dom. 

Då känner jag en konstig känsla i halsen och jag springer mot toaletten, precis i tid för att tömma magen. 

Harry kommer springande efter mig och håller upp mitt hår. Han strycker mig över ryggen när en ny kväljning kommer. 

När det sen känns rätt okej, reser jag mig från golvet och jag tvättar av ansiktet i handfatet. Magen gör fortfarande obeskrivligt ont när vi går ut till vardagsrummet.

"Is she sick?" frågar Louis oroligt.

"I think so." säger Harry. 

Då dras magen ihop ännu mer och jag tappar all kraft i benen. Jag faller på Harry som tar emot mig påväg ner mot marken.

"Amanda?!" säger han oroligt.

Louis reser sig upp från soffan och kommer fram till oss.

"What's going on?" säger Harry frustrerat.

Jag börjar skrika av smärta och jag ser att Harry inte vet vad han ska göra längre.

"Louis, call an ambulans!" skriker han då.

 

Harry's point of view:

 

Jag sitter i korridoren utanför Amandas rum. Louis sitter bredvid mig och är helt uppslukad av sin mobil, troligen informerar han Eleanor och resten av killarna om vad som hänt. Då öppnas dörren till Amandas rum och en vitklädd man kommer ut. Han ler sorgset åt mig när jag reser mig upp.

"Is she going to be okey?" frågar jag direkt.

"She'll be fine." säger han, men något i rösten gör mig osäker. "There's one thing though..."

"Yes?" 

"She's pregnant." säger han.

Jag vänder mig om och kollar på Louis som ser rakt på mig. Han ler lite och reser sig sedan upp han med.

"But..." fortsätter läkaren. "It's not a normal pregnancy."

"What do you mean?" Leende försvinner från Louis ansikte.

"She has a kind of cancer in her uterine."

"Cancer?" säger Louis och jag hör att han, precis som jag, också har en klump i halsen.

"Yes. And that's the big problem here. If she has the baby, it's most certain that she won't survive."

"I don't understand. Take it out of her then!" säger jag frustrerat.

Läkaren skakar på huvudet.

"We can't do that. It's got to be her choice."

"I know it would be her choice." säger jag.

Läkaren fortsätter skaka på huvudet.

"She's decided. She's keeping the baby."

"What? Is she awake?"

Han nickar och jag och Louis skyndar oss in till Amanda. 

Hon ligger i sängen med blicken vänd mot oss, när vi stormar in. Hon ler smått och jag sätter mig på sängkanten.

"How are you feeling?" frågar jag och tar hennes hand.

"I'm fine." säger hon.

"No, you're not." säger jag och tittar ner i marken.

"Harry, I..."

"You're not!" säger jag högre. "Don't you understand? You can't have the baby!"

Hon ler mot mig och trycker min hand.

"It's your daughter, Harry. We're gonna be fine, all three."

Jag blir tyst och tänker på det. Min dotter...

"You're not gonna be, Amanda." säger jag och tittar upp på henne. 

"Well, then, you'll take care of her. I know you will."

"Do you really think I could ever love her if you died?!"

"Harry, it's not her fault."

"I don't wanna talk about this, until you made the right desicion." säger jag och går snabbt ut ur rummet.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det tog lite tid men här är kapitel 41! Hoppas ni gillade det, lite drama och sådär, ni behövde ju inte ens göra er besvär med 20 kommentarer, så snäll som jag är. Jag vet inte om det blir något mer nu i veckan, men kan försöka innan jag åker till Stockholm på fredag. :)

 

åhåh, jättebra!

aww... o.o Du måsye skriva mer, typ nu! As bra :3<3

Aahhh! Jag skräckläste igenom hela fanficen idag, och den är så sjukt bra!Jag längtar verkligen tills nästa! :D <3 xx

grymt!

snälla, du måste skriva mer, din ff är så otroligt braa :oo

Sjuuukt bra, mer!

Hmpf mer nu människa!

Meeeeer :D <3

Herregud vad bra! MER! :DDDD