.

Vi sitter alla ihoptryckta i min säng. Jag har huvudet på Harrys bröstkorg och Louis halvsover mot Liams axel. 

"What's the time?" säger plötsligt Zayn. 

Harry rycker på axlarna och jag sträcker mig efter min mobil.

"1.45." säger jag och lägger mig ner igen. 

"Mabye we should go home?" säger Liam och puffar till Louis. 

"You could just stay here for the night, I'm sure it's fine." säger jag.

Louis rycker till och sätter sig upp rakt. Han kollar runt sig och sen faller hans blick på mig.

"I don't think I have the strenght to take myself home so I'm on that offer of yours." säger han och ler.

Alla instämmer och då slockar plötsligt ljuset i rummet. Fuck, jag hatar strömavbrott, tänker jag. 

"What happened?" säger Niall och reser sig upp. 

"Mabye it's just a blackout." säger jag och går fram till fönsteret.

Där ute piskar vinden och regnet öser sig för fullt. 

"Yeah, blackout." säger jag och vänder mig om mot killarna. 

Jag ser dom nästan inte i mörkret men ljuset från gatlyktorna lyser in rakt på Harrys ena halva av ansiktet. 

"Do you have any flashlights?" hör jag Zayn säga. 

"I think they're in the first draw." säger jag och ser hur ett litet ljus från en mobil rör sig mot byrån. Det knarrande ljudet från byrålådan hörs och efter en stund får jag en ljus stråle rakt i ansiktet.

"Found it." säger Zayn och går fram till mig med en. Jag tar emot den och lyser bort mot sängen. 

Harry har rest sig upp och står nu och tittar ner på sin mobil.

"I don't have any battery." säger han och kollar upp på mig.

"Me neither." hör jag Niall sucka. 

"My charger is downstairs, I'll go get it." säger jag och går mot dörren. 

Jag fortsätter gå nerför trappan och lyser med ficklampan runt varje hörn. Som sagt, jag hatar strömavbrott. Jag har hatat mörker ända sen jag var liten. Att sova i mörker funkar bra men att gå runt i ett hus som är totalt kolsvart, det är det värsta. 

När jag står i vardagsrummet och letar efter laddaren, plingar det plötsligt på dörren. Jag rycker till och tappar ficklampan i golvet. Ljuset slocknar och jag suckar. 

Det är säkert mamma som glömt nycklarna hemma, tänker jag när jag försiktigt smyger fram mot dörren. Jag drar snabbt bort haspen och öppnar. Där står en man, med ryggen vänd mot mig. Regnet droppar från hans hår och jacka.

"Can I help you, sir?" säger jag och kisar ut i mörkret. 

Mannen skrattar tyst och vänder sig sedan sakta om. Jag stelnar till och slutar andas. Hjärtat börjar pumpa hårdare och det går en kall kår över min ryggrad.

"Hej, min dotter." säger han och tar tag i dörren. 

 

"Don't you think she's been away for a bit long?" säger jag och kollar på killarna. Dom rycker på axlarna och då hörs ett skrik och en smäll. 

"HARRY!" hör jag Amanda nerifrån. 

Jag börjar springa nerför trappan och när jag kommer fram till hallen, ser jag Amanda stå lutad mot dörren, skrikande och gråtande. Då bankar det hårt på dörren och hon flyttas några steg framåt. Det bankar igen och Amanda trycker sig hårdare mot dörren. Jag springer fram till henne och håller emot jag med.

"Who is it?" säger jag och känner en hård spark i dörren. 

Amanda tittar upp skräckslaget på mig och viskar:

"It's Nicklas, my dad." 

"What's going on?!" skriker Niall som kommer rusande nerför trappan med Zayn, Louis och Liam efter sig.

Dörren fortsätter att banka och Amanda trycker så hårt att hennes händer blir vita. 

"It's her dad! Louis, come here and take Amandas place!" säger jag och trycker bort Amanda som går bort till Niall. 

Louis ställer sig bredvid mig och håller hår emot dörren.

"Niall, I need you to go hide Amanda." säger jag och ser hur hon protesterar. "Niall, now!"

Han tar tag i henne och börjar dra henne uppför trappan. Hon skriker högt och försvinner sedan bakom hörnet. 

