.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

7 månader senare  

Jag tar fram mobilen och ringer efter en ambulans.

 

Jag hade ringt resten av killarna påvägen till sjukhuset och nu satt vi alla utanför operationssalen och försökte tänka på annat. Eleanor och Danielle hade också följt med och satt nu och drack kaffe medans dom pratade allvarligt med varandra. 

Då öppnas dörren och en man kommer ut med en uttrycksslös min. Jag reser mig snabbt upp och tar dom få stegen fram till honom. Han suckar och tittar på mig.

"I'm really sorry. There was nothing we could do."

Jag bokstavligen känner hur mitt hjärta krossas i tusen bitar. Men istället för att bli ledsen, känner jag hur jag snabbt blir förbannad.

"What do you mean you couldn't do anything?!" skriker jag åt honom.

Louis tar tag i min arm men jag rycker bort den.

"I'm really sorry." säger han och tittar snabbt ner i marken och sen upp igen. 

"What about the baby?" hör jag Niall säga.

"We were able to save her and she's now being taken good care of."

"Her?" ekar jag.

"Yes, you have a babygirl." säger han och går sedan därifrån med blicken i marken igen.

"Alice." mumlar jag.

"What?" säger Louis.

"They babys name. That's what Amanda wanted." säger jag och nu börjar tårarna rinna.

Niall lägger en hand på min axel och jag slår armarna om honom.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Det var dags för ultraljud. Harry var mer nervös än mig. Jag höll han i handen hela vägen ner till sjukhuset. Nu satt vi inne på ett rum och väntade på en barnmorska.

Harry stampar otåligt med foten i marken och kollar överallt förutom på mig.

"Hey. Calm down." suckar jag men ler lite. "You're making me nervous."

"Well, you should be." mumlar han och lutar sig tillbaka i stolen.

"Harry, don't do this. Please."

"Okey, fine." säger han och pressar fram ett svagt leende.

Dörren öppnas och en lång, ung, mörkhårig tjej i vit går in. Hon hälsar på oss och börjar sedan rota i ett skåp.

"So, have you been eating well? No alcohol?" frågar hon och sätter sig ner på en pall bredvid mig.

Jag skakar på huvudet.

"Well, then." säger hon och tar fram en tub men något blått innehåll.

Hon drar upp min tröja och sprutar dit lite gele. Jag rycker till av kyligheten men slappnar snabbt av när Harry tar tag i min hand. 

Hon sprider ut gelén med en sorts dosa och ber oss att kolla på skärmen. Då hörs ett högt, dunkande ljud. Jag kollar på Harry som ser helt borta ut. Det rinner tårar från hans ögon när han kollar på mig.

"That's you're babys heartbeat." konstaterar sköterskan och ler mot oss. "It looks fine. For now." 

"Everything's fine now, is that what you're saying?" frågar Harry.

"Yes, you can go home now." säger hon, ler och går ut från rummet. 

Harry tittar upp på mig igen och ler, nu mer övertygande.

"I love you." viskar han och lutar sig fram och kysser mig mjukt på läpparna. 

 

När vi kommer hem, står mamma och Paul och lagar mat i köket.

"Hey guys!" säger mamma glatt när vi slår oss ner vid bordet. "How did it go?"

"It was fine, mom." säger jag och ler.

"Really?" säger hon och kollar en stund på mig som för att se att jag inte ljuger.

"No really." säger Harry då. "Everything's fine so far."

"I'm glad to hear." säger Paul och sätter sig ner mittemot mig.

Mamma ställer fram en stor gryta på bordet och frågar sedan om jag kan duka.

"Mom." suckar jag men reser mig upp och går fram till skåpet med tallrikar. 

Då känner jag hur magen drar ihop sig av smärta. Jag tar några steg tillbaka och tar mig för magen.

"Amanda?" säger Harry och jag hör en stol skrapa i golvet.

Han är framme på nolltid och håller i mig. 

"Sit down." säger han och leder mig tillbaka till stolen. "I'll do it."

Han går fram till samma skåp och tar ut fyra tallrikar. 

När vi alla sen sitter ner och äter av soppan från grytan, frågar Paul hur vi hade tänkt göra när barnet kommer.

"What do you mean?" säger jag och tar en sked soppa.

"Well, it's hard to take care of a child. You have some sort of plan, right?"

