.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Där står hon, tänker jag och suckar.

Jag sitter på cafét där Lauren jobbar och dricker kaffe. Hon kollar ibland bort mot mig och ler men annars pratar hon mest med andra kunder. 

Jag tar en klunk kaffe och ser då hur hon tar ett anteckningsblock och sätter sig ner vid ett av serveringsborden. 

Kom igen nu, tänker jag och reser mig upp. Jag går fram till henne och hon tittar snabbt upp på mig.

"Hi!" säger jag och ler.

"Hello. You're Zayn right?" 

"I am." säger jag och skiner upp. 

"Yeah, you've been here the hole week. My coffie isn't that good you know." säger hon och skrattar. 

"Oh, well, I think so."

Jag drar ut en stol och sätter mig ner. 

"So, what are you writing?" säger jag och pekar på blocket. Hon gömmer det direkt.

"It's nothing."

"Come on. What is it?" frågar jag och ler mot henne. 

"It's...kind of a story. Or, more like a poem."

"Yeah? You like to write?" 

"Sometimes. I feel good about it. I can just lock myself in a room and write anything and I'll feel happy."

"That sounds great!" säger jag.

Hon nickar och tar upp sin mobil ur fickan.

"I gotta get back to work. It was nice meeting you." säger hon och reser sig upp.

"Wait!' säger jag snabbt och ställer mig också upp. "Would you mabye, like, wanna go out with me sometime? Mabye eat something, go see a movie?"

Hon ler mot mig och börjar sedan skriva i sitt block. 

"Here you go. Call me tomorrow." säger hon och river ut en bit papper. Jag kollar ner på den och ser några siffror i en rad.

"I will." säger jag och kollar upp men då är hon redan borta.

 

Jag öppnar dörren till Harrys sovrum och ser han sitta och läsa tidningen. Han tittar upp på mig och ler. Jag går fram till sängen och lägger mig ner på rygg bredvid honom.

"What are you reading?" frågar jag och kollar upp på honom. 

"About your dad." mumlar han tyst och jag stelnar till. 

"It says he's in jail. You know Zayn and Niall called the police from your neighbor that day." 

Han kollar ner på mig och ler.

"But that means you're okey. And that's what I want." 

Jag slappnar av och ler mot honom. 

"Hopefully we'll not have anymore drama." säger jag och suckar. 

"With lifes like ours? Never." säger han och kysser mig. Jag skrattar och kysser honom tillbaka. 

"How do you feel now?" frågar jag och stryker hans hår.

"I feel fine. Sometimes it hurts a little more but I can walk normally and I feel great." säger han och skrattar. "But how are you?"

"Me? I'm fine."

"Niall told me you didn't eat anything and got into a girlfight."

"Haha, yeah, didn't tell you about that, huh? It was nothing, really. Just a punch and a tree in my head."

"They threw a tree at you?!" säger han förvånat. 

"No! A girl pushed me into a tree, so I hit my head, silly." säger jag och skrattar. 

Han skrattar högt och lägger sig sedan ner bredvid mig.

"So, you're okey then?"

"Now I am." säger jag och ler. "I had it a bit hard there for a while, but yeah. It was worst when I saw I had your blood on my hands. Niall had to help me with that, cause I paniced when I did it."

Han nickar och tar min hand i sin. 

Vi ligger där ett tag. Jag tänker på hur otroligt underbara killarna varit mot mig. Jag tänker på vilken otrolig tur jag hade att jag träffade dom. 

Då avbryts mina tankar av Harrys röst.

"So, I was thinking." säger han och jag kollar på honom. "Would you like to go home with me to Holmes Chapel for the weekend?"

Jag lägger mig på honom och han stryker en hand över min kind.

"I would love that." säger jag och kysser honom mjukt på läpparna.

"I love you." viskar han tyst och rullar sedan över på mig.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

"Do you want something to drink?" säger Louis och reser sig upp från stolen. 

Jag skakar på huvudet och kollar ut genom fönstret. Louis går ut ur rummet och stänger dörren efter sig.

Liam och han kom igår runt 5 tiden och som jag, har ingen av dom lämnat hans sida sen dess, bara för att gå och äta. Men det har inte jag gjort. Jag kan inte förmå mig med att njuta av mat eller dricka, inte nu när Harry ligger här pågrund av mig. 

Magen slutade kurra inatt, men jag ser hur killarna tittar oroligt på mig. Dom försöker starkt att få mig att äta och dricka, men jag vägrar. Jag kan bara inte. Sömn har jag inte fått på 3 dagar, men jag är inte trött, bara ledsen ständigt. 

