.

 Det har gått en vecka sen jag skrevs ut från sjukhuset. Harry har inte velat lämna min sida och efter mycket övertygande, lät mamma honom sova i min säng. Han har tagit hand om mig en hel vecka nu. Gjort varm choklad, bärt ner mig till vardagsrummet för att se film och även åkt och köpt tamponger åt mig, för självklart fick jag mensen i förr går. 

Jag har fortfarande rätt ont i benet och har svårt att gå. När inte Harry har tid att bära runt mig, har jag ett par kryckor som jag gärna använder. 

Jag ligger i sängen i en av Harrys stora tröjor och suckar frustrerat. 

"Fuck this." säger jag och drar undan täcket från min kropp och sätter mig på kanten av sängen.

Då öppnas dörren och Harry kommer in med en mugg i handen.

"Hey, where do you think you're going?" säger han och försöker trycka ner mig på rygg igen.

"Harry, knock it off. I want to get out of here." suckar jag och försöker få bort honom från mig.

"Doctor said rest, so rest, you knucklehead." skrattar han och lägger över täcket igen.

"But I'm soooo bored. I've been here forever, I just want to get out." suckar jag och slår med händerna på täcket.

"You've been here for a week, it's not that much. And you're still weak, so quit whining." 

"Jerk." suckar jag.

"I'm only looking out for you. You have no idea how much you scared me that day when I heard someone was shooting at your school. I thought I was going to lose you forever." säger han och tittar ner i sängen. "So just lay down and sleep. You owe me that much."

"Harry. I'm so sorry." viskar jag. 

"No, I'm the one who's sorry. You have no idea how sorry I am." 

Jag sätter mig upp i sängen och hoppar närmare honom. Han smeker min kind och tittar in i mina ögon, sedan kysser han mig sakta. 

"Please, just get me out of here." viskar jag och tar tag i hans hår.

"Fine!" skriker han och reser sig upp. "Ouch, you're dangerous. But you're not going out, we can watch a movie or something."

"Is that all?" suckar jag och sätter mig återigen på sängkanten.

"Oh yes. That's all." skrattar han och bär upp mig i famnen. 

Jag lägger armarna om honom och vi går tillsammans ner för trappan. Han sätter ner mig i soffan och jag lägger upp mina ben.

"Where's my mom?" säger jag medans han lägger en filt över mig.

"She's out with Paul, I think." ler han och sätter sig så att jag kan lägga huvudet i hans knä. 

"Oh, that's great. How's that going either way?" 

"I honstly have no idea. I asked her, but she blushed and then walked out. But I guess it's fine." säger han och strycker mitt hår.

"Do you think they're having sex?" säger jag och Harry jämrar sig.

"I don't even wanna think about that. Paul's like my dad, I don't want thoughts about him like that."

"I know, so sorry." säger jag och skrattar.

Då knackar det på dörren. Harry ropar att det är öppet och in kommer Zayn, i kostym.

"Wow, Zayn. Looking good." säger jag och ger tummen upp åt honom.

"I know right!" säger han och sätter sig ner på bordet framför oss. "How are you?"

"I'm good, that's what I keep telling Harry, but he's very..."

"Stubbern." avslutar Zayn och ler mot mig. "I know. But he only cares about you. Just like we do."

Jag tar hans hand och tittar på honom.

"So, why...?" säger jag och pekar på kostymen. 

"I'm going out with Lauren." säger han stolt.

"Really? That's great! If it goes well, I wanna meet her sometime." säger jag.

"If? What do you mean if? It's going to be epic. I have it all planed out." säger han och reser sig upp. "Later."

Han öppnar dörren och vänder sig då om.

"Oh, and by the way, Niall says hi." säger han och ler.

"Tell him I said hi back." ler jag och trycker mig lite närmare Harry.

"Well, bye." säger Zayn och går ut genom dörren.

Jag kollar upp på Harry som kollar rakt fram.

"You okey, Styles?" säger jag och tar tag i hans haka och drar den mot mig.

Han skakar på huvudet som för att vakna upp ur en hypnos och tittar ner på mig.

"I'm good, just great." säger han och kysser mig. "But I have to tell you something, and Niall might hate me for this."

"Then, don't tell me." skrattar jag.

"I don't know, I think you should know."

"Well, then tell me." 

"He's still in love with you." säger han snabbt.

"Really? Well, that makes sence, he's been very nice and caring lately."

"Yeah, could you mabye talk to him sometime? Cause I think he feels pretty bad about it."

"Of course I can. He can come over tomorrow if you text him. My phone is upstairs."

Harry ler och tar fram sin mobil från fickan. Han knappar in något och låser den sedan.

"Sent." säger han och böjer sig ner för en till kyss. 

Då plingar mobilen till och Harry läser högt.

"I'd love that. Tell her I'll be there around three. Many x:es." säger han och skrattar.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Harrys' point of view: 

Amanda ligger helt stilla i sjukhussängen. Läkare har kommit in flera gånger den senaste timmen för att titta till henne. Dom säger att det är kritiskt för dom vet inte när hon kan vakna, pågrund av mängen blod hon förlorat. Jag vet inte hur länge till jag kan stå ut med att bara sitta vid hennes sida och kolla på hennes stängda ögon. 

Niall tar det inte heller så bra, han sitter antingen och kollar ut genom fönstret eller på Amanda. Han äter inte mycket alls, och det är rätt ovanligt när det gäller Niall. 

"Niall, come on. Go home and get some sleep and something to eat. She'll be here when you get back tomorrow." säger jag.

Han kollar på mig och sen tillbaka på Amanda.

"I don't know...I don't wanna leave you here all alone."

"It's fine. Besides, her mom should be here any minute now." säger jag och ler smått.

Han suckar och reser sig upp. Han tar sin jacka och hänger den runt sig.

