Everything about you, Kapitel 11
Tidigare i Everything about you:
"I just really wanted to impress you." säger han och rycker på axlarna.
"Well, you did."
Så ligger vi en stund. Jag blundar och andas lungt. Jag känner en kall vindpust blåsa mot mina bara armar. Huden huttrar sig och jag ryser till.
"Are you cold?" säger Harry och reser sig upp. Jag öppnar mina ögon och skakar på huvudet. Harry skrattar och tar av sig sin jacka. Sedan lägger han den över mig och ler mot mig. Jag kollar in i hans gröna ögon. Dom glänser från ljusens skimmer. Han böjer sig ner mot mig och våra läppar möts i en kyss...
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag stänger dörren efter mig och glider ner längs den. Jag suckar och börjar skratta. Då syns Niall bakom ett hörn. Han ställer sig framför mig och lägger armarna i kors.
"What the hell are you laughing about?!" säger han och kollar frågande på mig. Jag ler mot honom och reser mig upp.
"I really don't know." säger jag och går förbi honom ut mot köket. Jag hör hur Niall följer efter. Jag sätter mig ner vid bordet och tar fram min mobil. Klockan lyser starkt mot mig, 01.24. Jag stoppar ner mobilen i fickan och kollar upp på Niall.
"So...what happened?" säger han och sätter sig ner. "Did it go well?"
"It was great." säger jag och ler stort. Jag drar bort luggen från mina ögon. Då öppnas en av dörrarna och Liam går med tunga steg mot oss. Han ställer sig bakom Niall och suckar.
"You guys...we'r trying to sleep here." säger han och pekar mot alla sovrum. Jag skrattar och reser mig upp.
"Sorry, Liam. Niall just wanted to know how my date with Amanda was." Då blir Liams ögon stora och han börjar le stort.
"Yeah, I would love to know that too, you know!" säger han och sätter sig ner bredvid Niall. Jag skrattar och sätter mig ner igen. Jag börjar berätta hur jag hämtade henne men hinner inte mer förren en till dörr öppnas och Zayn sticker ut huvudet.
"Vas happenin'?" säger han och gnuggar sina ögon. Niall och Liam börjar skratta högt. Då öppnas en tredje dörr och Louis hoppar ut och lutar sig mot väggen.
"Guys, what the hell are you doing? I'm really tired and you just can't stop talking or laughing, right?"
"Harry's telling us about his date with Amanda." säger Niall och vinkar gulligt mot Louis.
"Oh, really? But wait for me than!" säger han och han och zayn går mot bordet och sätter sig ner. Dom gäspar och kollar intresserat på mig.
"I'm sure Danielle will come soon too, she's really excited about how your date was. She talked about it almost the hole dinner before. You really shouldn't had told her, Harry." säger Liam och ler mot mig. Då öppnas dörren in till Liams sovrum och Danielle skuttar ut med sin morgonrock om sig. Hon ler mot oss och sätter sig i Liams knä.
"And yeah..."säger hon, "I heard everything you said." Hon pussar Liam på kinden och kollar sedan på mig.
"Well, GO ON!" skriker hon.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Gud va länge sen det var jag skrev ett kapitel. Sorry, jag har bara haft så mycket att göra. Men jag ska försöka nu. Ska även börja med bilder längst upp, hoppas ni gillar det! Det ska typ vara lite om vad kapitlet under kommer att handla om, haha om det går!
Everything about you, Kapitel 10
Tidigare i Everything about you:
Klockan sju knackar det på dörren. Jag hade skickat min adress till Harry som blivit helt hysterisk när han inte visste vart jag bodde. Men nu verkade det som att han var här.
Jag går fram till dörren och öppnar snabbt. Där står han, med sitt krulliga hår och en röd ros i handen. Jag ler mot honom och han stiger in för att sedan ge mig en kram.
"Hi..." viskar han förföriskt i mitt öra.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Han släpper mig och ger mig rosen. Jag tar emot den och luktar på den. Harry ler och sträcker ut sin hand mot mig. Jag tar den och tillsammans går vi ut genom dörren och bort till gatan. Där står en grå/silvrig cab med taket nedfällt. Jag skrattar och Harry vänder sig mot mig.
"My hair is going to be so messed up!" säger jag. Harry skrattar och tar rosen från min hand. Sedan sätter han fast den i klänningen och ler mot mig.
"Either way, you'll still look beautiful." säger han och öppnar dörren. Jag sätter mig i bilen och Harry stänger dörren. Han hoppar in i förarsätet och startar bilen. Jag vänder mig mot Harry och då hör jag ett brummande ljud och taket fälls ner. Jag skrattar och Harry skakar sitt hår och lägger det åt sidan. Sedan börjar han köra.