Då öppnas dörren och jag hör Niall och Louis som pratande kommer in. Jag vänder mig om mot dom och drar upp knäna mot mig på stolen. Dom sätter sig tyst ner framför mig och Niall lägger en hand på mitt ena knä.

"Are you sure you're not hungry? You havn't eaten in 2 days." 

"No, I'm not. I just want him to wake up." 

Dom nickar och efter en stund ser jag hur Niall tittar ner på mina händer och reagerar direkt.

"Oh god. Did you get hurt?" säger han och tar dom i sina.

"No, no. It's...it's Harrys blood." mumlar jag och börjar dra händerna mot byxbenet. 

"Come on. I'll help you." säger Niall och drar med mig in i badrummet. 

Jag sätter mig ner på toalettstolen och han blöter en handduk som han sedan börjar skrubba bort blodet med. 

"Are you sure you're really okey?" frågar han medans han skrubbar hårt för att få bort det som torkat in i huden. 

"It's not about me..." säger jag tyst.

"Of course it's about you, silly. If it's about Harry, then it's about you as well. You both together are like one."

Jag ler mot honom och drar en hand genom mitt toviga och flottiga hår. En dusch har jag inte heller hunnit med.

"Hey guys!" ropar plötsligt Louis. 

Jag och Niall springer snabbt ut genom badrummet och fram till Harrys säng. Där ligger han, med ögonen öppna och med ett litet leende på läpparna. Tårarna börjar återigen rinna från mina ögon och jag slänger mig ner bredvid honom. Han stönar högt men lägger sina armar om mig och kysser mig på hjässan. 

"Hey babe." viskar han.

Jag fortsätter gråta mot hans bröst och känner hur hela kroppen blir lätt av glädje. Min Harry är tillbaka, tänker jag. 

 

"Hunny, you have to eat! It's not healty." säger Harry och stryker bort en hårslinga från mitt ansikte. 

"I can't, not yet." 

Det har gått 3 dagar sen Harry vaknade. Sköterskor har tagit hand om honom och kollat hans sår som läkt riktigt bra. Idag får han åka hem. 

"So, are you ready to go?" säger Liam och ler stort mot oss.

"Yeah, I am!"

Liam och Louis hjälper Harry stå upp och efter det låter jag honom hänga sig på mig ut till bilen. 

Han orkar inte riktigt gå själv än pågrund av operationen men om några dar skulle han vara som ny, sa läkaren. 

När vi kommer ut till bilen, sätter sig Harry, jag och Zayn där bak medans Louis och Liam sätter sig fram. Niall hade åkt lite innan för att hämta upp lite mat som vi skulle äta när vi kom hem till killarna. 

Efter en halvtimme svänger vi in på hotellets uppfart och vi blir alla förvånade över hur mycket fans som står och väntar utanför. När vi åker förbi vinkar dom in i bilen och det kryllar av blixtar från kameror och mobiltelefoner. Jag ser en tjej som håller upp en skylt med texten 'Get well, Harry. I love you.' 

Louis stannar bilen och öppnar dörren. Skriken från tjejerna bedövar direkt mina öron och jag går ut bilen snabbt. Jag och Zayn hjälps åt med att få ut Harry, som vinkar och ler mot tjejerna. Jag hör flera stycken skrika mitt och Harrys namn när vi börjar gå mot entren. När vi kommer innanför går vi till hissarna och åker upp till killarnas lägenhet. Liam öppnar dörren och jag och Harry slänger oss direkt ner i soffan. Zayn sätter sig ner i fotöljen framför oss och tar upp sin mobil. 

"Twitter?" frågar jag med ett leende.

"Yup. Gotta keep and eye on Lauren."

"Lauren?" säger jag och Harry med förvånade röster. Zayn tittar snabbt upp från sin mobil.

"What? I didn't say that..." mumlar han och tittar ner igen. 

"Aw, is that the girl you tried to ask out?" säger jag och ler. Han himlar med ögonen och nickar sedan.

"Tell me all about her!" säger jag glatt och lutar mig närmare honom. 

"Well, she's 19, works at a café in town and she doesn't even know I excist." avslutar han med ett skratt. 

"That can't be true. I'm sure she does. Have you talked a lot to her?" frågar Harry och tar sig stönande på magen. 

Jag lutar mig mot honom och lägger en hand på hans som ligger stilla på magen. 

"Nah, just like 'hello' and 'thank you'. But when I tried to ask her out, it was so embarrasing. She just walked away."

"Haha, yeah!" hör jag plötsligt Niall säga när han öppnar dörren och går in i lägenheten. Han bär på en påse med texten 'Nandos' på.

