.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Där står hon, tänker jag och suckar.

Jag sitter på cafét där Lauren jobbar och dricker kaffe. Hon kollar ibland bort mot mig och ler men annars pratar hon mest med andra kunder. 

Jag tar en klunk kaffe och ser då hur hon tar ett anteckningsblock och sätter sig ner vid ett av serveringsborden. 

Kom igen nu, tänker jag och reser mig upp. Jag går fram till henne och hon tittar snabbt upp på mig.

"Hi!" säger jag och ler.

"Hello. You're Zayn right?" 

"I am." säger jag och skiner upp. 

"Yeah, you've been here the hole week. My coffie isn't that good you know." säger hon och skrattar. 

"Oh, well, I think so."

Jag drar ut en stol och sätter mig ner. 

"So, what are you writing?" säger jag och pekar på blocket. Hon gömmer det direkt.

"It's nothing."

"Come on. What is it?" frågar jag och ler mot henne. 

"It's...kind of a story. Or, more like a poem."

"Yeah? You like to write?" 

"Sometimes. I feel good about it. I can just lock myself in a room and write anything and I'll feel happy."

"That sounds great!" säger jag.

Hon nickar och tar upp sin mobil ur fickan.

"I gotta get back to work. It was nice meeting you." säger hon och reser sig upp.

"Wait!' säger jag snabbt och ställer mig också upp. "Would you mabye, like, wanna go out with me sometime? Mabye eat something, go see a movie?"

Hon ler mot mig och börjar sedan skriva i sitt block. 

"Here you go. Call me tomorrow." säger hon och river ut en bit papper. Jag kollar ner på den och ser några siffror i en rad.

"I will." säger jag och kollar upp men då är hon redan borta.

 

Jag öppnar dörren till Harrys sovrum och ser han sitta och läsa tidningen. Han tittar upp på mig och ler. Jag går fram till sängen och lägger mig ner på rygg bredvid honom.

"What are you reading?" frågar jag och kollar upp på honom. 

"About your dad." mumlar han tyst och jag stelnar till. 

"It says he's in jail. You know Zayn and Niall called the police from your neighbor that day." 

Han kollar ner på mig och ler.

"But that means you're okey. And that's what I want." 

Jag slappnar av och ler mot honom. 

"Hopefully we'll not have anymore drama." säger jag och suckar. 

"With lifes like ours? Never." säger han och kysser mig. Jag skrattar och kysser honom tillbaka. 

"How do you feel now?" frågar jag och stryker hans hår.

"I feel fine. Sometimes it hurts a little more but I can walk normally and I feel great." säger han och skrattar. "But how are you?"

"Me? I'm fine."

"Niall told me you didn't eat anything and got into a girlfight."

"Haha, yeah, didn't tell you about that, huh? It was nothing, really. Just a punch and a tree in my head."

"They threw a tree at you?!" säger han förvånat. 

"No! A girl pushed me into a tree, so I hit my head, silly." säger jag och skrattar. 

Han skrattar högt och lägger sig sedan ner bredvid mig.

"So, you're okey then?"

"Now I am." säger jag och ler. "I had it a bit hard there for a while, but yeah. It was worst when I saw I had your blood on my hands. Niall had to help me with that, cause I paniced when I did it."

Han nickar och tar min hand i sin. 

Vi ligger där ett tag. Jag tänker på hur otroligt underbara killarna varit mot mig. Jag tänker på vilken otrolig tur jag hade att jag träffade dom. 

Då avbryts mina tankar av Harrys röst.

"So, I was thinking." säger han och jag kollar på honom. "Would you like to go home with me to Holmes Chapel for the weekend?"

Jag lägger mig på honom och han stryker en hand över min kind.

"I would love that." säger jag och kysser honom mjukt på läpparna.

"I love you." viskar han tyst och rullar sedan över på mig.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------