"Liam, go call 911." säger Zayn och springer fram till dörren och trycker sina händer mot den. Liam springer fram till telefonen och håller upp den mot örat.

"Nothing." säger jag och lägger ner den på bänken igen.

"Shit, that bastard cut the line. Okey, you're phone then." säger jag och känner återigen en hård spark i dörren. 

"Don't you remember? None of us had battery, that's why Amanda went down to get the charger."

"But, I thought that was only Niall and me?" säger jag och kollar på Louis.

"No, me neither, man." säger han och trycker sig mot dörren hårdare. 

"Fuck." 

 

"Niall, we can't just hide in here forever. What if something happens to them?" 

Vi har låst in oss i mitt badrum. Niall sitter lutad mot dörren och jag sitter med huvudet mellan knäna. 

"It's gonna be fine. Everything's gonna be fine." mumlar han och kollar rakt fram. 

"Niall." säger jag och tittar upp på honom.

"It's fine. Everything's gonna be fine." säger han igen.

"Niall!" säger jag och kryper fram till honom.

Han rycker till när jag tar honom på axeln. 

"I'm sorry." säger han och suckar.

Jag skakar på huvudet och reser mig upp.

"Come on, let's go." säger jag och låser upp dörren. Niall reser sig snabbt upp och kollar på mig.

"It's quiet, we have to go and check." Jag öppnar sakta dörren och kollar ut i mitt kolsvarta rum. Vi smyger fram till min sovrumsdörr och kollar ut. Ingenting hörs, inte ett ljud. 

Vi går sakta nerför trappan och kollar mot hallen. Dörren står på vid gavel och utanför forsar regnet fortfarande ner. 

"I think we should go upstairs again." viskar Niall och börjar dra mig mot trappan igen.

"No!" säger jag och rycker åt mig armen. 

Han kollar ner i marken och jag fortsätter gå mot vardagsrummet. Jag hör hur Niall smyger efter mig.

I vardagsrummet är det lika dött som i hallen, inte ett ljud. 

"Where are they?" viskar jag och kollar runt mig.

"Men ser man på!" hör jag plötsligt någon säga bakom mig. Jag vänder mig snabbt om och ser min pappa stå i dörröppningen till köket. Han tar några steg mot mig med ett stort flin i ansiktet. Niall tar tag i min arm och drar mig bakom honom. Han ställer sig framför mig och kollar rakt mot min pappa. 

"Och vem är du?" säger Nicklas med avsky i rösten.

"I have no idea what you're talking about, but you can't touch Amanda. I won't let you."

Han skrattar högt och börjar rota i sin jackficka. Han drar sakta upp handen igen och riktar en pistol rakt mot oss. Jag tappar andan och det känns som om jag ska svimma. 

"What do you want?" säger Niall och backar några steg. 

"What I want? I want my daughter." säger han och börjar gå mot oss med stora kliv, pistolen riktad mot Nialls' huvud. 

Då ser jag Harrys huvud i dörröppningen bakom honom. Han börjar sakta gå mot Nicklas med ett basebollträ i handen. 

Allting händer så snabbt. Harry börjar springa och pappa vänder sig snabbt om och avfyrar ett skott. Harry ramlar baklänges och blod börjar sipra fram från hans mage. Jag skriker högt och det känns som om allt händer i slow motion. Niall som trycker tillbaka mig när jag försöker springa mot Harry, Louis och Liam som sätter sig hos Harry och håller för hans skotthål och Zayn som hoppar på Nicklas och slår till honom i huvudet med en stekpanna. 

Nicklas vinglar till och ramlar sedan ihop på marken. Jag trycker mig förbi Niall och slänger mig ner bredvid Harry. Han andas sakta och kollar på mig. 

"I'm so sorry." gråter jag och tar hans hand. 

"Is he dead?" hör jag Niall säga bakom mig.

"No, just unconscious, I think." säger Zayn. 

"Come on, we gotta get him to the hospital!" säger Louis och han och Liam tar tag i Harry och bär ut honom till bilen. Jag följer efter och sätter mig i baksätet med Harrys huvud i mitt knä.

"It's okey. It's gonna be okey." säger jag gråtande och ser då hur Harrys ögon stängs.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------