"Seriously, Niall? Again?" säger Zayn och suckar.

"What? It's delicious!" 

"Tell me more!" bönar jag och kollar bedjande på Zayn.

"Okey, so, I think I'm gonna go talk to her tomorrow. And make sure she doesn't walk away." tillägger han med ett klingande skratt. 

"Are you in love?" säger jag och ler.

"Oh, I don't know. But it's something about her that makes me wanna take a bullet for her." Han kollar på Harry. "Sorry. It just slipped out."

"It's fine." säger han och lägger en arm om mig. "I know exactly what you're talking about."

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

"Babe you have to wake up." viskar jag och håller Harrys hand i min.

Det har gått 5 timmar sedan operationen. Läkaren säger att han kan vakna när som helst, men det kan också ta flera dagar. 

Jag stryker honom över håret och en tår rinner nerför min kind. Då öppnas dörren till rummet och Niall går sakta in med två muggar i händerna. Han ger en till mig och sätter sig sen ner på en av stolarna. 

"Hot chocolate." säger han och smuttar på sitt. 

Jag nickar och tar en klunk av den varma chokladen. 

"Thank you. For being here with me. I know you had something else planed but thank you." säger jag och ställer ner muggen på det lilla bordet bredvid Harrys säng. 

"Hey, of course. I'll always be here, for both you and him." säger han och lägger en hand på min rygg. 

Jag nickar och ler mot honom. 

"Are there any news?" frågar jag och kollar tillbaka på Harry.

"Nope, the same. He might wake up anytime, it might take a couple of days. They don't really know." säger Niall och tar upp sin mobil ur fickan. 

Jag fortsätter kolla på Harry. Hans stängda ögonlock, hans perfekta läppar, hans mörka ögonbryn. Allt det här är mitt fel, tänker jag och torkar bort en ny irriterande tår. 

"Hey, look." säger Niall och håller fram sin telefon. 

Jag ser att han är inne på twitter och i den första tweeten ser jag direkt Harrys och mitt namn.

"Wait, what?" säger jag och kollar närmare på tweeten.

"How do they know about me?" 

Jag kollar upp mot Niall som rycker på axlarna.

"I guess Harry has tweeted about you a couple of times, but they have seen you outside together as well. You know, our fans are awesome!" skrattar han och fortsätter kolla på mobilen. "They are saying some really nice things about you."

"I think I'm gonna go out for some fresh air. Do you wanna come?" säger jag och reser mig upp.

"Nah, it's fine. I'll wait here."

Jag nickar och drar min kofta tätare om mig innan jag går ut från rummet. Jag går genom den långa korridoren och ut genom entren. Några meter bort står en stor ek som jag sätter mig under. 

Solen lyser starkt och jag hör fåglar kvittra över mig. En bit bort på andra sidan gatan står några tjejer och viskar med varann. Ibland ser det till och med ut som att dom pekar på mig, men jag viftar bort det och kollar ner i marken. Då ser jag min hand. Den är röd och blodig. Tårarna börjar rinna medans jag ilsket försöker torka bort Harrys blod i gräset. 

Då skyms solen plötsligt av tre mörka figurer. Det är tjejerna från andra sidan gatan.

"What are you doing?" säger en av dom spydigt.

Jag torkar snabbt bort tårarna och reser mig upp.

"Nothing." mumlar jag och gömmer händerna i mina byxfickor. 

"You know Harry, right?" säger samma tjej igen med samma avsky i rösten. 

Jag nickar tyst och kollar ner i marken.

"Oh, well, he's mine, just so you know." 

Tjejerna bredvid henne börjar fnissa.

"I gotta go." säger jag och vänder mig om för att gå men då drar någon hårt i mitt hår. Jag skriker högt och försöker putta bort henne ifrån mig. Hon smäller då snabbt till mig i ansiket och puttar in mig i trädet. 

"HEY!" hörs det då bakom dom. 

Då ser jag Zayn komma springade ifrån en bil. Han håller en kaffemugg i handen och springer snabbt fram till min sida.

"What the hell are you doing?!" skriker han åt tjejerna som tydligt tappat talförmågan.

Han lägger en arm om mig och börjar dra mig mot entren igen. När vi kommer innanför dörren börjar jag gråta mer kraftigt och glider ner längs väggen i korridoren. Zayn sätter sig ner bredvid mig och håller sina armar om mig. 

"It's okey. I'm here, they won't hurt you anymore." viskar han och stryker mig över ryggen. 

"It's not just them! It's Harry, he's laying in there, barly breathing and it's all my fault." gråter jag och drar mina knän upp mot mig. 