"I...I don't know. For now we're just gonna wait for the baby to come and not get our hopes up in case something would happen." säger Harry och lägger en arm om mina axlar.

Paul nickar och fortsätter äta av sin soppa. 

 

Efter en stund har jag börjat gäspa så mycket att mamma bönat och bett att jag skulle gå upp och sova lite. 

Jag tar Harrys hand och vi börjar gå mot trappan, men Harry stannar och vänder sig mot min mamma.

"Harry, what are you..."

"Can I sleep with your daughter tonight?" frågar Harry.

Jag slår handen i pannan och suckar pinsamt.

"Well, it hasn't stopped you before." säger mamma och tar en klunk av sitt vin.

Paul skrockar bredvid henne och jag tar återigen Harrys hand och går uppför trappan.

Vi lägger oss under täcket i sängen och han lägger en arm om mig. Vi kollar på varandra en stund.

"You scared me like hell down there." viskar Harry och smeker min kind.

"I'm sorry. But I'm fine now, really." 

Han nickar och tar bort en hårslinga från mitt ansikte.

"God, you're beautiful."

"Oh please." suckar jag och tittar bort.

"No, really." säger han och jag tittar på honom igen. "Everytime I see you, you get more and more beautiful. It shouldn't be possible, but you must be doing something right." 

Jag drar mig närmare honom och kysser honom mjukt på läpparna.

"Same for you, babe."

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

"You're not gonna be, Amanda." säger jag och tittar upp på henne. 

"Well, then, you'll take care of her. I know you will."

"Do you really think I could ever love her if you died?!"

"Harry, it's not her fault."

"I don't wanna talk about this, until you made the right desicion." säger jag och går snabbt ut ur rummet.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

"Amanda, använd inte händerna." säger mamma och puttar bort mig från köksbordet. 

Jag suckar och kollar bort mot Harry som står lutad mot bänken. Hans perfekta leende lyser upp hela rummet när jag börjar röra mig mot honom. 

Han slår armarna om mig och jag lägger mitt huvud mot hans bröst, medans hans haka vilar mot min hjässa. 

"I love you." viskar han och lägger en hand på min mage. 

Min mamma vänder sig om och kollar sorligt på oss.

"You guys..." säger hon och jag ser att hennes ögon blir blanka.

"No, no, no." säger jag och trycker mig bort från Harry. "We're not gonna cry. Not today. Let's just enjoy this, okey?"

"No, you're right." säger hon och torkar bort en tår med förklädet.

Då plingar det på dörren och Harry går bort och öppnar precis som Louis springer in, skrikandes. Efter honom kommer Eleanor, som bara skrattar och kramar om Harry innan hon springer efter Louis. Jag hoppar upp på bänken och skrattar jag med när jag ser hur Eleanor får tag i Louis och smäller till honom lätt på armen. 

"Not funny." säger hon allvarligt till honom.

"What's not funny?" säger Niall när han kommer innanför dörren. 

"Nothing. Lou made this awful joke." säger hon och ger honom en mördarblick. 

Niall skuttar glatt fram till mig och slår armarna om mig.

"Hi beautiful! How are you doing?"

"I'm good thanks. We're good." säger jag och ler.

"Where's the party?" hör jag Zayn skrika precis när han syns i dörröppningen. 

Efter honom kommer Liam och bakom honom går Lauren och Danielle glatt bredvid varann och pratar ivrigt. Jag glider ner från bänken och går bort till Eleanor.

"Hi Amanda." säger hon och kramar om mig länge. "How are you feeling?"

"I'm really good."

"Hi Paul!" skriker då Harry och jag vänder mig om precis för att se han och Liam hoppa upp i famnen på Paul. 

Mamma ger ifrån sig ett högt och pinsamt fniss innan hon säger att maten är klar. 

Vi slår oss alla ner vid bordet och börjar prata glatt. Detta är perfekt, tänker jag och ler åt allt. 

Det börjar kittlas på ryggen och jag känner en hand smeka mig upp och ner. Jag njuter av Harrys beröring och kysser honom snabbt på hans fylliga läppar. 

"Amanda, have some meat now." säger mamma och skjuter skålen med köttbitar mot mig. "And no kissing by the table."

