.

Everything about you, Kapitel 6

Tidigare i Everything about you:

Jag vänder ansiktet mot Harry, som sitter och ler charmigt mot mig. Jag ler tillbaka.

Han verkar snäll, inte som alla andra. Hans ögon, dom lyser så himla fint. Och hans leende, så snyggt! Hela han var snygg, med hans bruna lockar och perfekta ansikte. Då hör jag någon skratta och märker att jag stirrar.

"What are you thinking about, Amanda?" säger Niall och höjer frågande på ögonbrynen.

"Nothing, nothing at all..."säger jag och tar en klunk choklad.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vaknar med ett ryck och sätter mig upp. Jag kollar runt mig och ser en stor svit med alla grejer jag någonsin velat ha. En plasmatv, en stor rund säng och sen den svarta soffan jag sitter i. Var är jag? tänker jag och sluter mina ögon. Jag försöker minnas vad som hänt. Jag kommer ihåg att jag gick ut, en tjej lekte med en boll. Jag blev nästan påkörd. Någon räddade mig. Var det Liam han hette?

"Are you feeling better?" hörs en röst bakom mig och jag öppnar snabbt mina ögon. Jag vänder mig om och ser en blond och leende grabb, Niall. Jag ler och reser mig från soffan.

"Better? Havn't I always been good?"

Niall tar några steg närmare mig och kollar frågande på mig.

"Don't you remember anything from yesterday?" Jag skakar sakta på huvudet och berättar sedan vad jag minns.

"All I remember is that Liam saved me from geting hit by a truck, and then we went here and drank chocolate. And then what?"

"You said that you had to go home, but when you got up from the chair, you fell. You like fainted, I think. So Harry carried you in here and Liam called your mom and said you were here." säger Niall lungt och ler mot mig.

"And my mom said it was okey?" säger jag förvånat och börjar gå mot en dörr som jag antar leder mig till ett badrum. Niall följer efter och sätter sig på en stol utanför.

"Well, at first she didn't. But she came here and Louis talked to her for a loooong time." säger Niall och skrattar. Jag ler och öppnar dörren. Som jag väntat mig så är det ett badrum. Jag går in och ställer mig framför spegeln.

"I look like crap..." säger jag och börjar pilla med mitt hår. Då syns Niall i dörröppningen.

"I think you look beautiful." säger han och rodnar. Jag skrattar och går ut från badrummet. Jag kramar om Niall som besvarar kramen.

"So, where's my mom now?" säger jag och släpper taget om honom.

"I think she's in the kitchen. She also slept here. She said she couldn't carry you home and I think she really trust us."

Jag skrattar och går sedan ut ifrån rummet ut till vardagsrummet. Där möts jag av sex ögon som tittar förvånat på mig. Zayn, Harry och mamma. Harry är den första som reagerar. Han springer snabbt fram till mig och Niall och kramar om mig.

"Are you okey?" viskar han i mitt öra. När han släpper mig ler jag mot honom och nickar.

"I'm fine, thank you." säger jag och kollar in i Harrys gröna ögon. Då ser jag mamma komma gående bakom honom och jag möter henne i en kram. Hon klappar mig på ryggen och pussar mig i pannan.

"Jag var så orolig. Men dom här killarna verkar jättesnälla! Du fick ju till och med sova i han den där Harrys rum. Var det snyggt?" säger hon och släpper mig. Jag skrattar och säger: "Det var helt underbart! Men det hade nog varit bättre om jag legat på sängen istället för soffan. Jag har lite ont i ryggen." Mamma skrattar högt och kramar om mig igen. Jag vänder mig mot Zayn som ler stort mot mig.

"Feeling better, Amanda?"

"Never been better, actually!" Harry glider upp bredvid mig och tar min hand. Jag ler mot honom och ser då hur Niall blir röd i ansiktet och tittar snabbt ner i marken. Därefter går han ut till hallen och ut genom dörren som han slänger igen efter sig...