.

"But...I was with you the hole time, right?" "What do you mean?" "I didn't like...dance with Niall, did I?" Det blir tyst en stund. "Um...no, not what I saw. Mabye you dreamed it?" "Yeah, hopefully." säger jag och suckar. 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Jag slår mig ner bredvid Louis i soffan. Vi satt hemma hos honom och Harry och skulle ha en liten filmkväll, bara vi tre. Eleanor skulle egentligen varit med också men hon var så jäkla förkyld så hon skippade det.

Så nu sitter vi där i soffan, jag, Harry och Louis.

"What movie are we watching?" frågar jag glatt.

"Why don't you choose?" säger Harry.

Jag kysser honom på hans mjuka läppar och jag reser mig och går bort till filmhyllan.

Högt där uppe ser jag 'Abduction' som jag sträcker mig efter. När jag får tag i den känner jag ett hårt tryck i magen. Jag rycker till och tar några steg bakåt, samtidigt som filmen åker ner i marken. 

"Amanda?" säger Louis.

Jag håller mig för magen och vänder mig mot dom. 

Då känner jag en konstig känsla i halsen och jag springer mot toaletten, precis i tid för att tömma magen. 

Harry kommer springande efter mig och håller upp mitt hår. Han strycker mig över ryggen när en ny kväljning kommer. 

När det sen känns rätt okej, reser jag mig från golvet och jag tvättar av ansiktet i handfatet. Magen gör fortfarande obeskrivligt ont när vi går ut till vardagsrummet.

"Is she sick?" frågar Louis oroligt.

"I think so." säger Harry. 

Då dras magen ihop ännu mer och jag tappar all kraft i benen. Jag faller på Harry som tar emot mig påväg ner mot marken.

"Amanda?!" säger han oroligt.

Louis reser sig upp från soffan och kommer fram till oss.

"What's going on?" säger Harry frustrerat.

Jag börjar skrika av smärta och jag ser att Harry inte vet vad han ska göra längre.

"Louis, call an ambulans!" skriker han då.

 

 

Jag sitter i korridoren utanför Amandas rum. Louis sitter bredvid mig och är helt uppslukad av sin mobil, troligen informerar han Eleanor och resten av killarna om vad som hänt. Då öppnas dörren till Amandas rum och en vitklädd man kommer ut. Han ler sorgset åt mig när jag reser mig upp.

"Is she going to be okey?" frågar jag direkt.

"She'll be fine." säger han, men något i rösten gör mig osäker. "There's one thing though..."

"Yes?" 

"She's pregnant." säger han.

Jag vänder mig om och kollar på Louis som ser rakt på mig. Han ler lite och reser sig sedan upp han med.

"But..." fortsätter läkaren. "It's not a normal pregnancy."

"What do you mean?" Leende försvinner från Louis ansikte.

"She has a kind of cancer in her uterine."

"Cancer?" säger Louis och jag hör att han, precis som jag, också har en klump i halsen.

"Yes. And that's the big problem here. If she has the baby, it's most certain that she won't survive."

 

 

Harrys point of view:
"Seriously, Amanda. We're gonna be late." skriker jag från hallen. 

Jag hör henne skratta och efter en stunds tystnad dyker hon upp i trappan i en blommig kort klänning. Hennes hår hänger lockigt nerför hennes kinder och på hennes läppar leker ett av dom vackraste leenden som finns. 

"Wow." är det enda jag får fram.

Hon tar sig sakta och försiktigt ner för trappan och gör en liten min på sista trappsteget.

"Hey, how does it feel?" säger jag och tar hennes händer i mina. 

"It's okey. Really." säger hon och kollar upp på mig. 

"Just let me know when I'm suppose to carry you, babe." viskar jag och vi börjar gå mot dörren.

"Hey kids, I wanna take a picture first." hör jag då Amandas mamma säga och vi vänder oss om och ser henne stå med en kamera riktad mot oss.

"Mom, that's on the first date, I think. You're not suppose to take a picture now." säger Amanda och trycker min hand.

"Come on now, squeeze in together." säger hon och går lite närmare oss. 

Jag skrattar till och harklar mig. Amanda trycker sig närmare mot mig och jag lägger en arm om henne. Sedan ler vi mot kameran som blixtrar till.

"You guys are so cute." säger hon och ler.

Amanda suckar och så går vi ut genom dörren och bort mot bilen. Jag öppnar dörren åt henne och hon sätter sig. 

 

Efter en stund stannar Harry bilen och kommer runt för att hjälpa mig ut. Det första jag ser är en stor byggnad med massa blommor och fina tallrikar i fönstren. Över den gigantiska dörren står det 'Paradise' med guldiga bokstäver. 