"Hey." säger jag och han stannar upp. "I'm really sorry about...you know. I shouldn't have said those things to you."

"It's okey. You were drunk." säger han och suckar.

"That's no excuse." 

Jag reser mig upp och går fram till honom.

"I'm so sorry. I know you like Amanda and I'm really greatful that you said no to the date after all. I know I don't deserve her, but I love her, Niall."

"I know, me too. Just be good to her, okey?" säger Niall och lägger en hand på min axel.

"Of course." säger jag och ler.

Niall nickar och går sedan ut ur rummet. Jag går tillbaka till stolen och sätter mig ner. Amanda har inte rört sig så jag lutar mig tillbaka och stänger ögonen. 

När jag vaknar, sitter Amanda mamma på andra sidan av sängen och håller henne i handen. Från hennes ögon rinner tårarna. Jag sätter mig upp rakt i stolen och hon ler mot mig.

"Hi Harry, I didn't wanna wake you up. I guess you havn't slept that much, huh?" 

"Um, no not really." säger jag och pressar fram ett trött leende. 

"It's really amazing." säger hon och tittar på Amanda. "I'm really glad she found you, or you found her. Cause if it wasn't for you, she wouldn't be alive right now. You've saved her more than you could ever imagine."

"She saved me as well." suckar jag. 

"Thank you, Harry. For being so protective of her. She's really lucky to have you."

Då visste hon inte hur taskig jag verkligen varit mot henne, tänker jag men ler smått åt henne.

"I will always take care of her. She's my world now." säger jag och tar Amandas hand i min.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Asså gud, förlåt för ett världelöst kapitel men jag är sjuk så jag orkar inte, haha. Hoppas ni ändå gillade det. Tack för alla jättefina kommentarer också! Ni är bäst! 15+ till nästa? :D Och, det lovar jag, kommer bli bättre!

Det var onsdag. En helt vanlig onsdag, eller hur?

 

"So, are you excited for the schools talentshow?" säger Alex när vi går ifrån klassrummet till våra skåp.

"Um, I guess. But I'm not gonna enter."

"Oh, why? You have to have some sort of talent right?" 

Jag stannar och öppnar skåpet.

"Nope. I pretty much suck at everything." säger jag och lägger in min geografibok. 

"I'm sure you don't. I'll be right back, wait for me okey?" säger han och ler innan han skyndar iväg till sitt egna skåp. 

Jag skrattar för mig själv och stänger igen skåpet. När jag vänder mig om ser jag den storvuxna killen komma gåendes med händerna i fickorna. Han kollar nervöst runt sig och skyndar sedan på sina steg. 

Då hoppar Alex fram framför mig och ler stort. 

"Are you hungry?"

"Yeah, let's go." säger jag och vi börjar gå mot matsalen. 

När vi går igenom en glasdörr och ska svänga vänster, stannar mitt hjärta till. Där står den stora killen med en pistol riktad mot två killar framför mig och Alex. Människorna bakom killen har satt sig ner på golvet och trycker sig mot skåpen. Alex fattar tag i min hand. Då avfyras ett skott och killarna framför mig, slänger sig undan snabbt. Jag känner en outhärdlig smärta i benet och då kollapsar allting. Människor börjar springa hejvilt, dom springer förbi mig och knuffar ner mig på marken. Jag tappar greppet om Alexs hand. Det sista jag hör innan jag får en spark rakt i huvudet, är ett iskallt skrik igenom hela korridoren. 

 

Harry och Louis kommer springade fram till mig och börjar prata i mun på varann.

Vi står utanför skolan som är omringad av poliser och ambulanser. 

"What do you know? Is Amanda okey?" säger Harry och hans ögon är vidöppna och skräckslagna. 

"I have no idea what's going on. The police won't tell me anything." 

Harry kollar bort mot en polisbil och det blixtrar till i hans ögon innan han börjar småspringa dit. Jag och Louis följer snabbt efter.

"Hey, what's going on?" skriker Harry en bit ifrån polisen.

"I'm sorry, son. I can't tell you anything at the moment. Go sit down and calm down a bit."

"Calm down?! My girlfriend is in that school and all I've heard is that it's a guy with a god damn gun in there, and you're not gonna tell me anything?! Well, that's just great!" säger Harry och vänder sig mot skolans byggnad.

"Harry, I know that look. Don't do anything stupid." säger jag och lägger en hand på hans axel. "I'm sure she's fine."

"I can't just wait." säger han och suckar högt. 

Innan jag hinner reagera har han börjat springa snabbt mot porten, jag och Louis skriker högt efter honom. Louis kollar på mig och börjar sedan springa efter Harry. Polismannen skriker högt till dom andra och trycker bort mig ifrån avspärrningen. 

"Get those kids back!" skriker han.

 

Harrys' point of view: 

Jag springer rakt in i korridoren. Där är det helt tyst och det ligger väskor,papper och jackor överallt på golvet. Då hör jag någon bakom mig och vänder mig om och ser Louis komma springade fram till mig.

"Louis, what are you doing? Get out!" viskar jag.

"I'm not leaving you, okey?" säger han och ställer sig bredvid mig.

Han kollar på mig och kollar sedan ner i marken.

"If you got shot again..." mumlar han.

"I'm not gonna get shot, Lou." säger jag och lägger en hand på hans axel.

"I'm not leaving, Harry!" säger han lite högre.

Jag nickar och kollar runt mig.

"Splitt up then?" säger jag.

Louis nickar och börjar gå åt höger.

Jag går sakta genom korridoren. Då ser jag en glasdörren och en stor blodpöl. Jag skyndar dit och ser att blodet fortsätter, som om någon har krypit därifrån.