"Where are we going?" säger jag medans Harry sätter på radion.
"You'll see..."säger han och skrattar. Då börjar WMYB spelas och Harry börjar sjunga. Hans underbara stämma fyller bilen och jag ryser till vid varje höga ton. Jag andas in och börjar sjunga jag med. Harry kollar förvånat på mig och sänker sedan volymen för att höra mig bättre. Jag fortsätter som om ingenting och efter en stund slutar låten och Harry applåderar.
"Wow, you'r really good!" säger han och håller upp sin hand för en high-five. Jag smäller till den och skrattar.
"Thank you, but you'r the one who's good. I mean come on, the high note in Gotta be you, it's amazing!" Harry skrattar och då stannar bilen. Han vänder sig mot mig.
"So you can't sing that note?"
"I actually can, but I think there are many girls out there who can't. That's pretty awesome!" Han ler mot mig och öppnar sedan dörren för att stiga ur. Han öppnar min dörr och håller ut en hand. Jag tar den mjukt och drar mig ur caben. Det första jag ser är bara en massa ljus. En hel väg gjord av ljus. Jag känner hur det bildas en klump i min hals och hur ögonen blir blanka.
"Are you kidding me?" säger jag och hör hur Harry stänger dörren. Sedan ställer han sig bredvid mig och tar min hand igen. Sedan går vi genom ljusen och jag kollar upp på himlen som är täckt med lysande stjärnor. Jag kollar mig runt och ser bara gräs runt om oss. Var är vi egentligen? Då stannar Harry och jag vänder mig rakt fram. Där ligger det en vit filt med rosenblad och ljus runtomkring. Jag känner hur hjärtat börjar pumpa och hur mina läppar öppnar sig för ett stort leende. På filten står en rund korg. Vi sätter oss ner bredvid den och Harry öppnar den. Han tar ut dricka och en massa olika skålar och påsar. Där finns godis, mat, läsk, frukt, allt! Han tar fram ett glas och häller upp lite läsk åt mig som han sedan räcker mig. Jag tar emot det och han häller sedan upp åt sig. Vi skålar och dricker en klunk. Sedan börjar vi äta.
När maten börjar försvinna lägger jag mig ner och suckar.
"This is beautiful." säger jag och kollar runt på himlen. Harry lägger sig ner bredvid mig och jag känner hans hand mot min. Jag vrider på huvudet så att våra ögon möts.
"Thank you for this, Harry. It was amazing, really!"
"I just really wanted to impress you." säger han och rycker på axlarna.
"Well, you did."
Så ligger vi en stund. Jag blundar och andas lungt. Jag känner en kall vindpust blåsa mot mina bara armar. Huden huttrar sig och jag ryser till.
"Are you cold?" säger Harry och reser sig upp. Jag öppnar mina ögon och skakar på huvudet. Harry skrattar och tar av sig sin jacka. Sedan lägger han den över mig och ler mot mig. Jag kollar in i hans gröna ögon. Dom glänser från ljusens skimmer. Han böjer sig ner mot mig och våra läppar möts i en kyss...
Everything about you, Kapitel 9
Tidigare i Everything about you:
"Hi, Amanda. I would love to get to know you better, would you?xx Harry"
Jag ler stort och knappar snabbt in ett svar.
"Hi, Harry, Yeah, I would love to! xx"
Efter några minuters tystnad piper mobilen igen och jag läser meddelandet.
"Awesome. Would you mind going out then? Mabye tomorrow? xx"
"I wouldn't mind at all. Tomorrow is great, after school. Say hi to the guys for me, xx"
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Måndag morgon, tänker jag och reser mig ifrån sängen. Sedan går jag ut till badrummet och sätter på duschen. Jag drar av mig nattlinnet och ställer mig under vattnet. Det rinner varmt över hela mig och jag tvålar snabbt in mitt hår. Efter några minuter går jag ur duschen och torkar mig noga. Sedan går jag och tar på mig kläder och skuttar nerför trappan till köket. Där sitter mamma och läser morgontidningen. Hon hälsar glatt och jag tar fram mackor och pålägg, sedan sätter jag mig mittemot henne.
"Är du nervös?" säger hon och lägger ifrån sig tidningen. Hon tar upp en kopp och dricker sakta.
"Jag antar det, men jag tror att det kommer gå bra. Jag hoppas nog mest att jag inte kommer märkas så mycket, du vet." säger jag och ler.
Efter jag har ätit upp mina mackor springer jag uppför trappan och tar på mig min svarta jacka. Sedan går jag nedför trappan igen och tar på mig skorna.