"Harry." mumlar jag och kollar upp på honom. 

Han fixar till sin slips och kavaj och smeker sedan min kind.

"Hey guys!" 

Jag vänder mig om och ser Liam och Danielle komma springande över gatan. Liams svarta kavaj fladdrar i vinden och Danielle håller i sin långa, smala, blå klänning för att inte snubbla. När dom kommer fram till oss, omfamnar Danielle direkt mig i en lång, varm kram. 

"Hi Amanda. I haven't seen you in ages! How's your leg?" säger hon och kramar sedan om Harry.

"It's better." säger jag och ler varmt.

Liam ger mig en kram och frågar sedan vart resten är.

"I got a text from Niall to just walk in, so let's go." säger Harry och öppnar dörren åt oss. Jag stiger in och kollar mig runt omkring. Marmor bord och stolar och stora ljuslyktor hängandes från taket. Detta kunde ju inte vara något billigt ställe.

Då hörs ett rop och jag ser Louis vinka på avstånd. Jag och Danielle skyndar oss dit och ser att alla sitter där. Niall, Louis, Eleanor, Zayn och en till tjej, som Zayn har armen om. Lauren, antar jag. Hennes mörka hår ligger platt över hennes axlar och hennes bruna ögon glittrar i ljuset från ljuslyktorna. Jag kramar om Niall direkt och går sedan bort mot Lauren.

"Hi, you're Lauren right? Zayn has told me so much about you. I'm Amanda." säger jag och ger henne en kram.

"Hi Amanda. I've heard a lot about you too." säger hon och ler varmt mot mig. 

Jag går runt bordet och sätter mig ner bredvid Harry som ger mig en kyss på kinden. 

En servitris kommer släntrande och lämnar av några menyer. Jag och Harry tar en tillsammans och tittar i. 

"Everything okey so far?" viskar han i mitt öra.

"Yes." säger jag och ler. "Everything is just great."

 

När vi sedan sitter och äter, börjar Louis förhöra Lauren.

"So, Lauren. How old are you?" 

"I'm 19." säger hon och Zayn räcker ut tungan åt Louis, av någon konstig anledning.

"Okey then." säger Lou och tar en tugga av sin kyckling. "And you work at a café, right?"

"I do." säger hon och nickar.

"Do you have a weird family? Any psychologically damaged fathers mabye?"

Jag skrattar tyst och lägger ansiktet i händerna. Jag känner Harry hand på min rygg.

"Lou, seriously." säger Zayn och kollar på mig.

Jag kollar upp ur händerna. Zayn sitter med en oroad blick och resten sitter mest och rör runt i maten. Lauren därimot kollar stinkt på mig.

"I'm sorry, I don't understand."

"It's fine guys." säger jag och sätter mig rakt upp i stolen. "I don't care." 

"I still don't get anything." suckar Lauren.

"Just answer the question." säger Louis och tar en klunk vatten. 

"Um...no. Not that I know of."

Jag skrattar och viftar bort samtalet. 

 

När alla ätit klart bestämmer vi oss för att gå till en pub i närheten. Vi betalar och beger oss sedan dit. Inne i lokalen är det varmt, mörkt och fullproppat. Jag och Harry går bort till baren och sätter oss ner.

"What do you want?" säger han och kollar roande på mig.

"Um...I don't know. I've never had alcohol before."

"Never?" säger Harry.

Jag skakar på huvudet och flinar.

"Well then, you have to try this." säger han och viskar något till killen bakom baren. 

Efter en stund ställs det fram två små glas med ett rött innehåll.

"Together?" säger jag och tar upp glaset. 

Han nickar och vi slänger i oss den röda vätskan. Min hals börjar brusa smått och jag får en obehaglig känsla i magen, men jag gillar det. 

Innan jag vet ordet av har vi båda svalt 7 glas var till. Synen har blivit blurrig och jag känner att jag sluddrar lite på orden. Harry dock, verkar helt normal och drar med mig ut på dansgolvet. Jag hänger över honom och vi dansar sakta till en alldeles för snabb låt. Jag blundar och bara följer med i Harrys rörelser. Jag trycker mina läppar hårt mot hans och öppnar sedan ögonen. Men det är inte Harrys ansikte jag ser framför mig, det är Nialls. Hans läppar rör sig till en röst jag hör på avstånd.

"She's drunk, Harry. Take her home."

Jag känner hur några drar bort mig därifrån och jag ser hur Nialls ansikte blir mindre och mindre ju längre bort jag kommer. Jag sluter ögonen igen.

 

Nästa gång jag öppnar dom, ligger jag utsträckt i Harrys säng. Mitt huvud dunkar och hela rummet snurrar när jag sätter mig upp i sängen. 