Jag följer blodet fram till en stor dörr. På väggen hänger en skylt där det står 'Library'. Jag öppnar sakta dörren och går tyst in. Där inne hörs inte ett ljud, men blodet fortsätter bort mot en hylla. När jag kommer närmare hör jag en avlägsen snyftning. Jag tar ett djupt andetag innan jag rundar hörnet. Där ligger Amanda, blodig och gråtande. Hon kollar upp och ser rakt på mig. Hennes ögon blir stora och hon brister ut i gråt. Jag faller ner framför henne och drar upp henne i mitt knä.

"Amanda." viskar jag och håller om henne.

"Harry, it hurts so much." snyftar hon och trycker sig närmare mig.

"What hurts? Amanda, what?" säger jag frustrarat.

"My leg." säger hon.

Jag kollar på hennes ben och ser att hennes byxor är genomsura av blod. 

"I think it's a piece of glass or something." mumlar hon när jag sakta drar upp byxbenet. 

"That's not glass, Amanda." säger jag och drar ner det igen. 

"I'm so cold and tired, Harry. Can we go home now?" viskar hon.

Jag vet inte vad jag ska svara. Hon har förlorat massa blod, men om killen med pistol fortfarande är kvar där ute skulle det inte spela någon roll, för då skulle vi ändå vara döda. 

"We have to wait a bit." viskar jag och håller om henne hårdare. "I'm so sorry, for everything. I love you."

"I love you too."

 

Jag vet inte hur länge vi suttit här nu, kanske en timme, kanske två. Amanda har inte sagt något på en stund, men jag känner att hon andas. Jag måste få ut henne härifrån. 

Jag reser mig upp och bär upp Amanda i min famn. Jag går sakta mot dörren och öppnar den. Korridoren är fortfarande helt tyst förutom några avlägsna fotsteg. Jag skyndar mig ifrån dörren och börjar smyga mig mot porten. Amanda blundar i min famn och jag känner inte längre om hennes hjärta dunkar, men det kanske är för att mitt slår i hundraåttio. 

"Harry?" hör jag då någon halvskrika genom korridoren.

När jag vänder mig om ser jag Louis komma springade.

"Omg, what happened to her?" säger han när han kommer fram till oss.

"She got shoot in the leg. She's lost a lot of blood, Lou. We gotta get out." 

"Hey! No one leaves." hörs då en röst. 

Jag och Louis vänder oss mot rösten och ser en storvuxen kille i en mörkröd tjocktröja och med en pistol riktad mot oss. 

"Please." säger jag. "Do you really want her to die? Cause she will, if you don't let us go."

"I never meant for her to get shot." mumlar han och det rinner en tår ifrån hans öga. 

"Why are you doing this?" säger Louis.

"Why?" säger killen och tittar upp på oss.

Det finns inte längre något ledsamt med honom, nu ser han bara förbannad ut.

"You have no idea what it's like. To be different. Ugly, fat, disgusting. I come to school every day, and people laugh and hits me."

"I'm sorry." mumlar jag och kollar på honom. "But this girl, she hasn't done anything to you. Please, just let us go. I can't lose her." 

Han tar sig i håret och tittar sig runt. Efter en stund kollar han tillbaka på oss.

"Fine! Go, but don't send anyone inside, cause if you do, there will be more blood spilled." skriker han, vänder sig om och går därifrån. 

Jag kollar på Louis. Det rinner svett nerför hans kinder och han pustar ut.

"Come on." säger jag och vi skyndar oss mot utgången. 

När vi kommer ut, lyser solen starkt på oss och vi går med snabba steg mot närmaste ambulans. Jag lägger ner Amanda på en bår och dom kör in henne i bilen. Niall kommer snabbt fram och kramar om oss. Vi sätter oss alla tre i ambulansen och jag tar Amandas hand i min. 

"I'm so sorry..."

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag drar mig nerför trapporna och öppnar ytterdörren. Där står Alex med ett flin på läpparna och en hjälm i famnen.

"Well, you don't look like you're deathly ill." säger han och granskar mig från topp till tå.

"I'm not sick. I'm just having a bad week." säger jag och suckar. 

"Dude, it's thuesday." säger Alex och skrattar. "Come on now, you can't hide at home forever."

"The bus just left. We're gonna be late either way." 

Han fingrar på hjälmen och flinar mot mig.

"Ever ride on a scooter before?" 

 

"Alex, I'm gonna fall." 

Jag hade gått med på det och nu satt vi på moppen påväg mot skolans parkering. 

"Just hold on tight." säger han och gasar.

När vi äntligen stannar, hoppar jag av direkt och tar av mig hjälmen. 

"That was awful!" säger jag och skrattar.

Alex tar av sig sin egna hjälm och låser moppen. 

"I thought you did well." säger han och vi börjar gå mot entrén. 

Inne i skolan är det dödstyst. Vi går direkt till skåpen och jag hänger av mig jackan.

"Amanda." hör jag då en välbekant röst bakom mig. 

Jag vänder mig om och ser rakt in i Harrys gröna ögon.

"What are you doing here?" säger jag och lutar mig mot skåpet. 

"I needed to talk to you." säger han och tar min hand.

"I don't want to talk to you, Harry." säger jag och drar åt mig handen igen.

Harrys ögon blixtar till och han kollar bort ifrån mina ögon.

"Come on, you're breaking my heart here." säger han och skrattar tyst för sig själv.

"You broke mine first." suckar jag och slänger igen skåpet.

Då tar han tag i min arm och vänder mig emot honom. Jag ser i ögonvrån hur Alex skyndar mot mig med snabba steg.

"Hey! Stop that." säger Alex och tar ett hårt grepp om Harrys handled.

"Alex, go. I can handle this." säger jag och försöker trycka bort Alex.

"Yeah, you heard her." säger Harry och ler mot Alex.

"Alex." säger jag och han tittar ner på mig. "Go. I'll meet you in class." 

Han kollar tillbaka på Harry, suckar och släpper hans handled. Han kollar en sista gång på mig innan han osäkert går iväg. 