"Your fault? This is not your fault, Amanda. I promise, it's not." 

Han håller mig hårdare och efter en stund lugnar jag ner mig och vi fortsätter att gå genom den långa korridoren till Harrys rum. 

När vi kommer in sitter Niall på samma ställe med mobilen och Harry ser ut precis som när jag lämnade honom. Jag går fram till sängen och kryper upp bredvid honom. Jag lägger han slöa arm om mig och håller om hans bröst. Zayn sätter sig ner bredvid Niall.

"Any news then?" säger Zayn.

"No, not yet. All we can do is just to wait till he wakes up. And you?"

"No, not really. Some of the fans outside pushed Amanda though. But I think she's fine." hör jag honom viska tyst. 

"When are the other boys coming?" säger Niall.

"They should be here any minute."

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Vi sitter alla ihoptryckta i min säng. Jag har huvudet på Harrys bröstkorg och Louis halvsover mot Liams axel. 

"What's the time?" säger plötsligt Zayn. 

Harry rycker på axlarna och jag sträcker mig efter min mobil.

"1.45." säger jag och lägger mig ner igen. 

"Mabye we should go home?" säger Liam och puffar till Louis. 

"You could just stay here for the night, I'm sure it's fine." säger jag.

Louis rycker till och sätter sig upp rakt. Han kollar runt sig och sen faller hans blick på mig.

"I don't think I have the strenght to take myself home so I'm on that offer of yours." säger han och ler.

Alla instämmer och då slockar plötsligt ljuset i rummet. Fuck, jag hatar strömavbrott, tänker jag. 

"What happened?" säger Niall och reser sig upp. 

"Mabye it's just a blackout." säger jag och går fram till fönsteret.

Där ute piskar vinden och regnet öser sig för fullt. 

"Yeah, blackout." säger jag och vänder mig om mot killarna. 

Jag ser dom nästan inte i mörkret men ljuset från gatlyktorna lyser in rakt på Harrys ena halva av ansiktet. 

"Do you have any flashlights?" hör jag Zayn säga. 

"I think they're in the first draw." säger jag och ser hur ett litet ljus från en mobil rör sig mot byrån. Det knarrande ljudet från byrålådan hörs och efter en stund får jag en ljus stråle rakt i ansiktet.

"Found it." säger Zayn och går fram till mig med en. Jag tar emot den och lyser bort mot sängen. 

Harry har rest sig upp och står nu och tittar ner på sin mobil.

"I don't have any battery." säger han och kollar upp på mig.

"Me neither." hör jag Niall sucka. 

"My charger is downstairs, I'll go get it." säger jag och går mot dörren. 

Jag fortsätter gå nerför trappan och lyser med ficklampan runt varje hörn. Som sagt, jag hatar strömavbrott. Jag har hatat mörker ända sen jag var liten. Att sova i mörker funkar bra men att gå runt i ett hus som är totalt kolsvart, det är det värsta. 

När jag står i vardagsrummet och letar efter laddaren, plingar det plötsligt på dörren. Jag rycker till och tappar ficklampan i golvet. Ljuset slocknar och jag suckar. 

Det är säkert mamma som glömt nycklarna hemma, tänker jag när jag försiktigt smyger fram mot dörren. Jag drar snabbt bort haspen och öppnar. Där står en man, med ryggen vänd mot mig. Regnet droppar från hans hår och jacka.

"Can I help you, sir?" säger jag och kisar ut i mörkret. 

Mannen skrattar tyst och vänder sig sedan sakta om. Jag stelnar till och slutar andas. Hjärtat börjar pumpa hårdare och det går en kall kår över min ryggrad.

"Hej, min dotter." säger han och tar tag i dörren. 

 

"Don't you think she's been away for a bit long?" säger jag och kollar på killarna. Dom rycker på axlarna och då hörs ett skrik och en smäll. 

"HARRY!" hör jag Amanda nerifrån. 

Jag börjar springa nerför trappan och när jag kommer fram till hallen, ser jag Amanda stå lutad mot dörren, skrikande och gråtande. Då bankar det hårt på dörren och hon flyttas några steg framåt. Det bankar igen och Amanda trycker sig hårdare mot dörren. Jag springer fram till henne och håller emot jag med.

"Who is it?" säger jag och känner en hård spark i dörren. 

Amanda tittar upp skräckslaget på mig och viskar:

"It's Nicklas, my dad." 

"What's going on?!" skriker Niall som kommer rusande nerför trappan med Zayn, Louis och Liam efter sig.