"Wow, take it easy." hör jag Harry säga.

"What happened?" säger jag och gnuggar mina ögon.

"Don't you remember? We were out with the guys last night."

"I remember that, but what happened after that?"

"We went to a pub and you got a little bit drunk." säger han och jag hör han fnissa. 

"But...I was with you the hole time, right?"

"What do you mean?"

"I didn't like...dance with Niall, did I?"

Det blir tyst en stund.

"Um...no, not what I saw. Mabye you dreamed it?"

"Yeah, hopefully." säger jag och suckar. 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det knackar löst på dörren och jag skuttar dit och öppnar. Där står Niall med händerna i byxfickorna och med ett leende på läpparna.

"Hi Niall." säger jag och kramar om honom. 

Han håller om mig hårt och viskar ett tyst hej i mitt öra.

"Are you hungry? My mom is making pancakes, I think."

"I'd love that, thanks." säger han och tar av sig skorna. 

Vi går ut till köket och sätter oss ner på barstolarna.

"Well hello there, Niall." säger min mamma och ler stort. "Are you hungry?"

"Yes, he is." konstaterar jag glatt.

"Hello." säger han och viftar med handen. 

Jag skrattar lätt åt honom. 

"Here you go." säger mamma och lägger upp två pannkakor var åt oss.

Vi hugger in direkt och jag skrattar högt när Niall tappar en bit på sina byxor. 

"I'm sorry." säger han och ler charmigt mot min mamma.

"That's okey, Niall. Here you go." säger hon och lägger upp en ny på hans tallrik. "So, guys, I'm off now."

"What? Where are you going? I thought you were gonna be home today?" säger jag och suckar. 

"I'm sorry, but I'll be back in a few hours. Plus, you have Niall, right?"

"She's in good hands." säger Niall och tar en bit pannkaka till.

"Yeah, okey." säger jag och mamma pussar mig på pannan innan hon går ut genom dörren. 

Jag kollar på Niall som frustrerat försöker rulla ihop en hel pannkaka och få in den i munnen. 

"What the hell are you doing?" 

Han kollar upp på mig och skrattar så att innehållet i munnen nästan flyger ut. 

"Ew." säger jag och reser mig upp från stolen. 

 

När vi båda ätit upp, går vi in till vardagsrummet och sätter oss ner i soffan. 

"I guess you wanted to talk to me about something, right?" säger Niall och kollar på mig.

"How did you know that?" frågar jag och tar upp knäna mot min haka.

"You've never invited me over alone, so I just figured..."

"Oh, well, yeah. There's one thing I needed to talk to you about. Something that Harrys mentioned yesterday."

"Did he tell you I had a crush on you?" säger han och suckar.

"Um...yeah." 

Det blir tyst och ingen av oss kollar på varann på en stund.

"Do you?" säger jag då och kollar på honom. 

"Since day one." säger han och kollar på mig.

"Niall..." 

"No, you don't have to say anything. I know." säger han och rycker på axlarna. 

Jag hoppar närmare honom och tar hans hand.

"I know what this must feel like..."

"Like your heart being ripped to pieces every time Harry even touches you."

Jag kollar förskräckt på honom.

"Is it that bad?"

"Pretty much." säger han och får fram ett snett leende.

"Niall, I had no idea. I'm so sorry." säger jag och lägger armarna om hans hals. 

Han andas tungt och jag känner hur mitt hjärta bara brister. Jag hade ingen aning. 

"Will you forgive me?" viskar jag och han håller om mig hårdare. 

"Always. I love you, you know."

"Oh, Niall." säger jag och blundar.

"You don't have to say it back just because you feel bad for me, it's okey."

"I love you too." viskar jag och hans armar blir hårdare om min midja. 

Efter en stund lutar jag mig bort ifrån honom. Han ler mot mig men hans ögon är rödgråtna. 

"Do you hate me?" suckar jag.

"I could never hate you." säger han och strycker min kind löst. "I should go now."

"I'll walk you out." säger jag och vi reser oss upp från soffan och går ut till hallen.

Jag drar på mig Harrys tjocktröja som jag fått låna och ett par tofflor och följer Niall ut till bilen. Han öppnar bildörren och bara står där ett tag. Jag drar in honom i en till kram och ger honom en puss på kinden. Han rodnar och kollar ner i marken. Jag ser blixtar på håll och hoppas att det bara är ett oväder som drar in över London. Han sätter sig i bilen och kör ut från uppfarten. Jag står kvar och bara kollar efter honom. 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Asså kapitlen blir så dåliga nu för tiden :( Men det betyder massor att ni stannar kvar och läser, i nästa hade jag tänkt ha med lite snusk...haha. Så stay tuned osv. 18+ till nästan? :)