"What's wrong with you?" suckar jag och Harry släpper min arm.

"Your new boyfriend?" säger han och kollar efter Alex.

"No, why do you care?" säger jag och stryker min hand över stället där Harry greppat tag om.

Han kollar tillbaka på mig och tar ett steg mot mig.

"Why I care?" säger han och tar mitt ansikte i hans händer.

Jag hinner inte ens reagera innan hans läppar trycks hårt mot mina. Jag försöker trycka bort honom från mig men ger upp då jag förstår att han är starkare. Hans läppar känns mjuka mot mina och jag känner hur jag kopplas bort ifrån stunden. Utan att jag kan kontrollera det, märker jag hur jag lägger mina armar om hans hals och kysser honom tillbaka. Kyssen avbryts och Harry kollar rakt in i mina ögon.

"That's why I care." suckar han och går därifrån. 

Jag kollar länge efter honom och märker inte ens att folk har börjat komma ut från sina lektioner, innan någon lägger sin hand på min axel.

"Are you okey?" säger Alex och lägger en arm om mig.

"Yeah." säger jag avlägset. "I'm good." 

Mina tankar avbryts när en stor kille ramlar precis framför mig och Alex. Böckerna som han hade i sin famn, glider ut på golvet och jag ser hur han slår i huvudet i golvet. Han vänder sitt ansikte mot oss och då känner jag igen honom. Det var han som hade blivit knuffad den dagen jag skulle till Holmes Chapel med Harry. 

Han kollar vädjande på mig och då kommer två killar fram till honom och drar upp honom från marken. Den ena håller fast honom hårt medans den andra börjar sparka killen i magen. Jag vänder mig bort ifrån scenen och kollar på Alex.

"Can't you do something?" säger jag vädjande.

"Sorry, you don't mess with these guys. If I could, I would." 

Dom två killarna släpper honom då och han glider ner på marken, medvetslös. Killarna skrattar högt och springer därifrån. Jag går tvekande fram till killen och sätter mig ner på huk.

"Hey." säger jag och petar på hans rygg.

Han rycker till och reser sig sakta upp och kollar på mig.

"I'm sorry." säger jag.

Han fnyser och går sedan därifrån.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag drar täcket över huvudet och suckar högt. Det var inte riktigt såhär jag hade tänkt att en helg hos Harrys mamma skulle bli. Han hade ringt och smsat flera gånger sen i lördags men jag hade inte svarat på något. Jag ville bara vara ensam. Nu har jag inte hört av honom på ett dygn. 

Jag drar bort täcket och kollar på klockan. 9.43. Jag skulle igentligen vara i skolan nu, men jag bryr mig inte. 

Då hör jag fotsteg utanför dörren och en låg knackning.

"Amanda?" hörs Nialls tysta röst.

"Yeah." säger jag och sätter mig upp i sängen.

Dörren öppnas och Niall kikar in.

"How did you get in?" 

"I knocked at the frontdoor but you didn't open, so I went around and the backdoor was unlocked." säger han och sätter sig på sängkanten. "I thought something had happen to you."

"I'm fine." säger jag och pressar fram ett leende.

"No, you're not. If you were, you should been in school at the moment." säger han och lägger en hand på mitt ben. "Harry told me what happened. So, how are you really?"

"I don't know, Niall. It's hard to think about. Me and Harry had a great time and then this women showes up saying Harry is the father to her child. I don't know what to think about that."

"Yeah. I want to make you feel better but I was pretty wasted as well that night, so I don't remember if he did do anything with her. Sorry." säger han och flyttar lite närmare. 

Jag ler mot honom och tar hans hand i min. Jag har nog aldrig känt mig såhär nära Niall.

"Come with me." säger han och drar mig ur sängen. 

 

En halvtimme senare åker vi sakta in på uppfarten till hotellet.

"Niall, I don't wanna talk to him right now." säger jag och försöker få med honom på att åka tillbaka hem.

"Come on." säger han och jag följer efter honom med tunga steg. 

När vi står utanför dörren blir jag riktigt nervös av någon andledning.

"Niall, please, can't we just go home and watch a movie or something?"

"Later, I promise." säger han och öppnar dörren. 

I rummet är det knäppt tyst. Inga lampor är tända, även fast att gardinerna är fördragna. Vi fortsätter in mot Harrys dörr, som är stängd. 

"Go on. I'll wait here." säger Niall och nickar mot dörren.

Jag sväljer och vrider om handtaget. Dörren glider smidigt upp och där inne står Harry med ryggen mot mig.

"Harry?" säger jag osäkert och tar några steg mot honom.

Han vänder sig om och jag blir som förstenad. Hans ögon är nästan mordlysta, han är kritvit i ansiktet och i hans hand har han en flaska med något genomskillnigt i, antagligen alkohol.

"What are you doing here?" säger han med en skrovlig röst.

"I...I wanted to see how you were doing." mumlar jag tyst. 

"I'm doing great!" säger han högt och snurrar runt med flaskan. 

"Have you heard anything from...Rebecca?"

"No, and I don't care." säger han och skrattar.

"You're drunk." suckar jag högt.

"So? I don't care about that either."

"I should go..." säger jag och vänder mig om.

"Yeah, just run off, like you always do!" skriker han högt. "Why don't you go visit your dad as well?"

Jag vänder mig snabbt om och kollar förskräckt på honom.

"Who are you?" säger jag med gråten i halsen, sedan springer jag ut och bort mot ytterdörren. 

 

Amanda springer förbi mig och jag ser att hon gråter.

Jag kollar på Harry som nu står i dörröppningen till hans rum med en flaska vodka i handen. 

"Why do you have to be such a jerk, Harry?" suckar jag.

"I'm not a jerk. It's all her fault."

"Non of this is her fault!" säger jag högt och känner hur jag nästan vill slå till honom. 

