Everything about you, Kapitel 9
Tidigare i Everything about you:
"Hi, Amanda. I would love to get to know you better, would you?xx Harry"
Jag ler stort och knappar snabbt in ett svar.
"Hi, Harry, Yeah, I would love to! xx"
Efter några minuters tystnad piper mobilen igen och jag läser meddelandet.
"Awesome. Would you mind going out then? Mabye tomorrow? xx"
"I wouldn't mind at all. Tomorrow is great, after school. Say hi to the guys for me, xx"
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Måndag morgon, tänker jag och reser mig ifrån sängen. Sedan går jag ut till badrummet och sätter på duschen. Jag drar av mig nattlinnet och ställer mig under vattnet. Det rinner varmt över hela mig och jag tvålar snabbt in mitt hår. Efter några minuter går jag ur duschen och torkar mig noga. Sedan går jag och tar på mig kläder och skuttar nerför trappan till köket. Där sitter mamma och läser morgontidningen. Hon hälsar glatt och jag tar fram mackor och pålägg, sedan sätter jag mig mittemot henne.
"Är du nervös?" säger hon och lägger ifrån sig tidningen. Hon tar upp en kopp och dricker sakta.
"Jag antar det, men jag tror att det kommer gå bra. Jag hoppas nog mest att jag inte kommer märkas så mycket, du vet." säger jag och ler.
Efter jag har ätit upp mina mackor springer jag uppför trappan och tar på mig min svarta jacka. Sedan går jag nedför trappan igen och tar på mig skorna.
"Har du allting?" säger mamma och hänger på mig väskan på axeln. Jag nickar och ler mot henne.
"Hejdå!" säger jag och kramar om henne. Jag går ut ur huset och ställer mig vid busshållsplatsen. Efter några minuter glider bussen fram och jag sätter mig långt bak. Sedan kopplar jag in hörlurarna i mobilen och playar. Jag hade tid att lägga in nästan alla One Direction låtarna igår. Jag tänkte att det kanske vore kul om jag kunde några låtar, men även så ville jag höra Harrys röst strömma in i kroppen som en sorts musik.
Då stannar bussen och jag går snabbt av. Min blick fastnar direkt på en stor, röd byggnad. I mitten är det en gigantisk port och genom den strömmar folk ut och in. Jag andas in och lägger på ett leende på läpparna, sedan börjar jag gå mot porten. Väl innanför porten tar jag upp mina papper ur väskan och kollar vilket skåpsnummer jag fått. 534 står det. Jag kollar mig omkring och ser bara skåp med nummer från 1-30. Jag suckar och går längre in i byggnaden. Då glider en kille upp framför mig och ler stort. Hans blonda lockar skruvar sig framför öronen och hans gröna ögon glänser i skenet från solljuset.
"Hi, you'r new, right?" säger han och kollar frågande på mig.
"Yeah, I guess it's kind of obvious, huh?" säger jag och skrattar. Han skrattar han med och tar sedan min lapp från mina händer och kollar noga. Sedan ger han tillbaka den och säger att jag ska följa efter honom. Jag gör som han säger och vi börjar gå bredvid varann mot vad jag antar är mitt skåp.
"So, where are you from?" säger han och kollar på mig.
"Sweden." säger jag och ler. Han stannar plötsligt och jag läser på skåpet framför oss, 534. Jag andas ut och skrattar.
"Thank you, I would never have found it!" Han rycker på axlarna och frågar vad jag har för första lektion. Jag kollar på mitt schema och ser att jag har engelska som första lektion. Killen ler mot mig och säger att han har samma. Jag låser upp skåpet med nyckeln som jag fått av mamma, som troligen fått den av rektorn nu i veckan. Jag lägger in min jacka och väska och låser sedan skåpet igen. Sen börjar jag och killen gå.
"I'm sorry, I didn't ask you what your name is!" säger han och kliar sig i bakhuvudet.
"I'm Amanda, you?" säger jag och skrattar tyst.
"Alex." säger han och ler mot mig. "So why did you move all the way from sweden to the uk?"
"I don't really know why here but my mom and I wanted to get away. Well, mostly my mom." säger jag och snedler mot Alex. "My father was kind of an ass. And then there's some more reasons, but I don't really want to talk about them."
"It's okey!" säger han och stannar. "Here it is."
När den sista lektion slutar går jag snabbt till skåpet och hämtar mina saker. Sedan springer jag nästan till busshållsplatsen där jag sätter mig på bänken och väntar. Då vibrerar mobilen och jag kollar smset.
"I can't wait for tonight. Can I pick you up around seven?xx Harry"
"Yeah, seven's great! See you then, Harry! xx Amanda"
Jag lägger ner mobilen i fickan igen och lägger ena benet över det andra. Då kommer bussen och jag sätter mig på samma plats som på morgonen. När bussen stannat och jag har kommit innanför dörren, flyger mamma på mig och frågar glatt hur dagen varit. Jag skrattar och säger att den varit helt okej.
"Fick du några vänner?" säger hon och ler stort.
"Jag pratade med många men det var en kille som jag nog mest umgicks med."
"Åh, en kille?!" säger hon och flörtar med ögonbrynen.
"Det är inte så, mamma!" säger jag och sparkar av mig skorna. "Och förresten, du glömde inte att jag ska ut med Harry ikväll va?"
"Just det ja! Ha det så kul, jag måste in till jobbet en sväng nu, jag kommer nog hem rätt sent!" säger hon och går ut genom dörren. Jag vinkar och går sedan upp på mitt rum och sätter på musik.
Klockan sju knackar det på dörren. Jag hade skickat min adress till Harry som blivit helt hysterisk när han inte visste vart jag bodde. Men nu verkade det som att han var här.
Jag går fram till dörren och öppnar snabbt. Där står han, med sitt krulliga hår och en röd ros i handen. Jag ler mot honom och han stiger in för att sedan ge mig en kram.
"Hi..." viskar han förföriskt i mitt öra.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag är såååå ledsen för att jag inte har skrivit på ett tag, haft mycket med skolan och sånt. Men nu är jag back on track! Hoppas ni gillade kapitlet!
Trackback