"Har du allting?" säger mamma och hänger på mig väskan på axeln. Jag nickar och ler mot henne.
"Hejdå!" säger jag och kramar om henne. Jag går ut ur huset och ställer mig vid busshållsplatsen. Efter några minuter glider bussen fram och jag sätter mig långt bak. Sedan kopplar jag in hörlurarna i mobilen och playar. Jag hade tid att lägga in nästan alla One Direction låtarna igår. Jag tänkte att det kanske vore kul om jag kunde några låtar, men även så ville jag höra Harrys röst strömma in i kroppen som en sorts musik.
Då stannar bussen och jag går snabbt av. Min blick fastnar direkt på en stor, röd byggnad. I mitten är det en gigantisk port och genom den strömmar folk ut och in. Jag andas in och lägger på ett leende på läpparna, sedan börjar jag gå mot porten. Väl innanför porten tar jag upp mina papper ur väskan och kollar vilket skåpsnummer jag fått. 534 står det. Jag kollar mig omkring och ser bara skåp med nummer från 1-30. Jag suckar och går längre in i byggnaden. Då glider en kille upp framför mig och ler stort. Hans blonda lockar skruvar sig framför öronen och hans gröna ögon glänser i skenet från solljuset.
"Hi, you'r new, right?" säger han och kollar frågande på mig.
"Yeah, I guess it's kind of obvious, huh?" säger jag och skrattar. Han skrattar han med och tar sedan min lapp från mina händer och kollar noga. Sedan ger han tillbaka den och säger att jag ska följa efter honom. Jag gör som han säger och vi börjar gå bredvid varann mot vad jag antar är mitt skåp.
"So, where are you from?" säger han och kollar på mig.
"Sweden." säger jag och ler. Han stannar plötsligt och jag läser på skåpet framför oss, 534. Jag andas ut och skrattar.
"Thank you, I would never have found it!" Han rycker på axlarna och frågar vad jag har för första lektion. Jag kollar på mitt schema och ser att jag har engelska som första lektion. Killen ler mot mig och säger att han har samma. Jag låser upp skåpet med nyckeln som jag fått av mamma, som troligen fått den av rektorn nu i veckan. Jag lägger in min jacka och väska och låser sedan skåpet igen. Sen börjar jag och killen gå.
"I'm sorry, I didn't ask you what your name is!" säger han och kliar sig i bakhuvudet.
"I'm Amanda, you?" säger jag och skrattar tyst.
"Alex." säger han och ler mot mig. "So why did you move all the way from sweden to the uk?"
"I don't really know why here but my mom and I wanted to get away. Well, mostly my mom." säger jag och snedler mot Alex. "My father was kind of an ass. And then there's some more reasons, but I don't really want to talk about them."
"It's okey!" säger han och stannar. "Here it is."
När den sista lektion slutar går jag snabbt till skåpet och hämtar mina saker. Sedan springer jag nästan till busshållsplatsen där jag sätter mig på bänken och väntar. Då vibrerar mobilen och jag kollar smset.
"I can't wait for tonight. Can I pick you up around seven?xx Harry"
"Yeah, seven's great! See you then, Harry! xx Amanda"
Jag lägger ner mobilen i fickan igen och lägger ena benet över det andra. Då kommer bussen och jag sätter mig på samma plats som på morgonen. När bussen stannat och jag har kommit innanför dörren, flyger mamma på mig och frågar glatt hur dagen varit. Jag skrattar och säger att den varit helt okej.
"Fick du några vänner?" säger hon och ler stort.
"Jag pratade med många men det var en kille som jag nog mest umgicks med."
"Åh, en kille?!" säger hon och flörtar med ögonbrynen.
"Det är inte så, mamma!" säger jag och sparkar av mig skorna. "Och förresten, du glömde inte att jag ska ut med Harry ikväll va?"
"Just det ja! Ha det så kul, jag måste in till jobbet en sväng nu, jag kommer nog hem rätt sent!" säger hon och går ut genom dörren. Jag vinkar och går sedan upp på mitt rum och sätter på musik.
Klockan sju knackar det på dörren. Jag hade skickat min adress till Harry som blivit helt hysterisk när han inte visste vart jag bodde. Men nu verkade det som att han var här.
Jag går fram till dörren och öppnar snabbt. Där står han, med sitt krulliga hår och en röd ros i handen. Jag ler mot honom och han stiger in för att sedan ge mig en kram.
"Hi..." viskar han förföriskt i mitt öra.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag är såååå ledsen för att jag inte har skrivit på ett tag, haft mycket med skolan och sånt. Men nu är jag back on track! Hoppas ni gillade kapitlet!