"Shouldn't you run after her? That's what you always do. Take my left overs." 

Jag går med snabba steg fram till honom och knyter min näve som jag sedan drämmer till i hans ansiktet.

"Man, what the hell?!" skriker han och faller ner på golvet. 

Flaskans innehåll flyter ut på golvet och det börjar sakta rinna blod från Harrys näsa. 

"I love Amanda, I can't say I don't. But I know you do too, that's why I cancelled the date with her, because I've never seen you so in love. Every day since then I've loved her, and it's been real hard to see you two together. But now, I'm angry as hell because you threat her like this! She doesn't deserve you!" skriker jag och börjar gå mot ytterdörren.

"Fuck off." mumlar Harry när jag smäller igen dörren efter mig. 

 

Jag hittar henne sittandes utanför hotellet på en stor sten. Hon har huvudet mellan knäna och jag ser att hon skakar. Jag går med snabba steg mot henne och lägger en hand på hennes axel. Hon tittar snabbt upp och försöker med stor ansträngning att få fram ett leende. 

"Let's go." säger jag och vi börjar gå mot bilen. 

Jag lägger en arm om hennes axlar och ser då en blixt ifrån långt håll. Fint, nu kommer den bilden finns över hela internet.

När vi kommer innanför dörren hemma hos Amanda, går hon direkt fram till soffan och lägger sig ner. Jag går efter henne och lägger mig bakom henne. Hon tar hand i min arm och lägger den om sig. Det ska inte kännas bra, men det gör det. Det får inte kännas bra.

"Niall?" viskar hon och jag känner hur hon trevar med sina fingrar på min hand. "You're bleeding."

"No, it's not my blood." mumlar jag i hennes öra.

"Did you punch him?" 

"Yes."

Jag känner hur hon börjar skaka igen. Men hon gråter inte, hon skrattar.

"Why are you laughing, Amanda?" 

"I don't know. This is all so weird. I never thought Harry could be so mean." får hon fram mellan skratten.

"It's the alcohol." säger jag och håller henne närmare mig.

 

Där ligger dom i soffan och skrattar. Sättet Niall håller om henne får mitt hjärta att krampa hårt.

Jag hade följt efter dom tillbaka, för jag hade fattat att jag gjort något fel. Men det verkar inte som att jag kan göra något. Niall och Amanda, ekar i mitt huvud när jag står där och tittar in genom fönstret. Jag har förlorat henne.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag gör ett länkbyte med Therese ( http://Dayswithoutyoufanfic.blogg.se/ ) och här är handlingen på hennes fanfic:

 

"Harry har gömda känslor för Louis, han klarar inte av att se Louis älska någon annan. En morgon sitter han där på badrumsgolvet, redo med alla piller, men han skriver ett långt brev till Louis innan han lämnar världen. I denna fanfic får man följa med Louis genom Harrys död i en dagbok som Louis skriver. Kommer allt bli bra? Läs denna fanfic för att få reda på det."

Solen lyser starkt in genom fönstret när jag slår upp ögonen nästa morgon. Bredvid mig ligger Harry och snarkar högt. Jag suckar och smäller till honom i ansiktet med min kudde. Han vrider på sig och vaknar sedan till. Hans ögon flyger upp och mjuknar när han ser mig.

"Hey you."

"Hey, sorry about that." säger jag och fnissar.

Han kollar frågande på mig. 

"Nothing." säger jag och rycker på axlarna. 

Jag lägger mig ner på sidan mot honom. Han lägger en arm om mig och smeker mig över ryggen. Plötsligt slutar han och kollar på mig.

"What's this?" 

Han vänder på mig så att jag ligger med huvudet ner i hans kudde och han fortsätter med sina händer på mig rygg.

"Oh my god, did I do this?" säger han och flyttar sig en bit ifrån mig. 

Jag sätter mig upp och kollar förvirrat på honom.

"What are you talking about?"

"The scar, on your back."

Jag suckar och hoppar närmare honom.

"No, you didn't. My dad did, when I was a kid." 

"But...it looks so..."

"Fresh?" avslutar jag.

Han nickar tyst och sväljer. Jag tar hans händer och kollar upp på honom.

"It's never gonna heal completly, this is the best it gets. But I promise, it doesn't hurt."

 

Vi går tillsammans ner till köket. Där sitter Anne och läser tidningen. Hon ler stort när hon ser oss i trappan.

"Well, goodmorning." säger hon och tar en klunk ur sin mugg. 

"Morning, mum." mumlar Harry och ger henne en kyss på kinden. 

Jag sätter mig ner mittemot Anne och kryper ihop på stolen.

"Slept well?" säger hon och ler.

"Yup." säger jag och kollar på Harry som fnissar för sig själv.

"You know, Harry used to wake up in the middle of the night and cry because of monsters under the bed, when he was younger. Sometimes there was even an accident in the bed, if you know what I mean."

"Mum!" skriker Harry och ställer ner ett juicepaket på bordet framför mig. 

"What? She's your girlfriend, she should know." 

"Not these things." mumlar han och tar fram bröd, pålägg och glas. "Dig in, babe." säger han och ler mot mig.

 

Jag och Harry har klämt ner oss i soffan och ligger och kollar på Aladdin.

"Seriously, this movie is soooo good." säger jag och lutar mig mot Harrys axel. 

"I think it's weird."

"What's weird?" säger jag och skrattar.

"Well, in real life, a homeless doesn't get a princess. But I was kind of lucky, don't ya think?" säger han och flinar.

"Yeah...but you're not homeless though."

Harry skrattar högt och drar in mig i hans famn. Han kysser mig långsamt och kollar sedan länge på mig.

"Are you happy about what we did?" frågar han.

"Yeah, I am. It was one of the most wonderful nights ever."

Då hörs ett avlägset knackande på ytterdörren. 

"Mum!" skriker Harry.

