Everything about you, Kapitel 43

Tidigare i Everything about you:
Jag blundar och andas ut.
"Thank you."
"But I can't really promise you that. But I'm gonna do everything I can, to make it happen."
Jag slappnar av och kollar upp på honom. Hans ögon glänser och jag känner hur klumpen i halsen börjar bildas. Jag tar tag i hans ansikte och kysser honom mjukt på läpparna. Han lyfter upp mig i sin famn och kysser mig tillbaka. Det var såhär det skulle vara föralltid.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det var dags för ultraljud. Harry var mer nervös än mig. Jag höll han i handen hela vägen ner till sjukhuset. Nu satt vi inne på ett rum och väntade på en barnmorska.
Harry stampar otåligt med foten i marken och kollar överallt förutom på mig.
"Hey. Calm down." suckar jag men ler lite. "You're making me nervous."
"Well, you should be." mumlar han och lutar sig tillbaka i stolen.
"Harry, don't do this. Please."
"Okey, fine." säger han och pressar fram ett svagt leende.
Dörren öppnas och en lång, ung, mörkhårig tjej i vit går in. Hon hälsar på oss och börjar sedan rota i ett skåp.
"So, have you been eating well? No alcohol?" frågar hon och sätter sig ner på en pall bredvid mig.
Jag skakar på huvudet.
"Well, then." säger hon och tar fram en tub men något blått innehåll.
Hon drar upp min tröja och sprutar dit lite gele. Jag rycker till av kyligheten men slappnar snabbt av när Harry tar tag i min hand. 
Hon sprider ut gelén med en sorts dosa och ber oss att kolla på skärmen. Då hörs ett högt, dunkande ljud. Jag kollar på Harry som ser helt borta ut. Det rinner tårar från hans ögon när han kollar på mig.
"That's you're babys heartbeat." konstaterar sköterskan och ler mot oss. "It looks fine. For now." 
"Everything's fine now, is that what you're saying?" frågar Harry.
"Yes, you can go home now." säger hon, ler och går ut från rummet. 
Harry tittar upp på mig igen och ler, nu mer övertygande.
"I love you." viskar han och lutar sig fram och kysser mig mjukt på läpparna. 
 
När vi kommer hem, står mamma och Paul och lagar mat i köket.
"Hey guys!" säger mamma glatt när vi slår oss ner vid bordet. "How did it go?"
"It was fine, mom." säger jag och ler.
"Really?" säger hon och kollar en stund på mig som för att se att jag inte ljuger.
"No really." säger Harry då. "Everything's fine so far."
"I'm glad to hear." säger Paul och sätter sig ner mittemot mig.
Mamma ställer fram en stor gryta på bordet och frågar sedan om jag kan duka.
"Mom." suckar jag men reser mig upp och går fram till skåpet med tallrikar. 
Då känner jag hur magen drar ihop sig av smärta. Jag tar några steg tillbaka och tar mig för magen.
"Amanda?" säger Harry och jag hör en stol skrapa i golvet.
Han är framme på nolltid och håller i mig. 
"Sit down." säger han och leder mig tillbaka till stolen. "I'll do it."
Han går fram till samma skåp och tar ut fyra tallrikar. 
När vi alla sen sitter ner och äter av soppan från grytan, frågar Paul hur vi hade tänkt göra när barnet kommer.
"What do you mean?" säger jag och tar en sked soppa.
"Well, it's hard to take care of a child. You have some sort of plan, right?"
"I...I don't know. For now we're just gonna wait for the baby to come and not get our hopes up in case something would happen." säger Harry och lägger en arm om mina axlar.
Paul nickar och fortsätter äta av sin soppa. 
 
Efter en stund har jag börjat gäspa så mycket att mamma bönat och bett att jag skulle gå upp och sova lite. 
Jag tar Harrys hand och vi börjar gå mot trappan, men Harry stannar och vänder sig mot min mamma.
"Harry, what are you..."
"Can I sleep with your daughter tonight?" frågar Harry.
Jag slår handen i pannan och suckar pinsamt.
"Well, it hasn't stopped you before." säger mamma och tar en klunk av sitt vin.
Paul skrockar bredvid henne och jag tar återigen Harrys hand och går uppför trappan.
Vi lägger oss under täcket i sängen och han lägger en arm om mig. Vi kollar på varandra en stund.
"You scared me like hell down there." viskar Harry och smeker min kind.
"I'm sorry. But I'm fine now, really." 
Han nickar och tar bort en hårslinga från mitt ansikte.
"God, you're beautiful."
"Oh please." suckar jag och tittar bort.
"No, really." säger han och jag tittar på honom igen. "Everytime I see you, you get more and more beautiful. It shouldn't be possible, but you must be doing something right." 
Jag drar mig närmare honom och kysser honom mjukt på läpparna.
"Same for you, babe."
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det blev inte så jättelångt men längre än det igentligen skulle blivit, um ja. 
Ni har blivit rätt dåliga på att kommentera. Kom igen nu! Det är två kapitel kvar, kan man få 15+ till näst sista? :)
 


Kommentarer
Postat av: Fanny

jättebraa :D

2012-11-20 @ 19:39:56
Postat av: Mikaela

aww, dom ska ha ett barn! ') gulligt c: älskar din fanfic! moore pleasee! xx

2012-11-20 @ 19:47:03
Postat av: Lisa

Bara 2 kapitel!?!? Buhu.
Sjuuukt bra, som alltid! :)

2012-11-20 @ 21:21:31
URL: http://lisaasofiaa.blogg.se
Postat av: Jonna

Du är så sjukt bra på att skriva !!! Älskar den ! :D tråkigt att det bara är 2 kapitel kvar :/ x ska du skriva en till fanfic sen ?:)

2012-11-20 @ 22:12:26
Postat av: Sophie

Åhh, så himla braaa!

2012-11-20 @ 22:57:25
Postat av: Moa

Nytt kapitel nuuu!!

2012-11-21 @ 08:12:43
Postat av: anna

skriv meeeeer! :)

2012-11-22 @ 21:40:39
Postat av: lisa :)

asså herregud, detta är en av mina favorit berättelse. Jag måste bara berömma dig med grammatik & hur du skriver. Så himla bra. Jag går in varje dag & kollar om du har lagt upp ett nytt kapitel, men nej :c haha. Nä men, kan inte vänta tills nästa kapitel kommer upp! Sjukt bra berättelse C:

2012-11-25 @ 13:57:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0