Everything about you, Kapitel 8
Tidigare i Everything about you:
"I would love to. Here's my number, text me?"
"I will." säger han och kramar om mig igen. Jag öppnar dörren och går ut. När jag har kommit fram till hissen så börjar jag tänka. Vad menade han med att Harry nog skulle fråga mig samma sak? Gillar han mig? Och gör Niall också det? Jag menar, Niall är hur gullig och underbar som helst, även om jag bara känt honom i några timmar. Men Harry, det är något speciellt med honom. Det strålar om honom, speciellt hans ögon! Hissen öppnas och jag stiger in...
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Niall´s point of view:
Jag går ut till köket och kollar in i kylskåpet. Inte ett piss, tänker jag och slänger igen dörren igen. Jag går ut till vardagsrummet och sätter mig i soffan. Då hör jag hur någon sätter i en nyckel i dörren och efter några tysta sekunder öppnas den och Harry skuttar glatt in. Han hejar högt på mig och kollar sig runt om i sviten.
"Where's Amanda?" säger han och sätter sig bredvid mig.
"She had to go home." säger jag och ler mot honom. Han nickar och klappar mig på benet.
"So..."säger han och drar bort sin lugg från ögonen. "I was thinking about asking her out, like on a date. What do you think?" Jag reser mig från soffan och vänder mig mot fönstret.
"I actually just did. Asked her out, I mean."
Jag hör hur det knarrar till i soffan och plötsligt står han bredvid mig.
"You did WHAT?!" säger han och höjer på sina ögonbryn.
"I'm sorry, Harry. But I think I like her!" säger jag och kollar in i hans ögon. Harry skakar på huvudet och vänder sig om.
"It's okey. There are lots of other fishes in the sea, right?" säger han och går snabbt mot sitt rum.
Jag suckar tungt och tar upp min mobil ur fickan. Sedan tar jag upp lappen som jag fick av Amanda och skickar sedan ett meddelande till henne.
"I'm sorry, I don't think I can go out with you. It seems like Harry really likes you. Hope we still can be friends?xx"
Efter några minuter piper mobilen till och Amandas namn lyser upp skärmen.
"Oh, okey! Yeah, I'm sorry but I think I really like him too. But DON'T TELL HIM THAT, PLZ!xx"
Jag skrattar tyst och lägger sedan ner mobilen i fickan igen. Sedan går jag in i Harrys rum och ser han sitta på sängen med sin laptop.
"Hey man." säger jag och sätter mig bredvid honom. Han nickar tyst mot mig och stänger ner laptopen.
"I'm sorry I freaked out." säger han och ler mot mig. Jag rycker på axlarna och ler tillbaka.
"I texted her and said that I couldn't go out with her. You like her to much, and guess what? She likes you too! But don't say I told you that, then she is going to be the one freaking out!" Harry skrattar högt och klappar mig sedan på axeln.
"Thanks, man." säger han och ler. "And hey, mabye she's got a friend for you?"
"Haha, yeah, thanks!" säger jag och skrattar.
Amandas point of view:
Niall´s meddelande gjorde mig både ledsen och otroligt glad. Ledsen pågrund av att Niall nog är väldigt nere nu och glad för att Harry verkar gilla mig. Det var en jättefin sak Niall gjorde nu, jag ska krama om honom nästa gång vi ses. Men vänta lite, när blir det? Kommer dom vilja träffa mig igen? Liam, Louis, Zayn, Niall, Harry och Danielle? Eller kommer dom skita i mig och åka till något annat land. Skärp dig, Amanda. Du känner dom igentligen inte. Du vet inte ens vilka dom är. Då får jag en snilleblixt.
Jag springer snabbt upp på rummet och startar datorn. Sen surrar igång och jag går in på youtube. Där skriver jag in namnet Harry. Det som kommer fram är Harry Potter och Harry Styles. Jag trycker på Harry Styles och ser hur massor av videos kommer upp, med Harrys underbara leende på. Det står något om One Direction, vad är det? Jag trycker på en video där det står What makes you beautiful by One Direction. Då videon börjar hör jag ljuv musik komma ut ur högtalarna. Vilka var dessa killar? Där var Liam, där var Harry och Louis.
Då kommer jag plötsligt ihåg vad Liam sagt.
"Mabye it's good that you don't know who I am, or any of us really..."
Herregud, hur kunde jag ha missat dessa fina pojkar?
Då piper mobilen till och jag ser ett telefon nummer dyka upp på skärmen. Jag låser upp mobilen och läser smset.