"She's in the shower." säger jag och ler. "I'll go."

"It could be Matty, just let him in then."

Jag hoppar ur soffan och går ut till hallen. Jag öppnar dörren och där står en lång tjej med mörkt, platt hår. 

"Can I help you?" säger jag med len röst. 

"Is there a Harry Styles here?" säger hon och försöker få en glimt bakom mig. 

"Um, what do you.." börjar jag men blir snabbt avbruten.

"I'm Harry." 

Harry kommer fram bakom mig och lägger en arm om mig.

"Hi, I'm Rebecca, remember me?" 

Harry granskar henne noga och skakar sedan på huvudet.

"No, sorry. Should I?"

"Your 18th birthday at the club down town? I had blonde hair then." säger hon och ler stort mot Harry.

"Um, no, sorry."

"Oh, well. There's this thing...you were pretty wasted as I remember."

"Yeah, that I remember." flinar Harry.

"Do you remember anything from that night? Anything at all?"

"No, it's pretty dark." säger Harry och hans grepp om mig hårdnar lite.

"Well, you and I danced a lot and then...oh god. This isn't easy to say in any way."

Nu märks det hur Harry blir nervös. Han börjar skaka lätt och kollar rakt på tjejen.

"Okey, so, we hooked up. And, I'm third months pregnant." säger hon snabbt och andas ut. 

"Wha...what?" säger Harry och sväljer hårt.

Jag vänder mig om och börjar springa uppför trappan. Harry skriker efter mig men jag kan inte tänka, jag kan inte höra, jag vill inte höra. 

Jag springer in i Harrys rum och sätter mig ner på golvet. Tårarna rinner nerför mina kinder och jag känner hur hjärtat dunkar hårt och okontrollerat.

Har Harry verkligen legat med den där tjejen på fyllan? Och kommer han bli pappa snart då? Jag kan inte ens tänka tanken. 

Då dyker Harry upp i dörröppningen, andfådd och med stora ögon. Han lutar sig mot kanten av dörren och suckar.

"Is it true?" får jag fram, snyftande. 

"I don't know."

"What do you mean you don't know?!" skriker jag. 

"I don't know! I was drunk, I can't remember anything!" säger han högt och argt. 

"Do the other boys know then?" säger jag och reser mig upp. 

"I have no idea." mumlar han.

"You know what, I don't think I can do this." säger jag och går fram till garderoben och tar ut min väska.

"Do what?!" säger han och tar några steg mot mig.

"This! It's not going to be the same now, is it. I can't be here anymore, I'm sorry."

"You can't just go home!" konstaterar han högt.

Jag ställer väskan på sängen och börjar packa ner alla kläder. Harry biter sig hårt i läppen.

"Please, we're going home tomorrow. Just stay for the night."

"No, I can't. This is too big." säger jag och lägger i det sista innan jag drar igen väskan och trycker mig förbi Harry. 

Jag går nerför trappan och fram till ytterdörren, Harry springer snabbt ikapp mig och tar tag i min arm. 

"Don't go, Amanda. I can't do anything about this."

Jag torkar bort tårarna.

"Bye, Harry." säger jag och går ut genom dörren och bort mot bussstationen. 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

"Are you sure your mom's okey with me sleeping in the same bed as you?" säger jag och ställer ner min väska på Harrys säng.

"If not, I'll make her." säger han och skrattar. "Hey, by the way. I texted Matty on our way here, he said we could come to his place and eat when we got here."

"Matty? Who's Matty?" 

"Oh, sorry, it's my cousin. I havn't seen him in a while and I thought we could go visit him. If you want to, of course." 

Jag går fram till honom och lägger mina armar om hans nacke.

"It's fine by me. And I am pretty hungry actually!"

"Well, let's go then." säger han och ger mig en snabb kyss.

 

En timme senare står vi och plingar på hos Matty. Dörren öppnas nästan direkt och en lång, smal kille med mörkblont hår, ler stort mot oss.

"Harry, hey man!" säger han glatt och kramar om honom. "Wow, you actually look really fit, what happened?"

"Yeah, I look better then you now." säger Harry och skrattar. 

"Hey, don't push it." säger Matty och rufsar om Harry i håret. Då kollar han upp och tittar rakt på mig.

"Well, hello." säger han och tar ett steg mot mig.

"Hey you." säger jag och ler mot honom.

"Harry, you didn't tell me she was so beautiful." säger Matty och tar min hand. "It's really nice to meet you, Amanda."

"You too." ler jag.

Harry knuffar undan Matty, lägger en arm om mina axlar och drar in mig i hallen. 

"So, I have some pizza here for us. Do you like ham and cheese, Amanda?"

Jag nickar och drar av mig skorna.

"I love it."

Vi följer efter Matty ut i köket och slår oss ner på varsin barstol medans Matty plockar fram glas och dryck.

"So, Amanda. Harry told me about your little scare-night."

Harry harklar sig högt och drar sin hand framför halsen.

"Yeah, it wasn't really the movie night we planned." säger jag och skrattar åt Harrys knäppa rörelser.

"Well, I'm just glad you're okey. Both of you." säger Matty och börjar hälla upp cola åt mig. 

 

"What the hell, Matty. Stop stealing the ball from Amanda." skriker Harry och börjar springa efter Matty.

Vi har gått ut till bakgården och Harry hittade direkt en fotboll som vi var tvunga att spela med. Jag kollar på hur dom slåss om bollen och skrattar högt.

På bakgården finns också en stor pool, med en liten trampolin till.

Jag står en bit bort och kollar på det klara vattnet när jag hör ett högt skrik bakom mig. Jag vänder mig snabbt om och då lyfts jag upp av ett par starka armar. 

"You're gonna be sooo wet." säger Matty och springer fram till poolkanten med mig i famnen. 

