.

Solen lyser starkt in genom fönstret när jag slår upp ögonen nästa morgon. Bredvid mig ligger Harry och snarkar högt. Jag suckar och smäller till honom i ansiktet med min kudde. Han vrider på sig och vaknar sedan till. Hans ögon flyger upp och mjuknar när han ser mig.

"Hey you."

"Hey, sorry about that." säger jag och fnissar.

Han kollar frågande på mig. 

"Nothing." säger jag och rycker på axlarna. 

Jag lägger mig ner på sidan mot honom. Han lägger en arm om mig och smeker mig över ryggen. Plötsligt slutar han och kollar på mig.

"What's this?" 

Han vänder på mig så att jag ligger med huvudet ner i hans kudde och han fortsätter med sina händer på mig rygg.

"Oh my god, did I do this?" säger han och flyttar sig en bit ifrån mig. 

Jag sätter mig upp och kollar förvirrat på honom.

"What are you talking about?"

"The scar, on your back."

Jag suckar och hoppar närmare honom.

"No, you didn't. My dad did, when I was a kid." 

"But...it looks so..."

"Fresh?" avslutar jag.

Han nickar tyst och sväljer. Jag tar hans händer och kollar upp på honom.

"It's never gonna heal completly, this is the best it gets. But I promise, it doesn't hurt."

 

Vi går tillsammans ner till köket. Där sitter Anne och läser tidningen. Hon ler stort när hon ser oss i trappan.

"Well, goodmorning." säger hon och tar en klunk ur sin mugg. 

"Morning, mum." mumlar Harry och ger henne en kyss på kinden. 

Jag sätter mig ner mittemot Anne och kryper ihop på stolen.

"Slept well?" säger hon och ler.

"Yup." säger jag och kollar på Harry som fnissar för sig själv.

"You know, Harry used to wake up in the middle of the night and cry because of monsters under the bed, when he was younger. Sometimes there was even an accident in the bed, if you know what I mean."

"Mum!" skriker Harry och ställer ner ett juicepaket på bordet framför mig. 

"What? She's your girlfriend, she should know." 

"Not these things." mumlar han och tar fram bröd, pålägg och glas. "Dig in, babe." säger han och ler mot mig.

 

Jag och Harry har klämt ner oss i soffan och ligger och kollar på Aladdin.

"Seriously, this movie is soooo good." säger jag och lutar mig mot Harrys axel. 

"I think it's weird."

"What's weird?" säger jag och skrattar.

"Well, in real life, a homeless doesn't get a princess. But I was kind of lucky, don't ya think?" säger han och flinar.

"Yeah...but you're not homeless though."

Harry skrattar högt och drar in mig i hans famn. Han kysser mig långsamt och kollar sedan länge på mig.

"Are you happy about what we did?" frågar han.

"Yeah, I am. It was one of the most wonderful nights ever."

Då hörs ett avlägset knackande på ytterdörren. 

"Mum!" skriker Harry.

"She's in the shower." säger jag och ler. "I'll go."

"It could be Matty, just let him in then."

Jag hoppar ur soffan och går ut till hallen. Jag öppnar dörren och där står en lång tjej med mörkt, platt hår. 

"Can I help you?" säger jag med len röst. 

"Is there a Harry Styles here?" säger hon och försöker få en glimt bakom mig. 

"Um, what do you.." börjar jag men blir snabbt avbruten.

"I'm Harry." 

Harry kommer fram bakom mig och lägger en arm om mig.

"Hi, I'm Rebecca, remember me?" 

Harry granskar henne noga och skakar sedan på huvudet.

"No, sorry. Should I?"

"Your 18th birthday at the club down town? I had blonde hair then." säger hon och ler stort mot Harry.

"Um, no, sorry."

"Oh, well. There's this thing...you were pretty wasted as I remember."

"Yeah, that I remember." flinar Harry.

"Do you remember anything from that night? Anything at all?"

"No, it's pretty dark." säger Harry och hans grepp om mig hårdnar lite.

"Well, you and I danced a lot and then...oh god. This isn't easy to say in any way."

Nu märks det hur Harry blir nervös. Han börjar skaka lätt och kollar rakt på tjejen.

"Okey, so, we hooked up. And, I'm third months pregnant." säger hon snabbt och andas ut. 

"Wha...what?" säger Harry och sväljer hårt.

Jag vänder mig om och börjar springa uppför trappan. Harry skriker efter mig men jag kan inte tänka, jag kan inte höra, jag vill inte höra. 

Jag springer in i Harrys rum och sätter mig ner på golvet. Tårarna rinner nerför mina kinder och jag känner hur hjärtat dunkar hårt och okontrollerat.

Har Harry verkligen legat med den där tjejen på fyllan? Och kommer han bli pappa snart då? Jag kan inte ens tänka tanken. 

Då dyker Harry upp i dörröppningen, andfådd och med stora ögon. Han lutar sig mot kanten av dörren och suckar.

"Is it true?" får jag fram, snyftande. 

"I don't know."

"What do you mean you don't know?!" skriker jag. 

"I don't know! I was drunk, I can't remember anything!" säger han högt och argt. 

"Do the other boys know then?" säger jag och reser mig upp. 

"I have no idea." mumlar han.

"You know what, I don't think I can do this." säger jag och går fram till garderoben och tar ut min väska.

"Do what?!" säger han och tar några steg mot mig.

"This! It's not going to be the same now, is it. I can't be here anymore, I'm sorry."

"You can't just go home!" konstaterar han högt.

Jag ställer väskan på sängen och börjar packa ner alla kläder. Harry biter sig hårt i läppen.

"Please, we're going home tomorrow. Just stay for the night."

"No, I can't. This is too big." säger jag och lägger i det sista innan jag drar igen väskan och trycker mig förbi Harry. 

Jag går nerför trappan och fram till ytterdörren, Harry springer snabbt ikapp mig och tar tag i min arm. 

"Don't go, Amanda. I can't do anything about this."

Jag torkar bort tårarna.

"Bye, Harry." säger jag och går ut genom dörren och bort mot bussstationen. 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------