"Hi, Amanda. I would love to get to know you better, would you?xx Harry"
Jag ler stort och knappar snabbt in ett svar.
"Hi, Harry, Yeah, I would love to! xx"
Efter några minuters tystnad piper mobilen igen och jag läser meddelandet.
"Awesome. Would you mind going out then? Mabye tomorrow? xx"
"I wouldn't mind at all. Tomorrow is great, after school. Say hi to the guys for me, xx"
Everything about you, Kapitel 7
Tidigare i Everything about you:
Jag vänder mig mot Zayn som ler stort mot mig.
"Feeling better, Amanda?"
"Never been better, actually!" Harry glider upp bredvid mig och tar min hand. Jag ler mot honom och ser då hur Niall blir röd i ansiktet och tittar snabbt ner i marken. Därefter går han ut till hallen och ut genom dörren som han slänger igen efter sig...
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag sitter i köket och äter glass när dörren öppnas och Niall kommer in. Jag vinkar till honom och han ler mot mig. Jag tar en sked med glass och vänder mig mot honom. Han böjer sig smidigt ner och knyter upp skosnörena. Sedan börjar han gå mot mig och sätter sig bredvid mig. Jag tar en till sked och skjuter skålen mot Niall. Han skrattar och tar en sked han med.
"Where's everybody?" säger han och kollar sig runtomkring.
"My mom went home and the guys are out. I thought you went with them." Niall skakar på huvudet och mumlar något om att han tog en sväng med sin bil. Jag nickar och reser mig från stolen.
"I probably have to go now. I have my first day of school tomorrow and my mom is waiting." säger jag och går ut till hallen. Jag tar på mig mina skor och hänger jackan över armen, solen skiner in genom fönstren så jag antar att jag inte behöver den. Niall tar en sked glass till och kommer sen fram till mig.
"Thank you, for what you guys did. You are really great!" säger jag och kramar om honom. Han håller hårt om mig och släpper sedan taget. Han ler charmigt mot mig och börjar klia sig på kinden.
"It was no problem. I think we all enjoyed having you here!" Jag ler mot honom och vänder mig mot dörren.
"Wait..." säger han och jag vänder mig mot honom igen. Han rodnar och ler så att hela tandställningen syns.
"I think Harry is going to ask you this too, so I want to be the first. Would you like to go on a date with me?"
Jag ler mot Niall och nickar.
"I would love to. Here's my number, text me?"
"I will." säger han och kramar om mig igen. Jag öppnar dörren och går ut. När jag har kommit fram till hissen så börjar jag tänka. Vad menade han med att Harry nog skulle fråga mig samma sak? Gillar han mig? Och gör Niall också det? Jag menar, Niall är hur gullig och underbar som helst, även om jag bara känt honom i några timmar. Men Harry, det är något speciellt med honom. Det strålar om honom, speciellt hans ögon! Hissen öppnas och jag stiger in...
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack så hemskt mycket för alla kommentarer! Hoppas ni fortsätter läsa och tycker om den, det är viktigt!
Everything about you, Kapitel 6
Tidigare i Everything about you:
Jag vänder ansiktet mot Harry, som sitter och ler charmigt mot mig. Jag ler tillbaka.
Han verkar snäll, inte som alla andra. Hans ögon, dom lyser så himla fint. Och hans leende, så snyggt! Hela han var snygg, med hans bruna lockar och perfekta ansikte. Då hör jag någon skratta och märker att jag stirrar.
"What are you thinking about, Amanda?" säger Niall och höjer frågande på ögonbrynen.
"Nothing, nothing at all..."säger jag och tar en klunk choklad.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vaknar med ett ryck och sätter mig upp. Jag kollar runt mig och ser en stor svit med alla grejer jag någonsin velat ha. En plasmatv, en stor rund säng och sen den svarta soffan jag sitter i. Var är jag? tänker jag och sluter mina ögon. Jag försöker minnas vad som hänt. Jag kommer ihåg att jag gick ut, en tjej lekte med en boll. Jag blev nästan påkörd. Någon räddade mig. Var det Liam han hette?
"Are you feeling better?" hörs en röst bakom mig och jag öppnar snabbt mina ögon. Jag vänder mig om och ser en blond och leende grabb, Niall. Jag ler och reser mig från soffan.
"Better? Havn't I always been good?"
Niall tar några steg närmare mig och kollar frågande på mig.
"Don't you remember anything from yesterday?" Jag skakar sakta på huvudet och berättar sedan vad jag minns.
"All I remember is that Liam saved me from geting hit by a truck, and then we went here and drank chocolate. And then what?"