Men då slår paniken in. Ända sen vi var ute med båten och jag fick kramp och sjönk, har jag inte varit i närheten av vatten. I duschen och kranen och så, men inte pooler eller ens i vårt badkar. 

"NO, PLEASE. STOP!" skriker jag högt och känner hur mitt hjärta börjar banka hårdare. "STOP! LET ME DOWN!"

"Matty, come on. Put her down." hör jag Harry bakom mig. 

Han börjar svinga mig fram och tillbaka över vattnet. Då tar jag i allt vad jag har och skriker. Tårarna tränger fram och rinner hejvilt ner för kinderna.

"Matty! Quit it." säger Harry med lite hårdare röst.

"Oh, come on, that's no fun." skrattar Matty.

Harry tar tag i Matty och vrider hans händer så att jag faller ner på marken, gråtandes och uppskakad.

"Hey, that hurt!" säger Matty och gnuggar sina händer.

Harry sätter sig ner på huk hos mig och vänder mitt huvud upp mot honom.

"Are you okey?" 

"No." säger jag, reser mig upp och går in genom altandörren. 

Jag fortsätter in till badrummet, låser om mig och glider ner längs dörren.

"What's the matter with her?" hör jag Matty säga avlägset.

"I think she's afraid. When we were on Louis' boat, she was unconscious in the water, and Niall had to do CPR on her. When I think about it, she hasn't been near water since then." suckar Harry.

Jag känner hur andningen avtar lite men jag hyperventilerar fortfarande. 

Då knackar det löst på dörren.

"Babe."

Jag torkar bort tårarna och reser mig upp. Jag öppnar dörren och kollar rakt på Harry som står med händerna i sina fickor.

"Hey." säger han.

Jag trycker in mig i hans famn och hans armar håller hårt om mig.

"It's okey. You're okey, babe."

"I'm really sorry, Amanda. If I'd know..." börjar Matty.

"It's okey, Matty." säger jag och torkar bort en tår. 

"I think we're gonna go home." säger Harry och klappar Matty på axeln.

"Yeah, that's fine. I'll see you sometime. Bye." säger han och ger Harry en snabb kram. "Bye, Amanda."

"Bye." säger jag och vi går ut till bilen.

 

Harry öppnar dörren till huset och vi börjar ta av oss skorna.

Hela vägen hem hade Harry tröstat mig. Nu var jag tillbaka till mig själv men fortfarande lite uppskakad.

"Are you home already?" 

Jag tittar upp och ser Anne stå i dörren till köket.

"Yeah, we...missed you." säger Harry och tar min hand.

"I'm sure you did." skrockar hon. "Are you guys hungry?"

"No, we ate at Mattys." säger Harry och börjar dra mig uppför trappan.

"Fine. But don't expect me to go buy you snacks later then." skojar Anne.

"We will eat, mom. We'll be down later." skrattar Harry.

Vi går in i hans rum och han stänger dörren om oss. Jag går fram till sängen och sätter mig ner. Harry sätter sig ner på golvet framför mig och tar mina händer i sina.

"I'm not ever gonna let anyone hurt you." viskar han och kollar in i mina ögon.

"I know."

Jag lutar mig ner och kysser honom. Han flätar in sina fingrar i mitt hår och kysser mig tillbaka. Våra kyssar blir mer intensiva och efter en stund, lägger jag mig ner i sängen och Harry lägger sig lätt över mig. Vi fortsätter kyssa varann och jag rullar över på Harrys bröst. Han avbryter kyssen plötsligt och kollar noga på mig.

"Are you sure?"

Ja, jag var helt säker. Jag ville ha honom, nu och för alltid.

"Positive." viskar jag och kysser honom. 

Jag börjar smidigt knäppa upp hans skjorta och smeker hans bröst. Han sätter sig upp och jag låter honom dra av mig min tröja. 

"I love you." viskar han och jag stönar till.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag smäller igen skåpet och börjar gå mot matsalen med tunga steg. 

"Hey Amanda, wait up!" hör jag någon skrika genom korridoren. 

Jag vänder mig om och ser Alex komma springande mot mig. Jag suckar och vänder mig om igen. Då knuffas jag bakåt och jag kollar upp på den jag gått in i. Där står en storvuxen kille med mörkt hår och ett runt, knubbigt ansikte. Han ser väldigt bekymrad ut och kollar snabbt bakom sig och sen tillbaka på mig.

"I'm sorry." mumlar han och går förbi mig.

"It's fine."

Jag ser tre långa killar i snapbacks då komma springade. Dom springer rakt förbi mig och knuffar till den storvuxna killen så att han faller handlöst framåt. Jag biter mig i läppen och ser hur killen sakta reser sig upp och går snabbt iväg och försvinner bakom hörnet. 

Då tar någon tag i min arm och jag rycker till.

"Hey! Where have you been? I havn't seen you all week." 

Jag kollar upp på Alex som ler mot mig. Jag ignorerar honom och drar åt mig armen. 

"I'm sorry I kissed you, okey?" säger han och ställer sig framför mig. 

"Jerk."

"You can't blame me for falling for you!" konstaterar han högt. 

Är han kär? I mig? Verkligen?

"No? Well, I can blame you for choking me with your tongue!" 

"I thought you felt the same way. I didn't know you had a boyfriend." 

Han ler charmigt mot mig.

"Can you please forgive me? It won't happen again."

Jag suckar och kollar upp på honom. Jag vet att det är fel, men han är min enda vän i skolan. Jag kan inte förlora honom pågrund av en meningslös kyss, eller hur?

"Fine. But if you try anything, I will kill you."

Han skrattar högt och drar med mig mot matsalen.

"It's a deal." 

 

Jag står vid skåpet och hänger på mig jackan, när jag hör en tjej prata med sin kompis.

"Omg, did you know Harry Styles is outside?" säger hon glatt.