Dörren fortsätter att banka och Amanda trycker så hårt att hennes händer blir vita. 

"It's her dad! Louis, come here and take Amandas place!" säger jag och trycker bort Amanda som går bort till Niall. 

Louis ställer sig bredvid mig och håller hår emot dörren.

"Niall, I need you to go hide Amanda." säger jag och ser hur hon protesterar. "Niall, now!"

Han tar tag i henne och börjar dra henne uppför trappan. Hon skriker högt och försvinner sedan bakom hörnet. 

"Liam, go call 911." säger Zayn och springer fram till dörren och trycker sina händer mot den. Liam springer fram till telefonen och håller upp den mot örat.

"Nothing." säger jag och lägger ner den på bänken igen.

"Shit, that bastard cut the line. Okey, you're phone then." säger jag och känner återigen en hård spark i dörren. 

"Don't you remember? None of us had battery, that's why Amanda went down to get the charger."

"But, I thought that was only Niall and me?" säger jag och kollar på Louis.

"No, me neither, man." säger han och trycker sig mot dörren hårdare. 

"Fuck." 

 

"Niall, we can't just hide in here forever. What if something happens to them?" 

Vi har låst in oss i mitt badrum. Niall sitter lutad mot dörren och jag sitter med huvudet mellan knäna. 

"It's gonna be fine. Everything's gonna be fine." mumlar han och kollar rakt fram. 

"Niall." säger jag och tittar upp på honom.

"It's fine. Everything's gonna be fine." säger han igen.

"Niall!" säger jag och kryper fram till honom.

Han rycker till när jag tar honom på axeln. 

"I'm sorry." säger han och suckar.

Jag skakar på huvudet och reser mig upp.

"Come on, let's go." säger jag och låser upp dörren. Niall reser sig snabbt upp och kollar på mig.

"It's quiet, we have to go and check." Jag öppnar sakta dörren och kollar ut i mitt kolsvarta rum. Vi smyger fram till min sovrumsdörr och kollar ut. Ingenting hörs, inte ett ljud. 

Vi går sakta nerför trappan och kollar mot hallen. Dörren står på vid gavel och utanför forsar regnet fortfarande ner. 

"I think we should go upstairs again." viskar Niall och börjar dra mig mot trappan igen.

"No!" säger jag och rycker åt mig armen. 

Han kollar ner i marken och jag fortsätter gå mot vardagsrummet. Jag hör hur Niall smyger efter mig.

I vardagsrummet är det lika dött som i hallen, inte ett ljud. 

"Where are they?" viskar jag och kollar runt mig.

"Men ser man på!" hör jag plötsligt någon säga bakom mig. Jag vänder mig snabbt om och ser min pappa stå i dörröppningen till köket. Han tar några steg mot mig med ett stort flin i ansiktet. Niall tar tag i min arm och drar mig bakom honom. Han ställer sig framför mig och kollar rakt mot min pappa. 

"Och vem är du?" säger Nicklas med avsky i rösten.

"I have no idea what you're talking about, but you can't touch Amanda. I won't let you."

Han skrattar högt och börjar rota i sin jackficka. Han drar sakta upp handen igen och riktar en pistol rakt mot oss. Jag tappar andan och det känns som om jag ska svimma. 

"What do you want?" säger Niall och backar några steg. 

"What I want? I want my daughter." säger han och börjar gå mot oss med stora kliv, pistolen riktad mot Nialls' huvud. 

Då ser jag Harrys huvud i dörröppningen bakom honom. Han börjar sakta gå mot Nicklas med ett basebollträ i handen. 

Allting händer så snabbt. Harry börjar springa och pappa vänder sig snabbt om och avfyrar ett skott. Harry ramlar baklänges och blod börjar sipra fram från hans mage. Jag skriker högt och det känns som om allt händer i slow motion. Niall som trycker tillbaka mig när jag försöker springa mot Harry, Louis och Liam som sätter sig hos Harry och håller för hans skotthål och Zayn som hoppar på Nicklas och slår till honom i huvudet med en stekpanna. 

Nicklas vinglar till och ramlar sedan ihop på marken. Jag trycker mig förbi Niall och slänger mig ner bredvid Harry. Han andas sakta och kollar på mig. 

"I'm so sorry." gråter jag och tar hans hand. 

"Is he dead?" hör jag Niall säga bakom mig.

"No, just unconscious, I think." säger Zayn. 

"Come on, we gotta get him to the hospital!" säger Louis och han och Liam tar tag i Harry och bär ut honom till bilen. Jag följer efter och sätter mig i baksätet med Harrys huvud i mitt knä.