"You said that you had to go home, but when you got up from the chair, you fell. You like fainted, I think. So Harry carried you in here and Liam called your mom and said you were here." säger Niall lungt och ler mot mig.
"And my mom said it was okey?" säger jag förvånat och börjar gå mot en dörr som jag antar leder mig till ett badrum. Niall följer efter och sätter sig på en stol utanför.
"Well, at first she didn't. But she came here and Louis talked to her for a loooong time." säger Niall och skrattar. Jag ler och öppnar dörren. Som jag väntat mig så är det ett badrum. Jag går in och ställer mig framför spegeln.
"I look like crap..." säger jag och börjar pilla med mitt hår. Då syns Niall i dörröppningen.
"I think you look beautiful." säger han och rodnar. Jag skrattar och går ut från badrummet. Jag kramar om Niall som besvarar kramen.
"So, where's my mom now?" säger jag och släpper taget om honom.
"I think she's in the kitchen. She also slept here. She said she couldn't carry you home and I think she really trust us."
Jag skrattar och går sedan ut ifrån rummet ut till vardagsrummet. Där möts jag av sex ögon som tittar förvånat på mig. Zayn, Harry och mamma. Harry är den första som reagerar. Han springer snabbt fram till mig och Niall och kramar om mig.
"Are you okey?" viskar han i mitt öra. När han släpper mig ler jag mot honom och nickar.
"I'm fine, thank you." säger jag och kollar in i Harrys gröna ögon. Då ser jag mamma komma gående bakom honom och jag möter henne i en kram. Hon klappar mig på ryggen och pussar mig i pannan.
"Jag var så orolig. Men dom här killarna verkar jättesnälla! Du fick ju till och med sova i han den där Harrys rum. Var det snyggt?" säger hon och släpper mig. Jag skrattar och säger: "Det var helt underbart! Men det hade nog varit bättre om jag legat på sängen istället för soffan. Jag har lite ont i ryggen." Mamma skrattar högt och kramar om mig igen. Jag vänder mig mot Zayn som ler stort mot mig.
"Feeling better, Amanda?"
"Never been better, actually!" Harry glider upp bredvid mig och tar min hand. Jag ler mot honom och ser då hur Niall blir röd i ansiktet och tittar snabbt ner i marken. Därefter går han ut till hallen och ut genom dörren som han slänger igen efter sig...
Everything about you, Kapitel 5
Tidigare i Everything about you:
"I'm sorry but, do you know who I am?" säger han och skrattar, säkert för att frågan var så konstig.
"Hm, should I?" säger jag och hör hur Danielles klackar slutar klicka.
"I'm Liam Payne, one of fifth members of One Direction."
"Who?" säger jag och skrattar. Han ler och drar undan håret som åkt ner framför hans ögon.
"Well, mabye it's good that you don't know who I am, or any of us really..."
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Efter några minuters promenad stannar Liam utanför ett hotell. Han ler mot mig och öppnar dörren. Jag går in och ser hur massa människor med resväskor springer runt och pratar med varann.
"What..?" säger jag och kollar frågande på Liam. Han skrattar och drar mig med sig. Vi ställer oss i en hiss och han trycker på en knapp till höger om oss.
"You live in a hotel?" säger jag med höjda ögonbryn.
"Well...for now. We here for a few weeks, got some work to do. And you?"
"Hm...let's see. My mom and I just moved here. It's been like a week, I think." säger jag och ler. Liam nickar och då öppnas dörrarna och vi går ur hissen. Vi börjar gå rakt fram i en lång korridor med heltäckningsmatta, blå som havet. Plötsligt stannar jag. Liam vänder sig om frågande.
"Wait, where's Danielle?" säger jag oroligt. Liam skrattar och säger att hon nog redan är inne i rummet. Jag pustar ut och följer efter Liam igen. Han stannar utanför en dörr som han sedan knackar hårt på. Där inne hörs skrik och Liam kollar ursäktande på mig. Då öppnas plötsligt dörren och där står det en ganska medellång kille med blont hår. Han håller en stor pizza i handen och tuggar högt. Då ser han mig och sväljer snabbt. Han hostar högt och kollar sedan åter på Liam igen.
"Hi Niall!" säger Liam och går in genom dörren. "This is Amanda." Niall ler mot mig och flyttar sig sedan så att jag kan gå in genom dörren jag med. Jag ler tillbaka och går sakta in. Niall stänger snabbt dörren efter mig och springer sedan efter mig in i vardagsrummet. Där ser jag en stor tv, en riktigt stor och mysig soffan och 5 människor som alla kollar på mig och Niall. Jag ler mot dom och Liam bara skrattar.