Men då tar Paul tag i hennes haka, vrider hennes ansikte mot hans och kysser henne mitt på munnen. Huset börjar nästan skaka av allas ekande skratt. Jag ser då även hur Zayn tar Laurens hand och strycker bort en hårslinga från ansiktet. Jag ler åt dom och kollar sen på Niall, som inte alls verkar vara berörd av allas gullande. Istället sitter han och blippar med sin mobil och skrattar ibland tyst för sig själv.

"Hey, Niall." säger jag och han tittar upp från mobilen. "Welcome to earth. Who are you texting?" 

"Um...no one special."

"Niall is in loooove." retas Louis och Harry harklar sig för att sen skratta lite. 

"No way! Who is she?" säger jag glatt och nyfiket.

"Just a girl." säger han och viftar bort det.

"Fine, you don't wanna talk about it. But I will find out, sooner or later." säger jag och tar en klunk vatten. 

Harry vänder sig då mot Louis och börjar ivrigt prata med honom. Eleanor tar då tillfälle att fråga igen hur jag mår.

"Really Eleanor. I'm fine." säger jag och ler.

"I know you guys, and we also, are really scared about this..."

"You don't have to be." avbryter jag.

"But listen, Amanda. Everyone has just been telling you not to keep the baby. And I can't say I'm so thrilled by your decision, but it's yours. I just wanted to say congrats. I'm really happy for you and Harry."

"Thank you, that means a lot." säger jag och kramar om henne.

Då hörs ljudet av en stol som dras ut snabbt och jag ser hur Harry stormar ut genom ytterdörren. Jag lägger en hand på Eleanors axel och följer sen efter. 

När jag kommer ut står Harry vid grinden och snackar med 3 tjejer med kamrer i händerna. När jag förstår att det är fans, vänder jag mig om för att gå tillbaka in men då skriker en av tjejerna mitt namn. Jag vänder mig om och dom står alla och tittar mot mig. Jag ler och går fram till dom. 

"Hi Amanda! How are you?" säger en tjej med långt blont hår.

"I'm good thanks. How are you?" säger jag och Harry lägger då en arm runt min midja som för att säga att jag gör det på ett bra sätt.

"I'm really good!" säger hon och ler. 

"Could I take a picture of you two?" säger en tjej med svart, kort, page hår.

"Um..." säger jag och kollar på Harry som ler. "Sure."

Vi går närmare varann och alla tre tar upp kamrorna och knäpper några bilder. Men det som händer sen gör mig förvånad. En av tjejerna frågar om hon kan få ta en bild med mig och Harry, tillsammans. Harry säger att det är helt okej och tjejen ställer sig mellan oss. Jag ler mot kamran när den blixtrar till. 

"Thank you so much!" säger hon. "And by the way, you guys look amazing."

"Congrats as well." säger den blonda och nickar mot min mage.

Jag hör Harry sucka och jag puffar till honom i magen med armbågen. Han stönar till och tjejerna fnissar till. 

Harry tar min hand och vi börjar gå mot dörren.

"Harry, don't be mad at Eleanor. What she did, that's everything that I want. I just want you to tell me everything's gonna be fine and that we're gonna happy. " säger jag och lägger armarna om hans hals. 

Han suckar och tittar ner i marken.

"Don't you think I'm scared? Cause I am. I could die at night, because of the nightmares I'm having. But I just need you to help me out. Please Harry. Don't ignore me." säger jag och hans blick möter min.

"Everything's gonna be okey. We're gonna be happy, I promise."

Jag blundar och andas ut.

"Thank you."

"But I can't really promise you that. But I'm gonna do everything I can, to make it happen."

Jag slappnar av och kollar upp på honom. Hans ögon glänser och jag känner hur klumpen i halsen börjar bildas. Jag tar tag i hans ansikte och kysser honom mjukt på läpparna. Han lyfter upp mig i sin famn och kysser mig tillbaka. Det var såhär det skulle vara föralltid.

Förlåt för att det tagit så lång tid! Har haft massa att handskas med och har bara mått piss egentligen. Men här har ni! Nu är det inte många kapitel kvar, så jag tänkte ha en fråga, som ni mer än gärna får svara på! Och era kommentarer slutar aldrig göra mig rörd, fortsätt så!

Som ni ser står det ett A mitt i tjejens ansikte, men det är för att ni ska veta vem det är. Så det är alltså Amanda. Nu vet ni om det skulle komma någon till sån! Tack för att ni finns!