"It's okey. It's gonna be okey." säger jag gråtande och ser då hur Harrys ögon stängs.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Jag kommer tillbaka in i vardagsrummet efter att ha varit uppe och sköljt av mig det rinnande sminket och ser Harry sitta på soffan med mobilen i handen. Han reser sig upp och går mot mig. 

"Hey, are you okey?" säger han och tar mitt ansikte i sina händer.

Jag nickar och ler mot honom.

"I'm good. But I wouldn't mind some cheering up, though." 

"I thought you might say that. That's why I invited the guys over for a movie-night. What do you think?" säger han och börjar gå ut mot köket.

"Sounds perfect! I think we have popcorn to the left." säger jag när Harry börjar titta i skåpen över diskbänken. 

Då knackar det hårt på dörren och plötsligt flyger den upp och in störtar Niall med Zayn på ryggen. 

"What are you guys doing?!" säger jag och skrattar högt.

"What does it look like?" säger Zayn med ett stort leende. "I'm flying!" 

Dom skuttar tillsammans ut till köket och omfamnar Harry. Liam och Louis går sakta in genom dörren och stänger den efter sig. Louis kommer fram och kramar om mig.

"Hi Amanda." 

"Hey, Lou! How's Eleanor?" säger jag och kramar honom tillbaka. 

"She's great!" säger han och ler. 

Liam ställer ner påsen, som han haft i handen. på golvet och går fram för att krama om mig. 

"Hey! We stopped by the store and bought some food, if that's okey."

"That's fine. Were there any screaming girls there?"

Liam ler stort och säger: "A lot."

Jag skrattar och slår lätt till honom på armen. 

"So..." säger Harry som kommer halvspringande med en bricka full med glas och dricka. "What movie then?"

"Please nothing romantic!" säger Zayn suckande och slänger sig ner i soffan.

"What? You don't like romance, Zayn?" säger jag och sätter mig ner bredvid honom. 

Alla killar brister då ut i skratt och Niall lägger sig ner på marken och skriker högt. 

"What? Have I missed something?" säger jag förvirrat.

Zayn skakar leendes på huvudet och börjar sedan skratta han själv.

"Zayn is in looooove." säger Louis och sätter sig skrattande ner i soffan bredvid mig. 

"Omg, really? Zayn, that's wonderful!" säger jag och ler stort mot honom. 

"Yeah, well, she blew him off." säger Niall och sätter sig upp mot väggen. "He was suppose to ask her out but she just said 'Hi' and left, while Zayn was still talking. That poor guy didn't even notice she left." 

"Thanks Niall." säger Zayn och gör en grimas åt honom. 

"Ey, Lou. Move man." säger plöstligt Harry.

"What?! No, I'm gonna sit right here." säger Louis skämtande och lägger en arm om mig.

"Oh god, not again." säger jag och himlar med ögonen. 

Harry förstår precis vad jag menar och börjar sparka skämtsamt på Louis' ben.

"Okey, fine." säger han och flyttar sig ett steg bort.

När vi alla satt oss ner och Niall tillslut valt film, kryper jag ihop intill Harry. Han kysser mig på pannan och då börjar filmen.

"What did you pick, Niall?" frågar Liam och stoppar in en näve popcorn i munnen.

"Titanic." säger han och ler stort.

"I love that movie!" säger jag och gör en highfive med Niall. 

När vi kommit in i halva filmen börjar dom plötsligt kyssas intensivt och börjar ta av sig sina kläder. Jag känner hur spänningen stelnar i rummet. Liam harklar sig högt och tar en klunk läsk och Zayn tar snabbt upp sin mobil. Jag fnissar och kollar upp på Harry. Han kollar koncentrerat på tvn men märker nästan direkt att jag tittar på honom. Han kollar ner på mig och jag ser hur hans läppar darrar svagt. Han lutar sig ner och kysser mig sakta. 

"Oh, come on." säger Niall och håller för ögonen.

Jag och Harry börjar skratta och kysser varann en snabbt gång till innan vi fortsätter kolla på filmen.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Okej, detta blev ett sånt där tråkigt mellankapitel, men jag hoppas ni gillade det ändå! Av alla läsare så tycker jag att det borde vara fler kommentarer dock, så kom igen nu va! :) 

Vi har satt oss ner i biosalongen och ljuset har precis börjat dämpa sig för filmen. Bredvid mig till höger sätter sig Alex till rätta och kollar mot skärmen där reklamen har börjat rulla. Till vänster om mig sitter Jake med ena armen runt Diana. Hon fnissar tyst och kysser Jake snabbt på kinden. Dom var tydligt ett par. 