"Hey guys, this is Amanda. I offered to invite her fo a cup of chocolate."
"You know what he did?!" säger Danielle och reser sig från soffan. "He saved her. She was going to get hit by a truck and Liam got her out of there before it happened. I wish I could have seen it." säger hon och drömmer sig bort. Det hörs ett skratt från en hörn och en kille med platt brunt hår säger: "Well, it sounds like you did because you know everthing." Liam skrattar högt och frågar vilka som vill ha varm choklad. Alla räcker snabbt upp en hand och Niall skriker glatt bakom mig. Jag skrattar tyst och tar ett steg längre in i rummet. Då kommer killen med det platta håret fram och ler stort.
"Hello, my dear! I'm Louis." säger han och kysser min hand.
"Hi, Louis, I'm Amanda. Nice to meet you!" säger jag och ler mot honom. Då hoppar det fram en kille bakom honom och puttar bort Louis. Danielle skrattar högt och springer in i ett annat rum, jag antar badrummet.
"Hey! I'm Zayn, how are you?" säger killen och kramar om mig. Jag besvarar kramen frågande och mumlar något om att jag mår bra. Då dyker en tredje kille upp och ler ett stort, charmigt leende.
"Hi Amanda, I'm Harry and I love your shoes!" skriker han och Niall börjar garva. Han säger något om att Harry ska sluta vara så charmig och ställer sig sedan framför mig och presenterar sig.
"Hi, we've met. I'm Niall." säger han och ler stort. Jag ler tillbaka och märker då att han har tandställning. Inte såna där brickor som min kompis Naya har, utan som en genomskinlig plast hinna. Rätt häftigt faktiskt. Då skriker Liam att det är klart och alla springer snabbt ut i köket. Jag tittar mig omkring och suckar glatt. När jag även kommer ut i köket möts jag av 5 glada ansikten. Jag skrattar och sätter mig sedan bredvid Liam. Han boxar mig löst på armen och dricker snabbt ur sin kopp. Jag vänder ansiktet mot Harry, som sitter och ler charmigt mot mig. Jag ler tillbaka.
Han verkar snäll, inte som alla andra. Hans ögon, dom lyser så himla fint. Och hans leende, så snyggt! Hela han var snygg, med hans bruna lockar och perfekta ansikte. Då hör jag någon skratta och märker att jag stirrar.
"What are you thinking about, Amanda?" säger Niall och höjer frågande på ögonbrynen.
"Nothing, nothing at all..."säger jag och tar en klunk choklad.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack så hemskt mycket för att ni läser och gör mig glad. Fick även min första kommentar igår, tack så hemskt mycket! Vill gärna ha mer sånt så säg vad ni tycker!
Everything about you, Kapitel 4
Tidigare i Everything about you:
"Watch out!". Jag reagerar snabbt och kollar åt höger där en lastbil nu kommer i världens fart. Jag försöker röra på mig. I mina tankar springer jag över snabbt men i verkligheten rör jag mig inte. Det går inte, det känns som att hela jag har frusit till is. Jag sluter mina ögon och fortsätter försöka röra på mig men inget händer. Då träffas jag av en hård duns och så susar lastbilen förbi. Jag öppnar ögonen och ser direkt in i ett par helt underbart bruna, glimmrande ögon...
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag känner sakta hur andningen börjar bli normal igen. Jag vet inte varför men på något sätt kan jag inte dra mina ögon från hans. Han ler inte, han verkar orolig.
"Are you okey?" säger han och håller om mina axlar. Jag nickar och ler.
"Yeah, thanks to you." Han ler tillbaka och släpper mina axlar.
"I'm Liam, what's your name?" säger han och slänger med sitt ljusbruna hår.
"Hi, Liam. I'm Amanda." Liam ler och börjar leta i sin jackficka. Han drar snabbt upp en mobil och kollar koncentrerat på skärmen. Sen kollar han upp på mig igen och säger: "Are you sure you'r okey? Don't you at least want a cup of tea och chocolate?"
"I am fine, really." säger jag och ler stort mot honom. Jag hör klackar på avstånd och helt plötsligt står en tjej bredvid Liam. Hon är lite mörkhyad, ser ut som solen har något med det att göra. Hennes hår är lockigt och hänger fint ner över öronen. Hon ler mot oss och säger sedan till Liam: "Who is this?" Liam skrattar och säger sedan att han just räddat mig från att bli påkörd av en lastbil. Tjejen med det lockiga håret kollar oroligt på mig.
"I'm glad you'r okey. Liam is a bit of a superman, he always wants to help." säger hon och Liam lägger sin arm om henne.