"What? Why?" frågar den andra med ett stort flin.

"I dunno, rumor is that he's waiting for Jasmine."

Vad snackar hon om?! 

Jag slänger igen skåpet och ser hur tjejerna blänger på mig. Jag börjar gå med snabba steg mot porten men då dyker hon upp framför mig och ler sliskigt. 

"Going somewhere, are we?"

"It's none of your buisness." suckar jag och trycker mig förbi henne, ut genom porten. 

Hon skrattar och jag hör hennes klackar efter mig. 

"Amanda!"

Jag vänder mig bort mot mopedparkeringen och ser Alex stå och vinka mig till sig. Jag går fram till honom och han börjar rota i sin ficka. 

"You forgot this in class." säger han och håller fram mitt gröna turarmband med paljetter på. 

Mamma gav mig det när jag var liten och jag har inte tagit av mig det sen dess. 

"Oh god, thank you!" utbrister jag och kramar om honom. 

"No problem. I think you dropped it, cause it's broken here, see?" säger han och pekar.

"Oh, right. Thanks anyway."

"Like I said, no problem."

Han kollar bort bakom mig och skrattar.

"Looks like Jasmine is desperate for some curls." 

Jag vänder mig snabbt om och ser Jasmine stå lutad mot en svart bil. Harrys bil. 

Han står bredvid dörren och pratar glatt med henne.

"I gotta go. Bye Alex." mumlar jag och börjar gå mot Harry.

Nu var jag förbannad. 

Några meter ifrån dom, tittar båda upp och reagerar totalt olika.

Harry skiner upp och tar några steg mot mig för att omfamna mig.

Jasmine dock, kollar surt på mig och fnyser, innan hon vänder sig om och går därifrån.

"Hey beautiful." viskar han och kysser mig snabbt på pannan.

"Hey you too."

Jag sätter mig i bilen och knäpper på mig bältet. Nu står det fler tjejer nära bilen med kameror i högsta hugg.

"So, picking me up wasn't one of your best ideas." skrattar jag.

Han ler och startar bilen. Tjejerna vinkar glatt när han kör ut från parkeringen.

"So, who was the guy?" säger han och tittar i backspegeln och sen tillbaka på vägen.

"What guy?" frågar jag och kollar på honom. 

"That guy you were talking to just now."

"Oh, that's Alex. The guy who kissed me, remember?"

Han stelnar till och knyter sina nävar runt ratten.

"Don't worry. He said he was sorry. It's not going to happen again." säger jag och flinar. "My my, is Mr. Harry Styles jealous?"

"Of course I am." säger han utan en reaktion.

"Well, I am too. So, it's fine."

"Why?" säger han och skrattar. 

"That girl you were talking to. What did she say?"

"Oh." flinar han. "It was weird, she asked if I would sleep with her. Right away."

Va fräckt! Jasmine var verkligen en riktig bitch.

"Well, what did you say?" frågar jag både förbannat och generat.

"I said I had someone else in that case."

"Really? Who?"

"Well, I don't know. You would wanna do it sometime, right?"

"Are you seriously talking about having sex right now?" säger jag förvånat. "I'm kind of...you know. I want to but it's a bit special for me."

"Because you're a virgin?" säger han och snubblar på gasen när han kommer på sig själv.

"Oh, shoot. I'm sorry." säger han och kollar förskräckt på mig.

"It's fine."

Jag suckar och kollar framåt. Han tar tag om min haka och vänder mitt huvud mot honom.

"I want things to matter with you."

Jag nickar och kysser honom snabbt innan han fortsätter kolla på vägen. 

"Did you find the bags at my place?" säger jag för att byta ämne. 

"Your mom helped me. So now we have three hours in the car together." 

"And my computer?"

"Everything is there, I promise."

Jag ler och blundar. Denna helg kommer bli bäst. Träffa Harrys familj och kompisar. Jag har aldrig haft någon riktigt pojkvän innan så att träffa hans mamma känns riktigt nervös men ändå så himla kul. 

 

"Amanda!" skriker Harry och ruskar om mig.

Jag öppnar ögonen. Jag måste ha somnat till.

"Look!" säger han och pekar på en skylt bredvid vägen. På skylten står det 'Holmes Chapel'.

Några minuter senare svänger Harry upp på en uppfart till ett tvåvåningshus. Huset har två dörrar, en lite mindre än den andra. 

"Welcome home." viskar han och stänger av motorn.

Jag kollar på honom och ser hur det lyser av entusiam i hans ögon.

"Let's go then." säger jag och öppnar dörren och stiger ur. 

Harry går bak till bagagen och börjar ställa ner väskor på marken när ytterdörren öppnas och jag hör någon skrika högt.

"HARRY, MY BABY!" 

"MOM!" skriker Harry och börjar springa mot sin mamma. 

Jag stänger bagagen och kollar bort mot dom. Harry står i hans mammas famn som gråter och kramar om honom hårt. Jag tar upp min och Harrys väska och börjar gå mot dom.

Egentligen vill jag inte störa men jag kan inte bara stå där som en idiot. 

Harry släpper hans mamma och går fram till mig och lägger en arm om mig rygg.

"Mom. This is Amanda."

"Of course it is." säger hon och tar några steg närmare mig. "Harry has been talking about you everyday since you met. I'm Anne."

"Hi Anne." säger jag och håller fram handen för att skaka den men hon drar in mig i sin famn. Jag kramar henne förvånat tillbaka.

"So, Harry." säger hon och släpper mig. "Are you okey? No more pain?"

Jag tittar ner i marken. Hon pratar om skjutningen och min pappa.

"I'm great." säger han och trycker mig närmare honom. 

"And you, Amanda? Are you okey? It must be really hard for you but we're here for you."

"Thank you." säger jag och ler upp mot henne. 

"So, kids!" säger Anne och slår ihop händerna. "Come on inside."

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------