Jag kollar framåt mot skärmen och då sätter filmen igång. Då känner jag hur någon rör vid mina axlar. Jag rycker till och kollar på Alex som ler mot mig. Hans arm ligger löst bakom min rygg. 

"Alex, don't." viskar jag och tar bort hans arm. 

Han suckar och vänder blicken mot filmen. 

När vi kommer ut från biosalongen, sätter vi oss ner på några bänkar precis utanför. Diana börjar rota i sina jackfickor och fiskar sedan upp ett packet cigaretter. Hon slänger bak sitt hår när hon tänder den och lägger tillbaka cigarettpacketet i fickan. Hon kollar upp på mig och blåser ut ett moln med rök.

"You want one?" frågar hon. 

Jag skakar på huvudet och kollar på Alex.

"What do we do now?"

Han harklar sig och vänder sig mot Jake.

"Mabye we could go eat somewhere? What do you think?"

"Actually, me and Diana are going home. We want some alonetime, if you know what I mean." 

Diana tar ett sista bloss och kastar sedan iväg ciggen. 

"Bye guys." säger dom och börjar lufsa iväg. 

"Bye." säger jag tyst och drar min jacka tätare om mig. 

Månen lyser starkt och kylan har börjat dra sig in över London. 

"Do you want me to walk you home?" säger Alex och reser sig upp.

"I'd like that."

Vi går tysta bredvid varandra. Löven prasslar i träden och i fjärran skäller en hund högt och jält. Alex sparkar på en kotte framför sig. Han tar sats för att sparka igen och missar den precis men fortsätter bara att gå.

"So...I'm really sorry about before." säger han och ler ner i marken. 

"What do you mean?" 

Jag stannar och kollar på honom. Han suckar.

"I shouldn't have put my arm around you, it was pathetic. I just..."

"Alex, it's fine. Don't apoligize for that." säger jag och ler mot honom. 

"No, mabye not. But, I just want you to know that I really like you. You're different from all the other girls." säger han och tar ett steg mot mig. 

Han kollar in i mina ögon och lutar sig sedan långsamt fram mot mitt ansikte.

"Alex, stop." säger jag men då tar han tag om mina armar och håller hårt fast dom. 

"I can't." säger han och trycker snabbt sina läppar mot mina. 

Jag försöker putta bort honom men hans starka armar håller mig kvar. Då släpper han mig och backar några steg. 

"What the hell, Alex?! I have a boyfriend." säger jag och börjar sedan halvspringa mot mitt hus. 

När jag kommer innanför dörren, springer jag snabbt uppför trappan och slänger mig på sängen med huvudet ner i täcket. Jag känner hur tårarna börjar rinna och klumpen i halsen gör ont när jag försöker svälja. 

Varför, Amanda? tänker jag. Du visste att han skulle kyssa dig. Varför gjorde du inget åt det? 

Jag sätter mig upp i sängen och tar av mig jackan. Sen slår jag in Harrys nummer på mobilen och hör hur signalerna börjar gå fram. 

"Harry, it's me. Can you come over, please?" säger jag och snyftar till.

"Come, please." 

Jag slänger ifrån mig mobilen och går ner till vardagsrummet. Jag sätter mig ner i soffan och slår på tvn. Tårarna fortsätter rinna och efter vad som känns som en evighets tystnad, bankar det hårt på dörren. Jag stänger av tvn och öppnar dörren. 

 

Dörren öppnas och där står Amanda, rödgråten och svart under ögonen. Jag omfamnar henne och låter henne gråta ut. 

"What happened, babe?" 

"I'm so sorry, you have no idea how sorry I am." stammar hon mot mitt bröst. 

"Hey..." säger jag och kysser henne på pannan. "You know you can tell me anything."

Hon tar några steg bakåt och tar min hand i sin.

"First, I'm so sorry." säger hon och torkar snabbt bort sina tårar.

"Come on now, tell me." säger jag och stryker hennes arm. 

"You know I was out with some friends. Well, one of them, Alex, he sort of...he sort of kissed me. And I think I let him. In the beginning anyway, after that I just tried to push him away. But I couldn't, he held me so hard. And..." 

Hon suckar och tar ett nytt andetag.

"Then I said I have a boyfriend and ran away. But on the look of your face, I'm sure I havn't anymore..."

"Hey...of course you have. You will always have me. You didn't do anything wrong, that idiot Alex did." säger jag och tar henne i min famn igen.

"I love you." viskar jag och känner hur hon kysser mig på bröstet.

"I love you too, Harry."