"I'm Danielle, what's yours?" säger hon och ler stort.
"Her name is Amanda, and I just asked her if she wanted to join us for a cup of hot chocolate." säger Liam och blinkar mot mig. Danielle skrattar och säger att jag självklart ska följa med dom. Hon pussar Liam på kinden och springer i förväg. Jag skrattar och Liam instämmer.
"She's a bit...well, crazy. But I love her."
"Yeah, I'm sure. Is she your girlfriend?" säger jag och kollar på Liam medans vi börjar gå efter Danielle.
"Yes, sence a couple of months now." säger han och ler för sig själv. Jag nickar tyst och märker hur han kollar nyfiken på mig i ögonvrån.
"I'm sorry but, do you know who I am?" säger han och skrattar, säkert för att frågan var så konstig.
"Hm, should I?" säger jag och hör hur Danielles klackar slutar klicka.
"I'm Liam Payne, one of fifth members of One Direction."
"Who?" säger jag och skrattar. Han ler och drar undan håret som åkt ner framför hans ögon.
"Well, mabye it's good that you don't know who I am, or any of us really..."
Everything about you, Kapitel 3
Tidigare i Everything about you:
"So...the adress?" säger mannen och startar bilen. Mamma öppnar sin handväska och tar fram en lapp som hon ger honom. Han ler och börjar sedan köra. Mamma smygkollar bak på mig och ler stelt. Jag ler tillbaka, måste ju göra henne glad på något sätt. Jag suckar tyst och lutar mig sedan mot fönstret. Solen lyser starkt och jag kollar på alla annorlunda människor och byggnader. Efter en liten stund stannar bilen och mannen säger att vi är framme. Jag knäpper sakta upp bältet och hoppar sedan ut ur bilen. Mina ögon spärras upp och jag känner hur hakan sänks något. Mamma öppnar dörren och säger: "Är det inte vackert?" och öppnar bagagen för att ta ut väskorna. Jag nickar och kollar nyfiken omkring mig. Detta kanske inte kommer bli så dåligt i alla fall...
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
En vecka senare:
"Mamma, jag går ut en sväng." skriker jag från nedervåningen och börjar ta på mig skor och jacka.
"Vart ska du?" hör jag mamma säga och efter en stund ser jag henne i trappan.
"Bara ut, till stan kanske." Mamma ler och går fram och pussar mig på pannan. Sedan börjar hon rota i sin ficka och tar fram en stor sedel. Jag börjar le men säger sedan: "Mamma, det där är för mycket. Jag har redan lite pengar som jag fick av farmor." Mamma suckar och trycker sen ner sedeln i min hand.
"Jag vill att du ska ta den." säger hon och vänder sig om och går mot köket. Jag säger hejdå och öppnar dörren och går ut. Solen bländar mig direkt och jag tar fram mina solglasögon. Sedan börjar jag gå mot stan.
Efter några minuters promenad ser jag en liten flicka med en boll. Flickan springer i cirklar och studsar bollen mot marken. Jag ler för mig själv och minns när jag själv var precis som hon. Hur jag kunde springa hur mycket jag ville, leka hur mycket jag ville och bara vara mig. Mina tankar bryts när jag ser att hon går sakta över ett övergånsställe. Jag vänder mig lite om och ser hur en bil snabbt kommer mot henne. Jag drar av mig solglasögonen och kollar igenom rutan på bilen. Mannen som sitter vid ratten har ögonen någon helt annanstans än på vägen. Jag vänder mig återigen mot flickan på övergånsstället och börjar springa mot henne.
"Hey! Get out of there!" skriker jag men flickan verkar inte höra. Jag ökar då takten och kommer fram till flickan i precis rätt tid för att dra bort henne från vägen innan bilen åker förbi i precis samma fart. Jag andas snabbt och kramar om flickan som nu tappat sin boll och gråter mot min axel. Jag drar henne ifrån mig och säger: "Are you okey?". Hon nickar och snörvlar. Jag tar upp bollen och ger den till henne. Hon ler och springer därifrån. Jag vänder mig snabbt om för att gå över övergångsstället igen och hör då hur någon skriker: "Watch out!". Jag reagerar snabbt och kollar åt höger där en lastbil nu kommer i världens fart. Jag försöker röra på mig. I mina tankar springer jag över snabbt men i verkligheten rör jag mig inte. Det går inte, det känns som att hela jag har frusit till is. Jag sluter mina ögon och fortsätter försöka röra på mig men inget händer. Då träffas jag av en hård duns och så susar lastbilen förbi. Jag öppnar ögonen och ser direkt in i ett par helt underbart bruna, glimmrande ögon...
