.

Everything about you, Kapitel 33

Tidigare i Everything about you:

"Please, we're going home tomorrow. Just stay for the night."

"No, I can't. This is too big." säger jag och lägger i det sista innan jag drar igen väskan och trycker mig förbi Harry. 

Jag går nerför trappan och fram till ytterdörren, Harry springer snabbt ikapp mig och tar tag i min arm. 

"Don't go, Amanda. I can't do anything about this."

Jag torkar bort tårarna.

"Bye, Harry." säger jag och går ut genom dörren och bort mot bussstationen. 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag drar täcket över huvudet och suckar högt. Det var inte riktigt såhär jag hade tänkt att en helg hos Harrys mamma skulle bli. Han hade ringt och smsat flera gånger sen i lördags men jag hade inte svarat på något. Jag ville bara vara ensam. Nu har jag inte hört av honom på ett dygn. 

Jag drar bort täcket och kollar på klockan. 9.43. Jag skulle igentligen vara i skolan nu, men jag bryr mig inte. 

Då hör jag fotsteg utanför dörren och en låg knackning.

"Amanda?" hörs Nialls tysta röst.

"Yeah." säger jag och sätter mig upp i sängen.

Dörren öppnas och Niall kikar in.

"How did you get in?" 

"I knocked at the frontdoor but you didn't open, so I went around and the backdoor was unlocked." säger han och sätter sig på sängkanten. "I thought something had happen to you."

"I'm fine." säger jag och pressar fram ett leende.

"No, you're not. If you were, you should been in school at the moment." säger han och lägger en hand på mitt ben. "Harry told me what happened. So, how are you really?"

"I don't know, Niall. It's hard to think about. Me and Harry had a great time and then this women showes up saying Harry is the father to her child. I don't know what to think about that."

"Yeah. I want to make you feel better but I was pretty wasted as well that night, so I don't remember if he did do anything with her. Sorry." säger han och flyttar lite närmare. 

Jag ler mot honom och tar hans hand i min. Jag har nog aldrig känt mig såhär nära Niall.

"Come with me." säger han och drar mig ur sängen. 

 

En halvtimme senare åker vi sakta in på uppfarten till hotellet.

"Niall, I don't wanna talk to him right now." säger jag och försöker få med honom på att åka tillbaka hem.

"Come on." säger han och jag följer efter honom med tunga steg. 

När vi står utanför dörren blir jag riktigt nervös av någon andledning.

"Niall, please, can't we just go home and watch a movie or something?"

"Later, I promise." säger han och öppnar dörren. 

I rummet är det knäppt tyst. Inga lampor är tända, även fast att gardinerna är fördragna. Vi fortsätter in mot Harrys dörr, som är stängd. 

"Go on. I'll wait here." säger Niall och nickar mot dörren.

Jag sväljer och vrider om handtaget. Dörren glider smidigt upp och där inne står Harry med ryggen mot mig.

"Harry?" säger jag osäkert och tar några steg mot honom.

Han vänder sig om och jag blir som förstenad. Hans ögon är nästan mordlysta, han är kritvit i ansiktet och i hans hand har han en flaska med något genomskillnigt i, antagligen alkohol.

"What are you doing here?" säger han med en skrovlig röst.

"I...I wanted to see how you were doing." mumlar jag tyst. 

"I'm doing great!" säger han högt och snurrar runt med flaskan. 

"Have you heard anything from...Rebecca?"

"No, and I don't care." säger han och skrattar.

"You're drunk." suckar jag högt.

"So? I don't care about that either."

"I should go..." säger jag och vänder mig om.

"Yeah, just run off, like you always do!" skriker han högt. "Why don't you go visit your dad as well?"

Jag vänder mig snabbt om och kollar förskräckt på honom.

"Who are you?" säger jag med gråten i halsen, sedan springer jag ut och bort mot ytterdörren. 

 

Nialls' point of view: 

Amanda springer förbi mig och jag ser att hon gråter.

Jag kollar på Harry som nu står i dörröppningen till hans rum med en flaska vodka i handen. 

"Why do you have to be such a jerk, Harry?" suckar jag.

"I'm not a jerk. It's all her fault."

"Non of this is her fault!" säger jag högt och känner hur jag nästan vill slå till honom. 

"Shouldn't you run after her? That's what you always do. Take my left overs." 

Jag går med snabba steg fram till honom och knyter min näve som jag sedan drämmer till i hans ansiktet.

"Man, what the hell?!" skriker han och faller ner på golvet. 

Flaskans innehåll flyter ut på golvet och det börjar sakta rinna blod från Harrys näsa. 

"I love Amanda, I can't say I don't. But I know you do too, that's why I cancelled the date with her, because I've never seen you so in love. Every day since then I've loved her, and it's been real hard to see you two together. But now, I'm angry as hell because you threat her like this! She doesn't deserve you!" skriker jag och börjar gå mot ytterdörren.

"Fuck off." mumlar Harry när jag smäller igen dörren efter mig. 

 

Jag hittar henne sittandes utanför hotellet på en stor sten. Hon har huvudet mellan knäna och jag ser att hon skakar. Jag går med snabba steg mot henne och lägger en hand på hennes axel. Hon tittar snabbt upp och försöker med stor ansträngning att få fram ett leende. 

"Let's go." säger jag och vi börjar gå mot bilen. 

Jag lägger en arm om hennes axlar och ser då en blixt ifrån långt håll. Fint, nu kommer den bilden finns över hela internet.

När vi kommer innanför dörren hemma hos Amanda, går hon direkt fram till soffan och lägger sig ner. Jag går efter henne och lägger mig bakom henne. Hon tar hand i min arm och lägger den om sig. Det ska inte kännas bra, men det gör det. Det får inte kännas bra.

"Niall?" viskar hon och jag känner hur hon trevar med sina fingrar på min hand. "You're bleeding."

"No, it's not my blood." mumlar jag i hennes öra.

"Did you punch him?" 

"Yes."

Jag känner hur hon börjar skaka igen. Men hon gråter inte, hon skrattar.

"Why are you laughing, Amanda?" 

"I don't know. This is all so weird. I never thought Harry could be so mean." får hon fram mellan skratten.

"It's the alcohol." säger jag och håller henne närmare mig.

 

Harrys' point of view: 

Där ligger dom i soffan och skrattar. Sättet Niall håller om henne får mitt hjärta att krampa hårt.

Jag hade följt efter dom tillbaka, för jag hade fattat att jag gjort något fel. Men det verkar inte som att jag kan göra något. Niall och Amanda, ekar i mitt huvud när jag står där och tittar in genom fönstret. Jag har förlorat henne.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt om ni verkligen hatade detta kapitel...men det blir bättre, jag lovar. Tack för alla fina kommentarer jag får, ni är verkligen underbara! 10+ till nästa? :)

Fortsätt! :D

Lika grym som alltid.... Meeeeeeer! :) <3

du är gryyym! mer! xx

Sjukt bra! :D

MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEERRRRRR <33333333

jätte bra ! längtar tills nästa kapitel kommer ut ! meeer :D

gosh, meeeeeeeeeeeer :D:D

Jisses va bra!!! <3 :D

Hittade den här fanficen igår kväll, satt uppe till tre ungefär och läste igenom hela. Grymt bra! Väntar spänt på nästa kapitel, älskar hur du hela tiden får fram historien längre och längre medan du lyckas behålla spänningen - samtidigt som du skriver grammatiskt korrekt och med bra språk. Eloge till dig!

ASBRA!! MER!!

Jävlar va bra ! :o :D

åh herre jesus vad grymt!!!