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Måndag morgon. Tillbaka till skolan, tänker jag medans jag går av bussen och börjar gå mot ingången. En bit bort ser jag Jasmine sitta med några tjejer. Dom skrattar högt och slänger med sitt hår. Jag kollar ner i marken och fortsätter gå mot ingången. Jag kommer fram till mitt skåp och lägger in min väska. 

"Hey, Amanda!" 

Jag vänder mig om och ser Alex komma springade. 

"Alex, hi!" säger jag när han kommer fram till mig. Jag stänger skåpet och börjar gå mot klassrummet.

"So, what have you been up to this weekend?" säger han när han skuttar bredvid mig.

"I've been with some friends. And you?" säger jag och ler.

"Not much really. I've done the english homework though."

"We have homework?!" säger jag förskräckt.

Alex skrattar högt och skakar på huvudet.

"No! I was just kidding, Amanda." 

Jag pustar ut och går in genom dörren till klassrummet. Jag och Alex sätter oss ner bredvid varann och fortsätter snacka, eftersom Mr. Brown inte kommit än.

"So, I was thinking..." börjar Alex. "I'm gonna go watch a movie tonight with two of my friends, Diana and Jake. Do you wanna come?"

Jag biter mig i läppen och kollar sedan på honom.

"I don't know..."

"Just as friends of course!" säger han snabbt och ler. 

"Okey then, just as friends."

 

"Mamma, jag är hemma!" skriker jag när jag slänger igen ytterdörren efter mig. 

Jag tar av mig skorna och går ut till köket. På bänken ligger en lapp med texten 'Jag är ute med Paul, kommer hem sent. Det finns mat i kylen. Älskar dig, puss.' 

"Självklart." säger jag tyst och knycklar ihop lappen. 

Då vibrerar min mobil och jag läser namnet 'Harry' på displayen. 

"Hi babe!" svarar jag och sätter mig ner på en stol. 

"Hey beautiful. How was your day?" säger han med sin mörka, attraktiva röst.

"It was good. What about you?"

"Me and the lads were in the studio all day. It was crazy."

"Yeah? A lot of fans outside?"

"Pretty much, yeah." säger han och skrattar. "How are you by the way?"

"I'm fine. My head doesn't hurt anymore, so that's good."

"That's really good. So, do you want me to come over tonight?" säger han och jag hör hur han sätter på duschen.

"Actually...I'm going out with some friends tonight. We're gonna go watch a movie."

"Really? I didn't know you had friends, Amanda." säger han och skrattar. 

"Buhu, Harry." säger jag och ler.

"No, it's okey. I'll see you tomorrow mabye?" säger han och harklar sig.

"That's sounds great. Love you." 

Jag lägger på och börjar gå upp för trappan till mitt rum. Jag tar av mig skolkläderna och sätter på mig ett par shorts och en fin blus som jag stoppar ner i shortsen. Sen kammar jag igenom mitt hår och lägger på lite mascara. 

 

Det plingar på dörren. Jag kollar på klockan, 17.30. Jag springer ner för trappan och öppnar dörren. Där står Alex i en kortärmad skjorta och knälånga shorts. Han ler stort mot mig.

"You look nice." 

"Thanks. You too!" säger jag och börjar ta på mig skorna. 

Först då märker jag människorna bakom Alex. En tjej med långt mörkt hår i en blå/vit klänning och en kille med kort svart hår i ungefär samma kläder som Alex. Tjejen kollar noga på mig och sen lyser hennes ögon upp, precis som om hon känner igen mig på något sätt.

"Oh, Amanda. This is Diana and Jake." säger Alex och flyttar sig ur vägen.

"Amanda? That's your name?" säger Diana och tar ett steg emot mig. 

Jag nickar och går ut genom dörren. Jag låser den efter mig och vänder mig sen om mot Diana igen.

"I'm sorry, it's just..." säger hon och kollar ner på mina ben och upp igen till mitt ansikte. "You look like Harry Styles girlfriend."

Jag stelnar till och känner hur en kall kår går nerför min ryggrad. Hur kan hon känna till mig? Hur kan hon veta att jag är hans flickvän.

"Why do you think that?" säger jag och ler mot henne.

"I saw some picture of the boys when they came in with a boat this weekend and you look like the girl Harry was with."

Skit också, tänker jag. Fast egentligen hade ju Niall gått ut på en twitcam att jag och Harry var officiella, men betyder det att jag får säga till Diana att vi är ett par? Jag vet inte vad jag ska säga så för att avleda henne från ämnet, kollar jag på Alex.

"Shall we go then?"

Han nickar och vi börjar gå ut från gården och in till stan. 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------