.

Everything about you, Kapitel 36

Tidigare i Everything about you:

"Come on." säger jag och vi skyndar oss mot utgången. 

När vi kommer ut, lyser solen starkt på oss och vi går med snabba steg mot närmaste ambulans. Jag lägger ner Amanda på en bår och dom kör in henne i bilen. Niall kommer snabbt fram och kramar om oss. Vi sätter oss alla tre i ambulansen och jag tar Amandas hand i min. 

"I'm so sorry..."

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Harrys' point of view: 

Amanda ligger helt stilla i sjukhussängen. Läkare har kommit in flera gånger den senaste timmen för att titta till henne. Dom säger att det är kritiskt för dom vet inte när hon kan vakna, pågrund av mängen blod hon förlorat. Jag vet inte hur länge till jag kan stå ut med att bara sitta vid hennes sida och kolla på hennes stängda ögon. 

Niall tar det inte heller så bra, han sitter antingen och kollar ut genom fönstret eller på Amanda. Han äter inte mycket alls, och det är rätt ovanligt när det gäller Niall. 

"Niall, come on. Go home and get some sleep and something to eat. She'll be here when you get back tomorrow." säger jag.

Han kollar på mig och sen tillbaka på Amanda.

"I don't know...I don't wanna leave you here all alone."

"It's fine. Besides, her mom should be here any minute now." säger jag och ler smått.

Han suckar och reser sig upp. Han tar sin jacka och hänger den runt sig.

"Hey." säger jag och han stannar upp. "I'm really sorry about...you know. I shouldn't have said those things to you."

"It's okey. You were drunk." säger han och suckar.

"That's no excuse." 

Jag reser mig upp och går fram till honom.

"I'm so sorry. I know you like Amanda and I'm really greatful that you said no to the date after all. I know I don't deserve her, but I love her, Niall."

"I know, me too. Just be good to her, okey?" säger Niall och lägger en hand på min axel.

"Of course." säger jag och ler.

Niall nickar och går sedan ut ur rummet. Jag går tillbaka till stolen och sätter mig ner. Amanda har inte rört sig så jag lutar mig tillbaka och stänger ögonen. 

När jag vaknar, sitter Amanda mamma på andra sidan av sängen och håller henne i handen. Från hennes ögon rinner tårarna. Jag sätter mig upp rakt i stolen och hon ler mot mig.

"Hi Harry, I didn't wanna wake you up. I guess you havn't slept that much, huh?" 

"Um, no not really." säger jag och pressar fram ett trött leende. 

"It's really amazing." säger hon och tittar på Amanda. "I'm really glad she found you, or you found her. Cause if it wasn't for you, she wouldn't be alive right now. You've saved her more than you could ever imagine."

"She saved me as well." suckar jag. 

"Thank you, Harry. For being so protective of her. She's really lucky to have you."

Då visste hon inte hur taskig jag verkligen varit mot henne, tänker jag men ler smått åt henne.

"I will always take care of her. She's my world now." säger jag och tar Amandas hand i min.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Asså gud, förlåt för ett världelöst kapitel men jag är sjuk så jag orkar inte, haha. Hoppas ni ändå gillade det. Tack för alla jättefina kommentarer också! Ni är bäst! 15+ till nästa? :D Och, det lovar jag, kommer bli bättre!

 

Merrrr

gaah, meer :D:D

Ohhh va bra !!! MEEER!! du är såå begåvad!!!! <3 <3 :D

Bra ,mer:)

så bra! x

Fan va bra!! :D

Sjukt bra! Meeeeer! <3

Ohh jag dör så bra! <2

Wohoooo! Som jag längtat efter ett nytt kapitel! :D

Grymt!

Åhh va bra !!

Så sjukt braa !! Meer!!

OMG va braa !!!

Shiit !! mer nuuu <3 :D

Jag dör så bra! <3

fan va bra du är!

Såååå bra mer